Job 15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elifas talar en andra gång
15 Elifas från Teman svarade:
2 Ska en vis man tala så i vädret,
fylla sitt bröst med het östanvind?
3 Ska han försvara sig med meningslöst prat,
med värdelöst tal?
4 Ja, verkligen! Du undergräver fundamentet för gudsfruktan,
du hindrar andakt inför Gud.
5 Det är din synd som lägger orden i din mun,
och du väljer ett listigt tal,
6 men din egen mun dömer dig, inte jag.
Dina egna ord vittnar mot dig.
7 Var du den första människa som föddes?
Föddes du innan höjderna fanns?
8 Har du lyssnat till Guds råd?
Har du begränsat visdomen till dig själv?
9 Vad vet du mer än vi?
Vad är det för insikter du har och som vi saknar?
10 På vår sida står gamla, grånade män,
som är äldre än din far.
11 Är Guds tröst inte nog för dig,
ord som talas i mildhet?
12 Varför tillåter du ditt hjärta att dra i väg med dig,
varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder din vrede mot Gud
och låter orden flöda ur din mun.
14 Skulle en människa kunna vara ren,
en av kvinna född rättfärdig?
15 Han litar inte ens på sina heliga.
Inte ens himlarna är rena inför honom.
16 Hur mycket mindre då en människa,
som är fördärvad och korrumperad
och som dricker synd som vatten!
17 Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,
låt mig få berätta vad jag har sett,
18 sådant som visa män kan berätta
utan att dölja något
av det de har fått av sina förfäder,
19 (av dem som fick det här landet
då inga främlingar bodde bland dem).
20 Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,
våldsmannen alla de år han får.
21 Han hör skrämmande ljud,
och när han känner sig trygg
kommer plundrarna över honom.
22 Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23 Han vandrar omkring efter mat
men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Han skräms av nöd och ångest,
som en kung, beredd för strid,
25 därför att han har knutit näven mot Gud
och utmanat den Väldige.
26 Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig
har han gått emot honom.
27 Hans ansikte är fett
och hans midja sväller av fetma.
28 Han bor i ruinstäder
och i hus där ingen kan bo,
hus som är dömda till att bli ruiner.
29 Han ska inte få någon rikedom,
hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.[a]
30 Han ska inte undkomma mörkret.
Hans rotskott förbränns av en flamma.
Hans anda ska förgöra honom.[b]
31 Han bör inte lita på tomhet,
för då blir han bedragen,
och tomhet blir hans lön.
32 Innan hans tid är inne
får han sin lön,
och hans krona ska inte grönska mer.
33 Han blir som en vinranka
som fäller karten,
som ett olivträd som fäller sina blommor.
34 De gudlösas hop blir ofruktsam,
och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.
35 De är havande med ofärd
och föder olycka,
deras livmoder danar bedräglighet.
Footnotes
- 15:29 Eller: hans ax/skörd ska inte böja sig mot marken. Grundtextens innebörd är osäker.
- 15:30 Eller, om hans syftar på Gud: Guds Ande/anda/andedräkt. ”Hans” kan också översättas dess, och anda, vind/vindfläkt (ande/anda och vind är ett och samma ord i hebreiskan), men då blir syftningen ännu osäkrare.
Job 15
Douay-Rheims 1899 American Edition
15 And Eliphaz the Themanite, answered, and said:
2 Will a wise man answer as if he were speaking in the wind, and fill his stomach with burning heat?
3 Thou reprovest him by words, who is not equal to thee, and thou speakest that which is not good for thee.
4 As much as is in thee, thou hast made void fear, and hast taken away prayers from before God.
5 For thy iniquity hath taught thy mouth, and thou imitatest the tongue of blasphemers.
6 Thy own mouth shall condemn thee, and not I: and thy own lips shall answer thee.
7 Art thou the first man that was born, or wast thou made before the hills?
8 Hast thou heard God's counsel, and shall his wisdom be inferior to thee?
9 What knowest thou that we are ignorant of? what dost thou understand that we know not?
10 There are with us also aged and ancient men, much elder than thy fathers.
11 Is it a great matter that God should comfort thee? but thy wicked words hinder this.
12 Why doth thy heart elevate thee, and why dost thou stare with thy eyes, as if they were thinking great things?
13 Why doth thy spirit swell against God, to utter such words out of thy mouth?
14 What is man that he should be without spot, and he that is born of a woman that he should appear just?
15 Behold among his saints none is unchangeable, and the heavens are not pure in his sight.
16 How much more is man abominable, and unprofitable, who drinketh iniquity like water?
17 I will shew thee, hear me: and I will tell thee what I have seen.
18 Wise men confess and hide not their fathers.
19 To whom alone the earth was given, and no stranger hath passed among them.
20 The wicked man is proud all his days, and the number of the years of his tyranny is uncertain.
21 The sound of dread is always in his ears: and when there is peace, he always suspecteth treason.
22 He believeth not that he may return from darkness to light, looking round about for the sword on every side.
23 When he moveth himself to seek bread, he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Tribulation shall terrify him, and distress shall surround him, as a king that is prepared for the battle.
25 For he hath stretched out his hand against God, and hath strengthened himself against the Almighty.
26 He hath run against him with his neck raised up, and is armed with a fat neck.
27 Fatness hath covered his face, and the fat hangeth down on his sides.
28 He hath dwelt in desolate cities, and in desert houses that are reduced into heaps.
29 He shall not be enriched, neither shall his substance continue, neither shall he push his root in the earth.
30 He shall not depart out of darkness: the flame shall dry up his branches, and he shall be taken away by the breath of his own mouth.
31 He shall not believe, being vainly deceived by error, that he may be redeemed with any price.
32 Before his days be full he shall perish: and his hands shall wither away.
33 He shall be blasted as a vine when its grapes are in the first flower, and as an olive tree that casteth its flower.
34 For the congregation of the hypocrite is barren, and fire shall devour their tabernacles, who love to take bribes.
35 He hath conceived sorrow, and hath brought forth iniquity, and his womb prepareth deceits.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Public Domain (Why are modern Bible translations copyrighted?)