Job 16
Holman Christian Standard Bible
Job’s Reply to Eliphaz
16 Then Job answered:
2 I have heard many things like these.
You are all miserable comforters.(A)
3 Is there no end to your empty[a](B) words?
What provokes you that you continue testifying?
4 If you were in my place I could also talk like you.
I could string words together against you
and shake my head at you.
5 Instead, I would encourage you with my mouth,
and the consolation from my lips would bring relief.(C)
6 Even if I speak, my suffering is not relieved,
and if I hold back, what have I lost?
7 Surely He[b] has now exhausted me.
You have devastated my entire family.
8 You have shriveled me up[c]—it has become a witness;
My frailty rises up against me and testifies to my face.
9 His anger tears at me, and He harasses(D) me.
He gnashes His teeth at me.
My enemy pierces me with His eyes.
10 They open their mouths against me
and strike my cheeks with contempt;(E)
they join themselves together against me.
11 God hands me over to unjust men;[d]
He throws me into the hands of the wicked.
12 I was at ease, but He shattered me;
He seized me by the scruff of the neck
and smashed me to pieces.
He set me up as His target;(F)
13 His archers[e] surround me.
He pierces my kidneys without mercy
and pours my bile on the ground.
14 He breaks through my defenses again and again;[f]
He charges at me like a warrior.(G)
15 I have sewn sackcloth over my skin;
I have buried my strength[g] in the dust.(H)
16 My face has grown red with weeping,
and darkness(I) covers my eyes,
17 although my hands are free from violence(J)
and my prayer is pure.
18 Earth, do not cover my blood;
may my cry for help find no resting place.(K)
19 Even now my witness is in heaven,
and my advocate is in the heights!(L)
20 My friends scoff at me
as I weep before God.
21 I wish that someone might arbitrate
between a man and God(M)
just as a man pleads for his friend.
22 For only a few years will pass
before I go the way of no return.
Job 16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job ber om tröst och uppmuntran
16 Då svarade Job:
2 Jag har hört allt det här förut.
Ni är eländiga tröstare allihop.
3 Ska du aldrig sluta upp med att prata i vädret?
Vad är det som får dig att fortsätta?
4 Men kanske skulle jag tala som ni
om våra roller var ombytta,
komma med långa utläggningar
och skaka på huvudet åt er.
5 Jag skulle dock uppmuntra er, trösta,
försöka ge lindring.
6 Men hur mycket jag än talar,
lindras inte min smärta.
Om jag tiger, släpper den inte.
7 Han har tömt mig på all min kraft
och tagit min familj från mig.[a]
8 Du har bundit mig – och det vittnar mot mig.
Min magra gestalt anklagar mig.
9 Han jagar mig och sliter sönder mig i vrede.
Han biter ihop tänderna mot mig
och sänder hätska blickar mot mig.
10 De har öppnat sin mun mot mig i hån.
De slår mig på kinden
och sammangaddar sig mot mig.
11 Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga,
kastat mig i de ondas hand.
12 Jag levde lugnt och stilla,
men han bröt ner mig.
Han tog mig i nackskinnet
och krossade mig
och gjorde mig till sin måltavla.
13 Hans bågskyttar omger mig,
och genomborrar skoningslöst mina njurar,
så att min galla rinner ut på marken.
14 Gång på gång anfaller han mig
och rusar emot mig som en krigare.
15 Jag har sytt säcktyg för min hud
och sänker ner mitt ansikte[b] i stoftet.
16 Mitt ansikte är rött av gråt,
och runt mina ögon finns en djup skugga.
17 Ändå är mina händer fria från våld
och min bön ren.
18 Du jord, täck inte över mitt blod!
Låt mitt rop aldrig läggas till vila.
19 Redan nu har jag mitt vittne i himlen.
Min försvarare finns där uppe i det höga.
20 Mina vänner gör mig till åtlöje,[c]
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Han vädjar för en människa inför Gud,
som ett människobarn vädjar för sin nästa.
22 Om bara några år ska jag börja den vandring
från vilken jag aldrig återvänder.
Footnotes
- 16:7 Grundtextens innebörd är osäker.
- 16:15 Ordagrant: mitt horn, som ofta är ett poetiskt uttryck för bl.a. ära. Se t.ex. not till 2 Sam 22:36.
- 16:20 Avsnittet är svårtolkat, och vänner kan antingen vara en parentetisk utsaga, eller om det tolkas som singularis (som många översättningar gör), är det en fortsättning på v. 19 och kan ev. översättas: Min vän är min medlare när jag utgjuter mina tårar inför Gud, och han ber för människan inför Gud som en människa ber för en annan.
Copyright © 1999, 2000, 2002, 2003, 2009 by Holman Bible Publishers, Nashville Tennessee. All rights reserved.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.