Job 15
Svenska 1917
15 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Job 15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elifas talar en andra gång
15 Elifas från Teman svarade:
2 Ska en vis man tala så i vädret,
fylla sitt bröst med het östanvind?
3 Ska han försvara sig med meningslöst prat,
med värdelöst tal?
4 Ja, verkligen! Du undergräver fundamentet för gudsfruktan,
du hindrar andakt inför Gud.
5 Det är din synd som lägger orden i din mun,
och du väljer ett listigt tal,
6 men din egen mun dömer dig, inte jag.
Dina egna ord vittnar mot dig.
7 Var du den första människa som föddes?
Föddes du innan höjderna fanns?
8 Har du lyssnat till Guds råd?
Har du begränsat visdomen till dig själv?
9 Vad vet du mer än vi?
Vad är det för insikter du har och som vi saknar?
10 På vår sida står gamla, grånade män,
som är äldre än din far.
11 Är Guds tröst inte nog för dig,
ord som talas i mildhet?
12 Varför tillåter du ditt hjärta att dra i väg med dig,
varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder din vrede mot Gud
och låter orden flöda ur din mun.
14 Skulle en människa kunna vara ren,
en av kvinna född rättfärdig?
15 Han litar inte ens på sina heliga.
Inte ens himlarna är rena inför honom.
16 Hur mycket mindre då en människa,
som är fördärvad och korrumperad
och som dricker synd som vatten!
17 Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,
låt mig få berätta vad jag har sett,
18 sådant som visa män kan berätta
utan att dölja något
av det de har fått av sina förfäder,
19 (av dem som fick det här landet
då inga främlingar bodde bland dem).
20 Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,
våldsmannen alla de år han får.
21 Han hör skrämmande ljud,
och när han känner sig trygg
kommer plundrarna över honom.
22 Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23 Han vandrar omkring efter mat
men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Han skräms av nöd och ångest,
som en kung, beredd för strid,
25 därför att han har knutit näven mot Gud
och utmanat den Väldige.
26 Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig
har han gått emot honom.
27 Hans ansikte är fett
och hans midja sväller av fetma.
28 Han bor i ruinstäder
och i hus där ingen kan bo,
hus som är dömda till att bli ruiner.
29 Han ska inte få någon rikedom,
hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.[a]
30 Han ska inte undkomma mörkret.
Hans rotskott förbränns av en flamma.
Hans anda ska förgöra honom.[b]
31 Han bör inte lita på tomhet,
för då blir han bedragen,
och tomhet blir hans lön.
32 Innan hans tid är inne
får han sin lön,
och hans krona ska inte grönska mer.
33 Han blir som en vinranka
som fäller karten,
som ett olivträd som fäller sina blommor.
34 De gudlösas hop blir ofruktsam,
och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.
35 De är havande med ofärd
och föder olycka,
deras livmoder danar bedräglighet.
Footnotes
- 15:29 Eller: hans ax/skörd ska inte böja sig mot marken. Grundtextens innebörd är osäker.
- 15:30 Eller, om hans syftar på Gud: Guds Ande/anda/andedräkt. ”Hans” kan också översättas dess, och anda, vind/vindfläkt (ande/anda och vind är ett och samma ord i hebreiskan), men då blir syftningen ännu osäkrare.
Job 15
New Revised Standard Version Updated Edition
Eliphaz Speaks: Job Undermines Religion
15 Then Eliphaz the Temanite answered:
2 “Should the wise answer with windy knowledge
and fill themselves with the east wind?(A)
3 Should they argue in unprofitable talk
or in words that can do no good?
4 But you are doing away with the fear of God
and hindering meditation before God.
5 For your iniquity teaches your mouth,
and you choose the tongue of the crafty.(B)
6 Your own mouth condemns you, not I;
your own lips testify against you.(C)
7 “Are you the firstborn of the human race?
