Job 10
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job beklagar att han blivit född
10 Jag är trött på livet. Låt mig få klaga öppet! Jag ska tala ut om min sorg och bitterhet.
2 Jag ska säga till Gud: 'Fördöm mig inte utan skäl, låt mig få veta varför!
3 Tycker du om att förtrycka och förakta mig, en människa som du själv har skapat, samtidigt som du ler åt de ogudaktiga?
4-7 Är du lika orättvis som människor? Är ditt liv så kort att du måste jaga mig för synder som du mycket väl vet att jag inte har begått? Gör du det för att du vet att ingen annan kan rädda mig ur din hand?
8 Du har skapat just mig, och ändå bryter du ner mig.
9 Tänk på att jag är gjord av lera. Vill du nu krossa mig till lera igen?
10 Du som tömde ut mig som mjölk, att formas som när man ystar en ost.
11 Du har gett mig hud och kött och bundit mig samman med ben och senor.
12 Du gav mig livet och var så god och kärleksfull mot mig, och jag bevarades genom din omsorg.
13-14 Ändå var det hela tiden din avsikt att förgöra mig om jag syndade och att vägra mig förlåtelse för mina onda gärningar.
15 Den minsta överträdelse, och det är ute med mig! Och om jag är oskyldig räknas det inte. Jag är djupt besviken och förnedrad.
16 Om jag försöker resa mig från marken, rusar du på mig snabbt som ett lejon och gör slut på mig.
17 Gång på gång anklagar du mig och öser över mig din ständigt växande vrede och låter nya fiender anfalla mig.
18 Varför lät du mig då födas? Varför fick jag inte dö i stället?
19 Då hade jag skonats från denna fruktansvärda tillvaro. Jag skulle ha gått direkt från moderlivet till graven.
20-21 Kan du inte se hur lite tid jag har kvar? Låt mig få vara i fred, så att jag kan få ett kort ögonblick av tröst, innan jag går till mörker och dödsskugga, till landet utan återvändo,
22 till ett land så mörkt som vore det mitt i natten, ett dödsskuggans land, där förvirring råder och där det starkaste ljus är som den mörkaste natt.'
約伯記 10
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
10 「我厭惡自己的生命，
我要傾訴我的哀怨，
吐露心中的苦水。
2 我對上帝說，『不要定我的罪。
請告訴我，你為何指控我？
3 難道你喜悅壓迫、鄙視你造的人，
卻青睞惡人的計謀？
4 難道你的眼是肉眼，
目光如凡人般短淺？
5 難道你的年日有限，
歲月如世人般短暫？
6 以致你探查我的過犯，
追究我的罪愆？
7 其實你知道我沒有犯罪，
無人能從你手中解救我。
8 『你親手造我塑我，
現在卻要毀滅我。
9 別忘了你用泥土造我[a]，
難道要使我復歸塵土？
10 你將我像奶一樣倒出，
使我像乳酪一樣凝固。[b]
11 你給我穿上皮肉，
用筋骨把我編就。
12 你賜我生命給我慈愛，
你的眷顧使我保全性命。
13 『但你心中藏著計劃，
我知道你早有此意，
14 我若犯罪，你就鑒察，
不肯赦免我的罪。
15 我若有罪，便遭禍患；
即使清白，也不敢抬頭，
因為我飽嚐羞辱，吃盡苦頭。
16 我若昂首挺立，
你會像獅子般追捕我，
再次施展大能攻擊我。
17 你一再派證人指控我，
你對我越來越憤怒，
使軍隊輪流攻擊我。
18 你為何讓我出母腹？
我不如當時就死去，
無人會看見我——
19 好像我從未出生，
一出母腹就被送進墳墓。
20 我的年日不多，
求你放過我，
讓我歡樂片刻。
21 我很快就一去不返，
進入幽冥黑暗之地。
22 那裡一片漆黑，幽暗混亂；
那裡的光昏暗不明。』」
Job 10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job beklagar att han blivit född
10 Jag är trött på livet.
Jag vill klaga öppet!
Jag ska tala ut om min innerliga bitterhet.
2 Jag ska säga till Gud:
Döm mig inte,
utan låt mig få veta vad du anklagar mig för!
3 Gläds du åt att förtrycka,
förkasta en som du själv har skapat,
samtidigt som du ler åt de ogudaktigas planer?
4 Har du en människas ögon?
Ser du som de dödliga ser?
5 Är dina dagar som den dödliges,
dina år som en människas?
6 Du söker ju fel hos mig,
letar efter mina synder,
7 fastän du vet att jag inte är skyldig.
Det finns ingen räddning ur din hand.
8 Du har skapat mig och allt i mig med dina händer,
och ändå bryter du ner mig.
9 Tänk på att du formade mig som lera.
Vill du nu låta mig återvända till stoft igen?
10 Du tömde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som en ost.
11 Du klädde mig i hud och kött
och band mig samman med ben och senor.
12 Du gav mig livet
och var nådig mot mig,
min ande bevarades genom din omsorg.
13 Men detta hade du i sinnet,
jag visste dina tankar:
14 om jag syndade,
skulle du vakta på mig
och aldrig befria mig från min skuld.
15 Ve mig om jag är skyldig!
Och om jag är oskyldig
kan jag ändå inte lyfta mitt huvud.
Jag är full av skam och inser mitt elände.
16 Om jag försöker resa mig från marken,
rusar du på mig snabbt som ett lejon
och låter mig känna av din förunderliga makt.
17 Du skaffar nya vittnen mot mig,
öser över mig din ständigt växande vrede
och låter nya härar anfalla mig.[a]
18 Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet?
Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?
19 Då hade jag varit som om jag aldrig hade funnits,
jag skulle ha burits direkt från moderlivet till graven.
20 Mina dagar är ju korta.
Låt mig få vara i fred,
så att jag kan få ett kort ögonblick av glädje,
21 innan jag går till landet utan återvändo,
till det djupaste mörkrets land,
22 till ett land av mörkaste natt, djupaste skugga och förvirring,
där ljuset är likt mörker.
Footnotes
- 10:17 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 10
Svenska 1917
10 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.