Job 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job ifrågasätter Guds handlande
14 Vad svag människan är, och hur kort är inte hennes liv, fyllt av bekymmer!
2 Hon blomstrar så vackert för ett ögonblick, sedan vissnar hon. Som skuggan från ett snabbt passerande moln försvinner hon.
3 Måste du vara så sträng mot svaga människovarelser och kräva räkenskap av dem?
4 Hur kan du begära renhet hos en som är född i orenhet?
5 Du har gett människan ett så kort liv, ett bestämt antal månader är allt du gett henne! Inte en stund längre, verkar det.
6 Kan du då inte låta henne få leva lite i fred? Vänd bort din blick från henne och unna henne lite ro, innan hon dör!
7 Det finns alltid hopp för ett träd. Om det blir nerhugget, skjuter det skott, och nya grenar växer upp.
8-9 Även om dess rot har varit länge i jorden och dess stubbe tynat bort, kan det spira och knoppas igen som en ny planta, bara det får vatten.
10 Men när en människa dör och begravs, vart tar hon då vägen?
11-12 Som vattnet dunstar bort från en sjö, och som en flod torkar ut, så lägger sig en människa ner för att dö och reser sig inte förrän himlarna inte längre finns till. Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13 Om du ändå ville gömma mig i döden och glömma bort mig tills din vrede har gått över. Men jag önskar att du någon gång skulle komma ihåg mig igen!
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen? Den frågan ger mig hopp, så att jag i all min ångest kan vänta mig något nytt av döden!
15 Då skulle du kalla på mig och jag skulle komma. Du skulle längta efter din skapelse.
16 Då kommer du att räkna mina dagar, men inte mina synder.
17 Mina överträdelser kommer att samlas ihop, och du kommer att gömma dem för alltid.
18-19 Bergen vittrar sönder och försvinner. Vattnet mal stenen till sand. Vattenströmmarna sköljer bort den goda jorden. På samma sätt är det med människan, allt hennes hopp utplånas.
20-21 Du slår ner henne för alltid, och hon försvinner från scenen. Hon åldras och sedan skickar du bort henne. Hon får aldrig veta om hennes söner blir hedrade som stora män eller om de blir föraktade och möter besvikelser.
22 Bara sorg och smärta väntar henne.
Job 14
Svenska 1917
14 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
Job 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job ifrågasätter Guds handlande
14 Människan, av kvinna född,
lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
2 Hon växer som en blomma, vissnar
och försvinner som en flyende skugga.
3 Och en sådan stirrar du på
och kräver räkenskap av!
4 Vem kan begära renhet av en som är oren?
Ingen![a]
5 Du har ju bestämt människans dagar
och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
6 Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!
7 Det finns alltid hopp för ett träd.
Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
9 kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
så fort det får en aning vatten.
10 Men när en människa dör,
när hon ger upp andan och blir liggande –
var är hon då?
11 Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
fram till dess att min avlösning kom.
15 Då skulle du kalla på mig,
och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16 Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17 Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.
18 Bergen vittrar sönder och rasar,
klippan förflyttar sig från sin plats.
19 Så som vattnet mal stenen till sand
och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
så utplånar du människans hopp.
20 Du slår ner henne för alltid,
och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
och sedan skickar du bort henne.
21 Om hennes söner blir hedrade
får hon aldrig veta,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
och sorgen i sin själ.
Footnotes
- 14:4 Grundtextens innebörd är osäker.
约伯记 14
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
14 “人为妇人所生,
一生短暂,充满患难。
2 他如花盛开,转眼凋谢;
如影消逝,无法久留。
3 你还察看这样的世人吗?
还要把我召来受审吗?
4 谁能使污秽产生洁净呢?
没有人能。
5 人的年日已被限定,
你掌管他的岁月,
设定他无法逾越的界限。
6 求你转身,别去管他,
好让他如雇工度完他的日子。
7 树木若被砍下,还有希望,
它仍可重新萌芽,
嫩枝生长不息。
8 虽然树根在土里衰老,
树干在地里死去,
9 但一有水气,
它就会像新栽的树一样发芽长枝。
10 但人一死,就失去力量;
人一咽气,就不知去向。
11 湖水会枯竭,
江河会干涸,
12 人躺下便不再起来,
到诸天不复存在,
他仍不会醒来,
不会从长眠中被唤醒。
13 但愿你把我藏在阴间,
把我藏起来直到你息怒,
定下眷顾我的日期。
14 人若死了,还能复生吗?
我要在劳苦的岁月中等待,
直到我得释放的日子来临。
15 那时你呼唤,我便回应,
你必惦念你亲手所造之物。
16 那时你必鉴察我的脚步,
但不会追究我的罪恶。
17 我的过犯会被封在袋中,
你会遮盖我的罪愆。
18 “高山崩塌,
磐石挪移;
19 流水磨损石头,
急流冲走泥土;
你也这样粉碎人的希望。
20 你永远击败他,使他消逝;
你改变他的容颜,让他离世。
21 他的后人得尊荣,他无从知晓;
他们遭贬抑,他也无法察觉。
22 他只能感受自身的痛苦,
为自己哀哭。”
Job 14
New International Version
14 “Mortals, born of woman,(A)
are of few days(B) and full of trouble.(C)
2 They spring up like flowers(D) and wither away;(E)
like fleeting shadows,(F) they do not endure.(G)
3 Do you fix your eye on them?(H)
Will you bring them[a] before you for judgment?(I)
4 Who can bring what is pure(J) from the impure?(K)
No one!(L)
5 A person’s days are determined;(M)
you have decreed the number of his months(N)
and have set limits he cannot exceed.(O)
6 So look away from him and let him alone,(P)
till he has put in his time like a hired laborer.(Q)
7 “At least there is hope for a tree:(R)
If it is cut down, it will sprout again,
and its new shoots(S) will not fail.(T)
8 Its roots may grow old in the ground
and its stump(U) die in the soil,
9 yet at the scent of water(V) it will bud
and put forth shoots like a plant.(W)
10 But a man dies and is laid low;(X)
he breathes his last and is no more.(Y)
11 As the water of a lake dries up
or a riverbed becomes parched and dry,(Z)
12 so he lies down and does not rise;(AA)
till the heavens are no more,(AB) people will not awake
or be roused from their sleep.(AC)
13 “If only you would hide me in the grave(AD)
and conceal me till your anger has passed!(AE)
If only you would set me a time
and then remember(AF) me!(AG)
14 If someone dies, will they live again?
All the days of my hard service(AH)
I will wait for my renewal[b](AI) to come.
15 You will call and I will answer you;(AJ)
you will long for the creature your hands have made.(AK)
16 Surely then you will count my steps(AL)
but not keep track of my sin.(AM)
17 My offenses will be sealed(AN) up in a bag;(AO)
you will cover over my sin.(AP)
18 “But as a mountain erodes and crumbles(AQ)
and as a rock is moved from its place,(AR)
19 as water wears away stones
and torrents(AS) wash away the soil,(AT)
so you destroy a person’s hope.(AU)
20 You overpower them once for all, and they are gone;(AV)
you change their countenance and send them away.(AW)
21 If their children are honored, they do not know it;
if their offspring are brought low, they do not see it.(AX)
22 They feel but the pain of their own bodies(AY)
and mourn only for themselves.(AZ)”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
