Font Size
Job 14
Svenska Folkbibeln
Job 14
Svenska Folkbibeln
Job avslutar sitt svar på Sofars första tal
14 Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
2 Likt ett blomster växer hon upp och vissnar,
likt en skugga flyr hon och kan ej bestå.
3 Det är mot en sådan du öppnar ditt öga,
ja, du drar mig till doms inför dig.
4 Kan det komma en ren från en oren?
Nej, inte en enda!
5 Eftersom människans dagar är bestämda,
hennes månaders antal fastställda av dig,
och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
om det huggs ner kan det åter gro,
och nya skott skall ej saknas.
8 Om än dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 skall det grönska genom vattnets ångor
och skjuta skott likt ett ungt träd.
10 Men när en man dör, ligger han där,
när en människa ger upp andan, var är hon?
11 Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan och står ej upp igen.
Först när inte himlen mer finns,
vaknar hon och reser sig från sin sömn.
13 O, att du ville gömma mig i dödsriket,
dölja mig till dess att din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig och tänka på mig!
14 Kan en människa få liv igen som en gång dött?
Då skulle jag hålla ut i min mödas tid,
till dess att min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara dig,
du skulle längta efter dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg,
skall du inte ge akt på min synd.
17 Min överträdelse ligger i en förseglad pung,
och du överskyler min missgärning.
18 Men som berget faller och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19 som vatten nöter sönder stenar,
som dess flöden sköljer bort myllan,
så gör du människans hopp om intet.
20 Du besegrar henne för alltid och hon går bort,
du förändrar hennes ansikte och sänder i väg henne.
21 Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte,
om de blir ringa, ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara sin egen plåga,
hennes själ bara sin egen sorg.
Job 14
Svenska Folkbibeln 2015
Job 14
Svenska Folkbibeln 2015
14 Människan, av kvinna född,
lever en kort tid
och mättas av oro.
2 (A) Som ett blomster växer hon upp
och vissnar,
som en skugga flyr hon
och kan inte bestå.
3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,
mig drar du till doms inför dig.
4 (B) Kan en ren komma från en oren?
Nej, inte en enda!
5 (C) Om människans dagar är bestämda
och hennes månaders antal
är fastställt av dig,
om du har satt en gräns
som hon inte kan överskrida,
6 (D) vänd då din blick ifrån henne
och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag
som en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
huggs det ner kan det gro igen
och nya skott ska inte saknas.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 ska det grönska vid doften av vatten
och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där.
När en människa ger upp andan,
var är hon då?
11 (E) Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan
och står inte upp igen.
Först när inte himlen finns mer
vaknar hon och reser sig
från sin sömn.
13 Tänk om du ville
gömma mig i dödsriket,
dölja mig tills din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig
och tänka på mig!
14 (F) Kan en människa som en gång dött
få liv igen?
Då skulle jag hålla ut
i min mödas tid
tills min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig,
och jag skulle svara dig,
du skulle längta efter
dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg
skulle du inte ge akt på min synd.
17 (G) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
och du skulle täcka över min skuld.
18 Men som berget faller
och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19 (H) som vatten nöter sönder stenar,
som dess flöden sköljer bort myllan,
så gör du människans hopp
om intet.
20 Du besegrar henne för alltid
och hon går bort,
du förändrar hennes ansikte
och sänder i väg henne.
21 (I) Om hennes barn kommer till ära
vet hon det inte,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara
sin egen plåga,
hennes själ bara sin egen sorg.
Job 14
Svenska 1917
Job 14
Svenska 1917
14 Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;
2 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.
3 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.
4 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.
5 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.
7 För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.
8 Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,
9 så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.
10 Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
11 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,
12 så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.
13 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --
14 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.
15 Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;
16 ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.
17 I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.
18 Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,
19 såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.
20 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
21 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.
22 Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.
Job 14
New International Version
Job 14
New International Version
14 “Mortals, born of woman,(A)
are of few days(B) and full of trouble.(C)
2 They spring up like flowers(D) and wither away;(E)
like fleeting shadows,(F) they do not endure.(G)
3 Do you fix your eye on them?(H)
Will you bring them[a] before you for judgment?(I)
4 Who can bring what is pure(J) from the impure?(K)
No one!(L)
5 A person’s days are determined;(M)
you have decreed the number of his months(N)
and have set limits he cannot exceed.(O)
6 So look away from him and let him alone,(P)
till he has put in his time like a hired laborer.(Q)
7 “At least there is hope for a tree:(R)
If it is cut down, it will sprout again,
and its new shoots(S) will not fail.(T)
8 Its roots may grow old in the ground
and its stump(U) die in the soil,
9 yet at the scent of water(V) it will bud
and put forth shoots like a plant.(W)
10 But a man dies and is laid low;(X)
he breathes his last and is no more.(Y)
11 As the water of a lake dries up
or a riverbed becomes parched and dry,(Z)
12 so he lies down and does not rise;(AA)
till the heavens are no more,(AB) people will not awake
or be roused from their sleep.(AC)
13 “If only you would hide me in the grave(AD)
and conceal me till your anger has passed!(AE)
If only you would set me a time
and then remember(AF) me!(AG)
14 If someone dies, will they live again?
All the days of my hard service(AH)
I will wait for my renewal[b](AI) to come.
15 You will call and I will answer you;(AJ)
you will long for the creature your hands have made.(AK)
16 Surely then you will count my steps(AL)
but not keep track of my sin.(AM)
17 My offenses will be sealed(AN) up in a bag;(AO)
you will cover over my sin.(AP)
18 “But as a mountain erodes and crumbles(AQ)
and as a rock is moved from its place,(AR)
19 as water wears away stones
and torrents(AS) wash away the soil,(AT)
so you destroy a person’s hope.(AU)
20 You overpower them once for all, and they are gone;(AV)
you change their countenance and send them away.(AW)
21 If their children are honored, they do not know it;
if their offspring are brought low, they do not see it.(AX)
22 They feel but the pain of their own bodies(AY)
and mourn only for themselves.(AZ)”
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Svenska 1917 (SV1917)
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.