Job avslutar sitt svar på Bildads första tal

10 Jag är utled på livet, jag vill släppa loss min klagan,
jag talar i min själs bedrövelse.
Jag vill säga till Gud: Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
Gläds du åt att förtrycka,
    att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina över de ogudaktigas rådslag?
Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
Är dina dagar som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
Du letar ju efter min missgärning
    och söker min synd,
du som vet att jag är oskyldig
    och att ingen kan rädda ur din hand.

Dina händer har format mig och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
Tänk på hur du formade mig som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
    och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
    och vävde mig samman av ben och senor.
12 Liv och nåd gav du mig,
    din omsorg bevarade min ande.

13 Men detta gömde du i ditt hjärta
    - jag vet att du tänkte så -
14 att om jag syndade, skulle du vakta på mig
och inte lämna min missgärning ostraffad.
15 Ve mig, om jag är skyldig!
    Om jag är oskyldig, kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
ty jag fylls av skam och skådar min ofärd.
16 Och höjde jag huvudet skulle du jaga mig som ett lejon
och åter utföra din makts under på mig.
17 Nya vittnen mot mig skulle du föra fram
och alltmer låta mig känna din vrede.
Du skulle sända här efter här mot mig.
18 Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött innan något öga såg mig,
19 om jag ändå aldrig hade varit till,
    utan förts från moderlivet till graven!
20 Min tid är kort,
    låt mig vara, lämna mig i fred,
så att jag får en stunds glädje,
21 innan jag går bort för att aldrig komma åter,
till mörkrets och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring,
    där ljuset är som djupaste natt.

10 「我厭惡自己的生命,
我要傾訴我的哀怨,
吐露心中的苦水。
我對上帝說,『不要定我的罪。
請告訴我,你為何指控我?
難道你喜悅壓迫、鄙視你造的人,
卻青睞惡人的計謀?
難道你的眼是肉眼,
目光如凡人般短淺?
難道你的年日有限,
歲月如世人般短暫?
以致你探查我的過犯,
追究我的罪愆?
其實你知道我沒有犯罪,
無人能從你手中解救我。

『你親手造我塑我,
現在卻要毀滅我。
別忘了你用泥土造我[a]
難道要使我復歸塵土?
10 你將我像奶一樣倒出,
使我像乳酪一樣凝固。[b]
11 你給我穿上皮肉,
用筋骨把我編就。
12 你賜我生命給我慈愛,
你的眷顧使我保全性命。

13 『但你心中藏著計劃,
我知道你早有此意,
14 我若犯罪,你就鑒察,
不肯赦免我的罪。
15 我若有罪,便遭禍患;
即使清白,也不敢抬頭,
因為我飽嚐羞辱,吃盡苦頭。
16 我若昂首挺立,
你會像獅子般追捕我,
再次施展大能攻擊我。
17 你一再派證人指控我,
你對我越來越憤怒,
使軍隊輪流攻擊我。
18 你為何讓我出母腹?
我不如當時就死去,
無人會看見我——
19 好像我從未出生,
一出母腹就被送進墳墓。
20 我的年日不多,
求你放過我,
讓我歡樂片刻。
21 我很快就一去不返,
進入幽冥黑暗之地。
22 那裡一片漆黑,幽暗混亂;
那裡的光昏暗不明。』」

Footnotes

  1. 10·9 用泥土造我」或譯「把我造的像泥土」。
  2. 10·10 此句描述胚胎在母腹中如何成形。