Job 13
Svenska 1917
13 Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
Job 13
Svenska Folkbibeln
Fortsättning av Jobs svar
13 Se, allt har mitt öga sett, mitt öra har hört och förstått det.
2 Vad ni vet, vet också jag,
jag står inte tillbaka för er.
3 Men jag vill tala till den Allsmäktige,
jag önskar försvara mig mot Gud.
4 Ni däremot spinner ihop lögn,
ni är alla värdelösa läkare.
5 Om ni ändå ville tiga helt,
det skulle vara er vishet!
6 Hör nu på mitt försvar,
lyssna till mina läppars inlägg.
7 Vill ni försvara Gud med orättfärdigt tal
och i hans sak tala falskhet?
8 Visar ni er partiska för honom,
är det Guds sak ni försvarar?
9 Kan det sluta väl när han rannsakar er?
Eller kan ni bedra honom så som man bedrar en människa?
10 Han skall sannerligen straffa er
om ni visar en dold partiskhet.
11 Skall inte hans majestät förskräcka er,
skräck för honom falla över er?
12 Era tänkespråk är ordspråk av aska,
ert försvar är försvarsverk av lera.
13 Tig nu och låt mig tala,
sedan må vad som helst hända mig.
14 Varför skulle jag ta mitt kött mellan tänderna
och lägga mitt liv i min hand?
15 Se, han må döda mig, jag väntar inget annat.
Då får jag försvara min vandel inför hans ansikte.
16 Detta skulle också bli min frälsning,
ty ingen gudlös kan komma inför honom.
17 Hör noga på mina ord,
låt min förklaring nå era öron.
18 Se, jag lägger fram min sak,
jag vet att jag har rätt.
19 Finns någon som kan anklaga mig?
Om så är fallet vill jag tiga och dö.
20 Skona mig endast från två ting,
sedan skall jag inte gömma mig för ditt ansikte:
21 Låt inte din hand drabba mig
och låt inte skräck för dig förfära mig.
22 Kalla på mig och jag skall svara,
eller jag skall tala och du svara mig.
23 Hur många är mina missgärningar och synder?
Visa min överträdelse och synd.
24 Varför döljer du ditt ansikte
och ser mig som din fiende?
25 Vill du skrämma ett bortvirvlande löv,
förföljer du ett torrt halmstrå?
26 Du nertecknar bittra ting mot mig
och låter mig ärva min ungdoms missgärningar.
27 Du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar
och märker ut stegen för mina fötter.
28 Människan tärs bort likt ruttet trä,
likt ett malätet klädesplagg.
Job 13
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job menar att han är rättfärdig
13 Jag har sett allt detta, jag har hört och förstått.
2 Vad du vet vet jag, jag är inte sämre än du.
3 Men jag längtar efter att få tala direkt till den Allsmäktige! Jag skulle vilja få mitt fall prövat av Gud själv.
4 Ni misstolkar nämligen hela den här situationen. Ni svärtar bara ner mig med era lögner. Ni är värdelösa som läkare
5 och gör bäst i att hålla tyst! Det skulle vara det klokaste ni kunde göra.
6 Lyssna till mig nu, och försök förstå varför jag tror som jag gör.
7 Måste ni försvara Gud, när han aldrig har sagt det ni lägger i hans mun?
8 Vill Gud verkligen ha er hjälp, när ni bara förvanskar sanningen?
9 Var försiktiga, så att han inte synar er! Tro inte att ni kan lura Gud lika lätt som människor!
10 Nej, ni kommer att få problem om ni är partiska.
11 Blir ni inte förskräckta av hans makt? Hur kan ni göra som ni gör?
12 Era stora ord faller platt till marken. Ert försvar av Gud är bräckligt som en lerkruka!
13 Var nu tysta och låt mig tala till punkt. Jag är villig att ta konsekvenserna.
14 Varför är jag beredd att riskera livet för att få säga vad jag verkligen tänker?
15 Gud kan döda mig för det jag säger. Ändå vill jag försvara min sak inför honom.
16 Det ska bli min räddning, för den ogudaktige vågar inte komma inför hans ansikte.
17 Lyssna nu noga till mina ord!
18 Jag har förberett min sak och vet att jag ska få rätt.
19 Vem vill säga emot mig på den punkten? Om ni kan bevisa att jag har fel, ska jag vara tyst och dö.
20 Men Gud, du måste lova mig två saker. Annars vågar jag inte komma inför dig.
21 Dra bort din hand ifrån mig och sluta att plåga mig.
22 Säg sedan åt mig att komma, och jag ska genast vara beredd! Eller låt mig tala till dig, så att du kan svara mig.
23 Tala om för mig vad jag har gjort för fel! Hjälp mig! Uppenbara min synd för mig!
24 Varför vänder du dig bort från mig? Varför betraktar du mig som din fiende?
25 Förebrår du ett löv, som blåser bort i vinden? Jagar du efter torrt gräs?
26 Du skriver upp bittra anklagelser mot mig och låter mig få igen för min ungdoms synder.
27-28 Du låser mina fötter i bojor och spårar mig var jag än går genom att märka mina fotsulor. Jag är som ett ruttet träd och som en maläten rock.
Job 13
King James Version
13 Lo, mine eye hath seen all this, mine ear hath heard and understood it.
2 What ye know, the same do I know also: I am not inferior unto you.
3 Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
4 But ye are forgers of lies, ye are all physicians of no value.
5 O that ye would altogether hold your peace! and it should be your wisdom.
6 Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
7 Will ye speak wickedly for God? and talk deceitfully for him?
8 Will ye accept his person? will ye contend for God?
9 Is it good that he should search you out? or as one man mocketh another, do ye so mock him?
10 He will surely reprove you, if ye do secretly accept persons.
11 Shall not his excellency make you afraid? and his dread fall upon you?
12 Your remembrances are like unto ashes, your bodies to bodies of clay.
13 Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what will.
14 Wherefore do I take my flesh in my teeth, and put my life in mine hand?
15 Though he slay me, yet will I trust in him: but I will maintain mine own ways before him.
16 He also shall be my salvation: for an hypocrite shall not come before him.
17 Hear diligently my speech, and my declaration with your ears.
18 Behold now, I have ordered my cause; I know that I shall be justified.
19 Who is he that will plead with me? for now, if I hold my tongue, I shall give up the ghost.
20 Only do not two things unto me: then will I not hide myself from thee.
21 Withdraw thine hand far from me: and let not thy dread make me afraid.
22 Then call thou, and I will answer: or let me speak, and answer thou me.
23 How many are mine iniquities and sins? make me to know my transgression and my sin.
24 Wherefore hidest thou thy face, and holdest me for thine enemy?
25 Wilt thou break a leaf driven to and fro? and wilt thou pursue the dry stubble?
26 For thou writest bitter things against me, and makest me to possess the iniquities of my youth.
27 Thou puttest my feet also in the stocks, and lookest narrowly unto all my paths; thou settest a print upon the heels of my feet.
28 And he, as a rotten thing, consumeth, as a garment that is moth eaten.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica