Job 14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job ifrågasätter Guds handlande
14 Vad svag människan är, och hur kort är inte hennes liv, fyllt av bekymmer!
2 Hon blomstrar så vackert för ett ögonblick, sedan vissnar hon. Som skuggan från ett snabbt passerande moln försvinner hon.
3 Måste du vara så sträng mot svaga människovarelser och kräva räkenskap av dem?
4 Hur kan du begära renhet hos en som är född i orenhet?
5 Du har gett människan ett så kort liv, ett bestämt antal månader är allt du gett henne! Inte en stund längre, verkar det.
6 Kan du då inte låta henne få leva lite i fred? Vänd bort din blick från henne och unna henne lite ro, innan hon dör!
7 Det finns alltid hopp för ett träd. Om det blir nerhugget, skjuter det skott, och nya grenar växer upp.
8-9 Även om dess rot har varit länge i jorden och dess stubbe tynat bort, kan det spira och knoppas igen som en ny planta, bara det får vatten.
10 Men när en människa dör och begravs, vart tar hon då vägen?
11-12 Som vattnet dunstar bort från en sjö, och som en flod torkar ut, så lägger sig en människa ner för att dö och reser sig inte förrän himlarna inte längre finns till. Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13 Om du ändå ville gömma mig i döden och glömma bort mig tills din vrede har gått över. Men jag önskar att du någon gång skulle komma ihåg mig igen!
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen? Den frågan ger mig hopp, så att jag i all min ångest kan vänta mig något nytt av döden!
15 Då skulle du kalla på mig och jag skulle komma. Du skulle längta efter din skapelse.
16 Då kommer du att räkna mina dagar, men inte mina synder.
17 Mina överträdelser kommer att samlas ihop, och du kommer att gömma dem för alltid.
18-19 Bergen vittrar sönder och försvinner. Vattnet mal stenen till sand. Vattenströmmarna sköljer bort den goda jorden. På samma sätt är det med människan, allt hennes hopp utplånas.
20-21 Du slår ner henne för alltid, och hon försvinner från scenen. Hon åldras och sedan skickar du bort henne. Hon får aldrig veta om hennes söner blir hedrade som stora män eller om de blir föraktade och möter besvikelser.
22 Bara sorg och smärta väntar henne.
Job 14
New King James Version
Job Speaks of Life’s Woes
14 “Man who is born of woman
Is of few days and (A)full of [a]trouble.
2 (B)He comes forth like a flower and fades away;
He flees like a shadow and does not continue.
3 And (C)do You open Your eyes on such a one,
And (D)bring [b]me to judgment with Yourself?
4 Who (E)can bring a clean thing out of an unclean?
No one!
5 (F)Since his days are determined,
The number of his months is with You;
You have appointed his limits, so that he cannot pass.
6 (G)Look away from him that he may [c]rest,
Till (H)like a hired man he finishes his day.
7 “For there is hope for a tree,
If it is cut down, that it will sprout again,
And that its tender shoots will not cease.
8 Though its root may grow old in the earth,
And its stump may die in the ground,
9 Yet at the scent of water it will bud
And bring forth branches like a plant.
10 But man dies and [d]is laid away;
Indeed he [e]breathes his last
And where is (I)he?
11 As water disappears from the sea,
And a river becomes parched and dries up,
12 So man lies down and does not rise.
(J)Till the heavens are no more,
They will not awake
Nor be roused from their sleep.
13 “Oh, that You would hide me in the grave,
That You would conceal me until Your wrath is past,
That You would appoint me a set time, and remember me!
14 If a man dies, shall he live again?
All the days of my hard service (K)I will wait,
Till my change comes.
15 (L)You shall call, and I will answer You;
You shall desire the work of Your hands.
16 For now (M)You number my steps,
But do not watch over my sin.
17 (N)My transgression is sealed up in a bag,
And You [f]cover my iniquity.
18 “But as a mountain falls and crumbles away,
And as a rock is moved from its place;
19 As water wears away stones,
And as torrents wash away the soil of the earth;
So You destroy the hope of man.
20 You prevail forever against him, and he passes on;
You change his countenance and send him away.
21 His sons come to honor, and (O)he does not know it;
They are brought low, and he does not perceive it.
22 But his flesh will be in pain over it,
And his soul will mourn over it.”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
