Add parallel Print Page Options

Job ber om tröst och uppmuntran

16 Då svarade Job:

Jag har hört allt det här förut. Så dåliga ni är på att trösta mig.

Ska ni aldrig sluta upp med ert pladder? Vad är det som får er att fortsätta?

Men kanske jag hade gjort detsamma om våra roller varit ombytta. Jag skulle ha kunnat spy ut min kritik mot er och skaka på huvudet åt er!

Nej, så är det inte! Jag skulle uppmuntra, trösta och hjälpa er. Jag skulle försöka lindra er sorg.

Men nu får jag ha min egen sorg kvar, hur mycket jag än försvarar mig. Inte heller hjälper det om jag vägrar att tala,

för Gud har tömt mig på all min kraft och tagit min familj från mig.

Jag är bara skinn och ben - som ett bevis på min synd, säger ni.

Gud hatar mig och sliter sönder min kropp i vrede. Han biter ihop tänderna mot mig och väntar på att utsläcka det lilla liv som finns kvar i mig.

10 Mina 'tröstare' har öppnat sina glupande käftar för att sluka mig. De slår mig på kinden. Ovännerna sammangaddar sig mot mig.

11 Gud har överlämnat mig åt syndare, i de ogudaktigas hand.

12 Jag levde lugnt och stilla, tills han bröt ner mig. Han har tagit mig i nackskinnet och krossat mig i stycken och sedan hängt upp mig som sin måltavla.

13 Hans bågskyttar omger mig, och de låter sina pilar vina, så att marken blir våt av blodet från mina sår.

14 Gång på gång anfaller han mig och rusar emot mig som en krigare.

15 Här sitter jag i mitt säcktyg med ansiktet i smutsen.

16 Mina ögon är röda av gråt, och döden har märkt mina ögonlock.

17 Ändå är jag oskyldig och min bön uppriktig.

18 Du jord, sug inte upp mitt blod! Låt det protestera å mina vägnar.

19 Redan nu har jag ett vittne till min oskuld där i himlen. Min försvarare finns där uppe i det höga.

20 Mina vänner gör mig till åtlöje, men jag utgjuter mina tårar inför Gud

21 och ber att han ska lyssna till mig, som vän vädjar till vän.

22 Snart ska jag börja den vandring från vilken jag aldrig återvänder.

Jobs svar på Elifas andra tal

16 Då tog Job till orda och sade:

Detta har jag hört många gånger!
    Ni är alla bedrövliga tröstare.
Är det ingen ände på detta tal i vädret,
vad frestar dig att ta till orda?
Också jag kunde tala som ni
    om ni vore i mitt ställe.
Jag kunde fläta samman ord mot er
    och skaka mitt huvud mot er.
Men jag skulle styrka er med mitt tal,
mina läppars tröst skulle ge er lindring.
Om jag talar lindras ej min plåga,
    och tiger jag, lämnar den mig inte.

Men nu har han uttömt all min kraft,
du har ödelagt hela mitt hus.
Du har fjättrat mig,
    det har blivit mitt vittnesbörd.
Min avtärdhet träder upp och vittnar mot mig.
Hans vrede sliter sönder och jagar mig,
sina tänder gnisslar han mot mig.
    Min ovän sänder vassa blickar mot mig.
10 De spärrar upp munnen mot mig,
    hånfullt slår de mig på kinden,
alla gaddar sig samman mot mig.
11 Gud utlämnar mig åt de ogudaktiga
och kastar mig i de ondas händer.

12 Jag satt i trygghet, då krossade han mig,
han grep mig i nacken och slog mig i bitar,
han gjorde mig till sin måltavla,
13 han skjuter pilar från alla sidor,
    genomborrar mina njurar utan förskoning,
min galla häller han ut på marken.
14 Han bryter ner mig med slag på slag,
stormar emot mig som en krigare.
15 Jag bär säcktyg hopfäst över min hud
och har sänkt mitt horn i stoftet.
16 Mitt ansikte är rödflammigt av tårar,
mina ögonlock mörka av dödsskugga,
17 fastän mina händer är fria från våld och min bön är ren.

18 Du jord, täck inte över mitt blod,
    låt ingen viloplats finnas för mitt rop.
19 Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne,
i höjden min försvarare.
20 Mina vänner bespottar mig,
    mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Må han skaffa rätt mellan man och Gud,
mellan ett människobarn och dess nästa.
22 Ty om endast några år skall jag vandra på vägen
utan återvändo.

约伯反嘲安慰人的反叫人愁烦

16 约伯回答说:

“像这样的话,我听了很多;

你们都是叫人愁烦的安慰者。

虚空的言语,有穷尽吗?

或有甚么惹你答个不休的呢?

你们若处在我的景况,

我也能像你们那样说话,

我也能砌辞攻击你们,

并且能向你们摇头。

我能用口鼓励你们,

我嘴唇的安慰,能缓和你们的痛苦。

力陈他的痛苦

我若说话,痛苦仍不消解,

我若闭口不说,痛苦也不离开我。

现在 神使我困倦,

‘你蹂躏了我的全家,

又把我捆绑起来。’这就作为证据;

我身体的枯瘦也当面作证反对我。

他的怒气撕裂我,攻击我;

他向我咬牙切齿,

我的敌人以锐利的眼光看着我。

10 他们向我大大张嘴,

以蔑视的态度打我的脸颊,

联合一起攻击我。

11  神把我交给不义的人,

把我丢在恶人的手中。

12 我本来安逸,他却把我压碎;

掐着我的颈项,把我摔碎;

又把我当作他的箭靶。

13 他的弓箭手四面包围我,

他剖开我的腰子,全不顾惜,

把我的胆倾倒在地上。

14 他把我破伤,在破口上又加破伤,

如勇士一般向我直冲。

15 我把麻布缝在我的皮肤上,

把我的角插入尘土中。

16 我的脸因哭泣而发红,

在我的眼皮上满是黑影。

17 然而在我的手中没有强暴,

我的祷告也是清洁的。

向 神哭诉

18 地啊,不要遮盖我的血;

不要让我的哀求有停留的地方。

19 现今,在天上有我的见证,

在高天之上,有我的证人。

20 讥笑我的,就是我的朋友,

我的眼向 神流泪。

21 但愿人可以为人与 神分辩,

正如世人为朋友辩白一样。

22 因为我的年数将尽,

我快要走上那条一去不返的路。”