Were you brought forth before the hills?(D)
8 Have you listened in the council of God?
And do you limit wisdom to yourself?(E)
9 What do you know that we do not know?
What do you understand that is not clear to us?(F)
10 The gray-haired and the aged are on our side,
those older than your father.(G)
11 Are the consolations of God too small for you
or the word that deals gently with you?(H)
12 Why does your heart carry you away,
and why do your eyes flash,[a]
13 so that you turn your spirit against God,
and let such words go out of your mouth?(I)
14 What are mortals, that they can be clean?
Or those born of woman, that they can be righteous?(J)
15 God puts no trust even in his holy ones,
and the heavens are not clean in his sight;(K)
16 how much less one who is abominable and corrupt,
one who drinks iniquity like water!(L)
17 “I will show you; listen to me;
what I have seen I will declare—
18 what sages have told
and their ancestors have not hidden,(M)
19 to whom alone the land was given,
and no stranger passed among them.
20 The wicked writhe in pain all their days,
through all the years that are laid up for the ruthless.(N)
21 Terrifying sounds are in their ears;
in prosperity the destroyer will come upon them.(O)
22 They despair of returning from darkness,
and they are destined for the sword.(P)
23 They wander abroad for bread, saying, ‘Where is it?’
They know that a day of darkness is ready at hand;(Q)
24 distress and anguish terrify them;
they prevail against them like a king prepared for battle.
25 Because they stretched out their hands against God
and bid defiance to the Almighty,[b](R)
26 running stubbornly against him
with a thickly bossed shield;
27 because they have covered their faces with their fat
and gathered fat upon their loins,(S)
28 they will live in desolate cities,
in houses that no one should inhabit,
houses destined to become heaps of ruins;
29 they will not be rich, and their wealth will not endure,
nor will they strike root in the earth;[c](T)
30 they will not escape from darkness;
the flame will dry up their shoots,
and their blossom[d] will be swept away by the wind.(U)
31 Let them not trust in emptiness, deceiving themselves,
for emptiness will be their recompense.(V)
32 It will be paid in full before their time,
and their branch will not be green.(W)
33 They will shake off their unripe grape, like the vine,
and cast off their blossoms, like the olive tree.(X)
34 For the company of the godless is barren,
and fire consumes the tents of bribery.(Y)
35 They conceive mischief and bring forth evil,
and their belly prepares deceit.”(Z)
Job 15
King James Version
15 Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
2 Should a wise man utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?
3 Should he reason with unprofitable talk? or with speeches wherewith he can do no good?
4 Yea, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.
5 For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.
6 Thine own mouth condemneth thee, and not I: yea, thine own lips testify against thee.
7 Art thou the first man that was born? or wast thou made before the hills?
8 Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself?
9 What knowest thou, that we know not? what understandest thou, which is not in us?
10 With us are both the grayheaded and very aged men, much elder than thy father.
11 Are the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee?
12 Why doth thine heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,
13 That thou turnest thy spirit against God, and lettest such words go out of thy mouth?
14 What is man, that he should be clean? and he which is born of a woman, that he should be righteous?
15 Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.
16 How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?
17 I will shew thee, hear me; and that which I have seen I will declare;
18 Which wise men have told from their fathers, and have not hid it:
19 Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.
20 The wicked man travaileth with pain all his days, and the number of years is hidden to the oppressor.
21 A dreadful sound is in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.
22 He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for of the sword.
23 He wandereth abroad for bread, saying, Where is it? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle.
25 For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty.
26 He runneth upon him, even on his neck, upon the thick bosses of his bucklers:
27 Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on his flanks.
28 And he dwelleth in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps.
29 He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof upon the earth.
30 He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away.
31 Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompence.
32 It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.
33 He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.
34 For the congregation of hypocrites shall be desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.
35 They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New Revised Standard Version, Updated Edition. Copyright © 2021 National Council of Churches of Christ in the United States of America. Used by permission. All rights reserved worldwide.