Add parallel Print Page Options

14 Anyone born of woman
is short of days and full of trouble.(A)
He blossoms like a flower, then withers;(B)
he flees like a shadow and does not last.
Do you really take notice of one like this?
Will you bring me into judgement against you?[a],(C)
Who can produce something pure from what is impure?
No one!
Since a person’s days are determined
and the number of his months depends on you,
and since you have set[b] limits he cannot pass,(D)
look away from him and let him rest
so that he can enjoy his day like a hired worker.(E)

There is hope for a tree:
If it is cut down, it will sprout again,
and its shoots will not die.
If its roots grow old in the ground
and its stump starts to die in the soil,
the scent of water makes it thrive
and produce twigs like a sapling.(F)
10 But a person dies and fades away;
he breathes his last – where is he?
11 As water disappears from a lake
and a river becomes parched and dry,
12 so people lie down never to rise again.
They will not wake up until the heavens are no more;(G)
they will not stir from their sleep.

13 If only you would hide me in Sheol(H)
and conceal me until your anger(I) passes.
If only you would appoint a time for me
and then remember me.
14 When a person dies, will he come back to life?
If so, I would wait(J) all the days of my struggle(K)
until my relief comes.
15 You would call, and I would answer you.
You would long for the work of your hands.(L)
16 For then you would count my steps(M)
but would not take note(N) of my sin.
17 My rebellion would be sealed up in a bag,
and you would cover over my iniquity.

18 But as a mountain collapses and crumbles
and a rock is dislodged from its place,
19 as water wears away stones
and torrents wash away the soil from the land,
so you destroy a man’s hope.(O)
20 You completely overpower him, and he passes away;
you change his appearance and send him away.
21 If his sons receive honour, he does not know it;
if they become insignificant, he is unaware of it.(P)
22 He feels only the pain of his own body
and mourns only for himself.

Footnotes

  1. 14:3 LXX, Syr, Vg read him
  2. 14:5 Lit set his

Job ifrågasätter Guds handlande

14 Människan, av kvinna född,
    lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
Hon växer som en blomma, vissnar
    och försvinner som en flyende skugga.
Och en sådan stirrar du på
    och kräver räkenskap av!
Vem kan begära renhet av en som är oren?
    Ingen![a]
Du har ju bestämt människans dagar
    och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
    Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
    och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!

Det finns alltid hopp för ett träd.
    Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
    Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
    kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
        så fort det får en aning vatten.
10 Men när en människa dör,
    när hon ger upp andan och blir liggande – 
var är hon då?
11     Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12     så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
    förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.

13 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
    och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14     Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
    fram till dess att min avlösning kom.
15 Då skulle du kalla på mig,
    och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16     Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17     Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.

18 Bergen vittrar sönder och rasar,
    klippan förflyttar sig från sin plats.
19 Så som vattnet mal stenen till sand
    och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
    så utplånar du människans hopp.
20 Du slår ner henne för alltid,
    och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
    och sedan skickar du bort henne.
21 Om hennes söner blir hedrade
    får hon aldrig veta,
om de blir ringa
    ser hon det inte.
22 Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
    och sorgen i sin själ.

Footnotes

  1. 14:4 Grundtextens innebörd är osäker.