11 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

² Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?

³ Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

⁴ Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

⁵ Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,

⁶ om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

⁷ Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

⁸ Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

⁹ Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.

¹⁰ När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

¹¹ Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

¹² Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.

¹³ Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,

¹⁴ om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

¹⁵ ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.

¹⁶ Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

¹⁷ Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

¹⁸ Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

¹⁹ Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.

²⁰ Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.