10 (A) Jag är trött på livet,

    jag vill släppa fram
    min klagan,
        jag talar i min själs bitterhet.
Jag vill säga till Gud:
        Fördöm mig inte.
    Låt mig veta varför du anklagar mig.
Gläds du åt att förtrycka,
        att förkasta dina händers verk
    och låta ditt ljus skina
        över de gudlösas rådslag?
(B) Har du ögon som en varelse av kött,
    ser du så som människor ser?
Är dina dagar
        som en människas dagar,
    dina år som en mans levnadstid?
Du letar ju efter min skuld
    och söker min synd,
du som vet att jag är oskyldig
    och att ingen kan rädda ur din hand.

(C) Dina händer har format mig
        och gjort varje del av mig,
    och ändå vill du fördärva mig!
(D) Tänk på hur du formade mig
        som lera,
    och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
    och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
    och vävde mig samman
        av ben och senor.
12 (E) Liv och nåd gav du mig,
    din omsorg bevarade min ande.

13 Men detta gömde du i ditt hjärta
    – jag vet att du tänkte så –
14 att om jag syndade,
    skulle du vakta på mig
    och inte lämna min skuld ostraffad.
15 Ve mig om jag är skyldig!
    Men är jag oskyldig
        kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
    för jag fylls av skam
        och ser mitt lidande.
16 (F) Och höjde jag huvudet
        skulle du jaga mig som ett lejon
    och åter visa din förunderliga
        makt mot mig.
17 Du skulle föra fram
        nya vittnen mot mig
    och låta mig känna
        din vrede mer och mer,
    du skulle sända här efter här
        mot mig.
18 (G) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
    Om jag ändå hade dött
        innan något öga såg mig!
19 Om jag ändå aldrig varit till,
    utan förts från moderlivet
        till graven!
20 (H) Min tid är kort.
    Låt mig vara, lämna mig i fred
        så att jag får en stund av glädje
21 innan jag går bort
        för att aldrig komma tillbaka,
    till mörkrets
        och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel
        som djupaste natt,
    till dödsskugga och förvirring
        där ljuset är som djupaste natt.

Job Continues: A Plea to God

10 “I (A)loathe my life;
I will give free utterance to my (B)complaint;
    I will speak in (C)the bitterness of my soul.
I will say to God, Do not (D)condemn me;
    let me know why you (E)contend against me.
(F)Does it seem good to you to oppress,
    to despise (G)the work of your hands
    (H)and favor the designs of the wicked?
Have you (I)eyes of flesh?
    (J)Do you see as man sees?
Are your days as the days of man,
    or your (K)years as a man's years,
that you (L)seek out my iniquity
    and search for my sin,
although you (M)know that I am not guilty,
    and there is (N)none to deliver out of your hand?
(O)Your hands fashioned and made me,
    and now you have destroyed me altogether.
Remember that you have made me like (P)clay;
    and will you return me to the (Q)dust?
10 Did you not pour me out like milk
    and curdle me like cheese?
11 You clothed me with skin and flesh,
    and knit me together with bones and sinews.
12 You have granted me life and steadfast love,
    and your care has preserved my spirit.
13 Yet these things you hid in your heart;
    I know that (R)this was your purpose.
14 If I sin, you (S)watch me
    and do not (T)acquit me of my iniquity.
15 (U)If I am guilty, woe to me!
    If I am (V)in the right, I cannot lift up my head,
for I am filled with disgrace
    and (W)look on my affliction.
16 And were my head lifted up,[a] you would hunt me like (X)a lion
    and again work (Y)wonders against me.
17 You renew your (Z)witnesses against me
    and increase your vexation toward me;
    you (AA)bring fresh troops against me.

18 (AB)“Why did you bring me out from the womb?
    Would that I had died before any eye had seen me
19 (AC)and were as though I had not been,
    carried from the womb to the grave.
20 (AD)Are not my days few?
    (AE)Then cease, and leave me alone, (AF)that I may find a little cheer
21 before I go—and (AG)I shall not return—
    to the land of (AH)darkness and (AI)deep shadow,
22 the land of gloom like thick darkness,
    like deep shadow without any order,
    where light is as thick darkness.”

Footnotes

  1. Job 10:16 Hebrew lacks my head