Job 10
Svenska 1917
10 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
約伯記 10
Chinese Contemporary Bible (Traditional)
10 「我厭惡自己的生命,
我要傾訴我的哀怨,
吐露心中的苦水。
2 我對上帝說,『不要定我的罪。
請告訴我,你為何指控我?
3 難道你喜悅壓迫、鄙視你造的人,
卻青睞惡人的計謀?
4 難道你的眼是肉眼,
目光如凡人般短淺?
5 難道你的年日有限,
歲月如世人般短暫?
6 以致你探查我的過犯,
追究我的罪愆?
7 其實你知道我沒有犯罪,
無人能從你手中解救我。
8 『你親手造我塑我,
現在卻要毀滅我。
9 別忘了你用泥土造我[a],
難道要使我復歸塵土?
10 你將我像奶一樣倒出,
使我像乳酪一樣凝固。[b]
11 你給我穿上皮肉,
用筋骨把我編就。
12 你賜我生命給我慈愛,
你的眷顧使我保全性命。
13 『但你心中藏著計劃,
我知道你早有此意,
14 我若犯罪,你就鑒察,
不肯赦免我的罪。
15 我若有罪,便遭禍患;
即使清白,也不敢抬頭,
因為我飽嚐羞辱,吃盡苦頭。
16 我若昂首挺立,
你會像獅子般追捕我,
再次施展大能攻擊我。
17 你一再派證人指控我,
你對我越來越憤怒,
使軍隊輪流攻擊我。
18 你為何讓我出母腹?
我不如當時就死去,
無人會看見我——
19 好像我從未出生,
一出母腹就被送進墳墓。
20 我的年日不多,
求你放過我,
讓我歡樂片刻。
21 我很快就一去不返,
進入幽冥黑暗之地。
22 那裡一片漆黑,幽暗混亂;
那裡的光昏暗不明。』」
Hiob 10
Schlachter 1951
Hiob fühlt sich von Gott grundlos bedrängt
10 Meiner Seele ekelt vor dem Leben;
ich will mich meiner Klage überlassen, will reden in der Betrübnis meiner Seele.
2 Ich spreche zu Gott: Verdamme mich nicht!
Tue mir kund, weshalb du mich befehdest.
3 Dünkt es dich gut, das Werk deiner Hände zu unterdrücken
und zu verwerfen,
während du über den Rat der Gottlosen dein Licht leuchten lässest?
4 Hast du Fleischesaugen,
oder siehst du, wie ein Sterblicher sieht?
5 Sind denn deine Tage wie Menschentage,
deine Jahre den Jahren eines Mannes gleich,
6 daß du nach meiner Schuld forschest
und nach meiner Sünde fragst,
7 da du doch weißt, daß ich unschuldig bin
und mich niemand aus deiner Hand erretten kann?
8 Deine Hände haben mich gebildet und gemacht ganz und gar,
und du wolltest mich nun vernichten?
9 Gedenke doch, daß du mich wie Ton gebildet hast;
willst du mich wieder in Staub verwandeln?
10 Hast du mich nicht wie Milch hingegossen
und wie Käse mich gerinnen lassen?
11 Mit Haut und Fleisch hast du mich bekleidet,
mit Gebeinen und Sehnen mich durchwoben.
12 Leben und Gnade hast du mir geschenkt,
und deine Obhut bewahrte meinen Geist.
13 Und doch hegst du solches in deinem Herzen; ich weiß, daß es bei dir so beschlossen ist,
14 daß, wenn ich sündigte, du darauf achten
und mich nicht lossprechen würdest von meiner Missetat!
15 Habe ich Übles getan, dann wehe mir!
Und bin ich im Recht, so darf ich mein schmachbedecktes Haupt doch nicht erheben,
sondern muß mich satt sehen an meinem Elend!
16 Wagt es aber, sich zu erheben,
so verfolgst du mich wie ein Löwe
und handelst noch unbegreiflicher mit mir;
17 du stellst neue Zeugen wider mich auf,
mehrst deinen Zorn gegen mich,
bietest stets frische Scharen, ja ein Heer wider mich auf!
18 Warum hast du mich aus dem Mutterleibe hervorgebracht?
Wäre ich doch umgekommen, ohne daß mich ein Auge gesehen hätte!
19 So würde ich sein, als wäre ich niemals gewesen,
vom Mutterleibe weg ins Grab gelegt.
20 Ist meine Lebenszeit nicht kurz genug? Er stehe doch ab,
lasse ab von mir, daß ich mich ein wenig erhole,
21 ehe ich dahinfahre auf Nimmerwiederkehren
ins Land der Finsternis und des Todesschattens,
22 an den dunkeln Ort,
wo Finsternis und keine Ordnung herrscht,
und wo der Tag nicht heller ist als die Nacht!
Job 10
New International Version
10 “I loathe my very life;(A)
therefore I will give free rein to my complaint
and speak out in the bitterness of my soul.(B)
2 I say to God:(C) Do not declare me guilty,
but tell me what charges(D) you have against me.(E)
3 Does it please you to oppress me,(F)
to spurn the work of your hands,(G)
while you smile on the plans of the wicked?(H)
4 Do you have eyes of flesh?
Do you see as a mortal sees?(I)
5 Are your days like those of a mortal
or your years like those of a strong man,(J)
6 that you must search out my faults
and probe after my sin(K)—
7 though you know that I am not guilty(L)
and that no one can rescue me from your hand?(M)
8 “Your hands shaped(N) me and made me.
Will you now turn and destroy me?(O)
9 Remember that you molded me like clay.(P)
Will you now turn me to dust again?(Q)
10 Did you not pour me out like milk
and curdle me like cheese,
11 clothe me with skin and flesh
and knit me together(R) with bones and sinews?
12 You gave me life(S) and showed me kindness,(T)
and in your providence(U) watched over(V) my spirit.
13 “But this is what you concealed in your heart,
and I know that this was in your mind:(W)
14 If I sinned, you would be watching me(X)
and would not let my offense go unpunished.(Y)
15 If I am guilty(Z)—woe to me!(AA)
Even if I am innocent, I cannot lift my head,(AB)
for I am full of shame
and drowned in[a] my affliction.(AC)
16 If I hold my head high, you stalk me like a lion(AD)
and again display your awesome power against me.(AE)
17 You bring new witnesses against me(AF)
and increase your anger toward me;(AG)
your forces come against me wave upon wave.(AH)
18 “Why then did you bring me out of the womb?(AI)
I wish I had died before any eye saw me.(AJ)
19 If only I had never come into being,
or had been carried straight from the womb to the grave!(AK)
20 Are not my few days(AL) almost over?(AM)
Turn away from me(AN) so I can have a moment’s joy(AO)
21 before I go to the place of no return,(AP)
to the land of gloom and utter darkness,(AQ)
22 to the land of deepest night,
of utter darkness(AR) and disorder,
where even the light is like darkness.”(AS)
Footnotes
- Job 10:15 Or and aware of
Copyright © 1951 by Geneva Bible Society
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
