Job 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
En god och framgångsrik person
1 I landet Us bodde en man som hette Job. Han var en god man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont.
2 Job hade en stor familj med sju söner och tre döttrar och var oerhört rik.
3 Han ägde 7.000 får, 3.000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, och han hade en mängd tjänare. Ja, han var den rikaste boskapsägaren i hela området.
4 Jobs söner brukade turas om att bjuda sina systrar och bröder till fester i sina hem, där de åt och drack tillsammans.
5 När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: Kanske mina barn har syndat och vänt sig bort från Gud i sina hjärtan. Så gjorde Job varje gång.
6 En dag när änglarna kom fram inför Herren, var Satan, Åklagaren, tillsammans med dem.
7 Varifrån kommer du? frågade Herren vänd till Satan. Från en färd runt hela jorden, svarade Satan.
Satan gör Job fattig
8 Har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och ärlig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.
9 Varför skulle han inte vara gudfruktig, när du lönar honom som du gör? sa Satan hånfullt.
10 Du har alltid skyddat både honom, hans hus och tillhörigheter från all skada. Du har välsignat allt han gör och förökat hans boskap! Se bara hur rik han är! Det är inte underligt att han tillber dig!
11 Men ta ifrån honom hans rikedomar, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!
12-13 Herren svarade Satan: Du får göra vad du vill med hans rikedomar, men Job själv får du inte komma vid.Satan lämnade Herren, och mycket riktigt, inte långt därefter, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, hände det.
14-15 En budbärare kom rusande till Jobs hus med nyheten: Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, när sabeerna gick till anfall, drog i väg med djuren och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Ja, jag är den ende som kom undan.
16 Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan med fler dåliga nyheter: Blixten slog ner och brände upp alla dina får och herdarna som vallade dem. Det är bara jag som har kommit undan.
17 Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en budbärare inrusande och upplyste Job: Kaldeerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort dina kameler. De har även dödat dina tjänare. Jag är den ende som har kommit undan.
18 Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem,
19 när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i huset, så att taket störtade in och dödade allesammans. Bara jag klarade mig.
20 Då reste sig Job och rev sönder sin mantel i sorg och förtvivlan. Han rakade av allt hår på huvudet, föll ner på marken inför Gud och sa:
21 Jag kom naken ur min mors liv, och jag kan ingenting ta med mig när jag dör. Herren gav mig allt jag hade. Nu har han tagit tillbaka det. Välsignat vare Herrens namn.
22 Trots allt som hade hänt syndade inte Job och smädade inte Herren.
Job 1
International Standard Version
Job’s Faithfulness
1 There once was a man in the land of Uz[a] named Job. The man was blameless as well as upright. He feared God and kept away from evil. 2 Seven sons and three daughters had been born to him. 3 His livestock included 7,000 sheep, 3,000 camels, 500 teams[b] of oxen, 500 female donkeys, and many servants. Indeed, the man’s stature greatly exceeded that of many people who lived in the East. 4 His sons used to travel to each other’s houses in turn on a regular schedule and hold festivals, inviting their three sisters to celebrate[c] with them.
5 When their time of feasting had concluded, Job would rise early in the morning to send for them[d] and consecrate them to God.[e] He would offer a burnt offering for each one,[f] because Job thought, “Perhaps my children sinned by cursing God in their hearts.” Job did this time and again.[g]
Satan’s First Attack on Job
6 One day, divine beings[h] presented themselves to the Lord, and Satan[i] accompanied them. 7 The Lord asked Satan, “Where have you come from?”
In response, Satan answered the Lord, “From wandering all over the earth and walking back and forth throughout it.”
8 Then the Lord asked Satan, “Have you considered[j] my servant Job? There is no one like him on earth. The man is blameless as well as upright. He fears God and keeps away from evil.”
9 But in response, Satan asked the Lord, “Does Job fear God for nothing? 10 Haven’t you surrounded him with a fence on all sides, around his house, and around all that he owns? You have blessed everything he puts his hands on and you have increased his livestock in the land. 11 However, stretch out your hand and strike everything he owns, and he will curse you to your face.”
12 Then the Lord told Satan, “Very well then, everything he owns is under your control,[k] only you may not extend your hand against him.” So Satan left the Lord’s presence.
13 Some time later, when his children[l] were celebrating[m] in their oldest[n] brother’s house, 14 a messenger approached Job and said, “The oxen were plowing and the female donkeys were grazing nearby 15 when the Sabeans attacked, captured the servants, and killed them with swords. I alone escaped to tell you!”
16 While this messenger[o] was still speaking, another[p] came and announced, “A lightning storm struck[q] and incinerated the flock and the servants while they were eating. I alone escaped to tell you!”
17 While this messenger[r] was still speaking, another[s] came and announced, “The Chaldeans formed three companies, raided the camels, captured the servants, and killed them with swords. Only I alone escaped to tell you.”
18 While this messenger[t] was still speaking, another[u] came and announced, “Your children were celebrating[v] in their oldest[w] brother’s house 19 when a strong wind came straight out of the wilderness and struck the four corners of the house. It collapsed on the young people, and they died. I alone escaped to tell you!”
Job Blesses God Despite the Catastrophe
20 Then Job stood up, tore his robe, shaved his head, fell to the ground, bowed very low, 21 and exclaimed:
“I left my mother’s womb naked,
and I will return to God naked.
The Lord has given,
and the Lord has taken.
May the name of the Lord be blessed.”
22 Job neither sinned nor charged God with wrongdoing in all of this.
Footnotes
- Job 1:1 I.e. a city east of Israel in Arabia; the name means Wooded
- Job 1:3 Or pairs
- Job 1:4 Lit. to eat and drink
- Job 1:5 The Heb. lacks for them
- Job 1:5 The Heb. lacks to God
- Job 1:5 Lit. offering according to their number
- Job 1:5 Lit. all the days
- Job 1:6 Lit. day, sons of God
- Job 1:6 The Heb. name Satan means The Opponent or The Accuser; and so throughout the book
- Job 1:8 Lit. you set your heart over
- Job 1:12 Lit. hand
- Job 1:13 Lit. his sons and daughters
- Job 1:13 Lit. were eating and drinking wine
- Job 1:13 Lit. their firstborn
- Job 1:16 The Heb. lacks messenger
- Job 1:16 Lit. this
- Job 1:16 Lit. Fire of God fell from heaven
- Job 1:17 The Heb. lacks messenger
- Job 1:17 Lit. this
- Job 1:18 The Heb. lacks messenger
- Job 1:18 Lit. this
- Job 1:18 Lit. eating and drinking wine
- Job 1:18 Lit. their firstborn
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Copyright © 1995-2014 by ISV Foundation. ALL RIGHTS RESERVED INTERNATIONALLY. Used by permission of Davidson Press, LLC.
