Job 6
Svenska 1917
6 Då tog Job till orda och sade:
2 Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Job 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job svarar Elifas
6 Då svarade Job:
2 O, att min sorg kunde vägas,
min bedrövelse läggas i vågskålen!
3 Den är tyngre än havets sand,
och det är därför jag talar så hätskt.
4 För den Väldige har träffat mig med sina pilar.
Min ande dricker deras gift.
Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
5 Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta
eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
6 Inte äter man smaklös mat utan salt,
eller finns det någon smak i en äggvita?
7 Jag vill inte röra vid det,
det gör mig sjuk.[a]
8 O, att min bön blev hörd,
att Gud ville uppfylla mitt hopp,
9 att Gud ville krossa mig,
lyfta sin hand och skära av mig!
10 Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga
att jag inte har förnekat den Heliges ord.[b]
11 Vad är det för kraft jag fortfarande har,
vilket hopp att hålla fast vid?
Vad har jag för slut,
så att jag kan hålla ut?
12 Har jag en stens styrka?
Är min kropp av koppar?
13 Finns det någon hjälp för mig,
nu när framgången har lämnat mig?
14 Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner,
annars fruktar de inte den Väldige.[c]
15 Mina bröder är lika opålitliga som en bäck,
som en sinande bäckfåra.
16 De är mörka av smältande is
och försvinnande snö,
17 de försvinner när torrtiden kommer,
de torkar ut i hettan.
18 Karavanerna viker av från sin väg,
och när de bara träffar på öken går de under.
19 Karavaner från Tema letar efter dem,
köpmän från Saba hoppas på dem.
20 De blir besvikna i sin förhoppning,
de kommer fram,
bara för att bli bestörta.
21 Så har ni blivit till ingenting,
ni ser någonting skrämmande
och blir rädda.
22 Har jag någonsin bett er om någonting?
Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
23 Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand,
friköpa mig från våldsmännen?
24 Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst.
Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25 Det är smärtsamt att höra sanningen,
men vad bevisar era argument?[d]
26 Tänker ni rätta till vad jag har sagt,
betrakta den desperates ord som vind?
27 Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn
eller som att sälja en vän.
28 Titta på mig!
Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29 Vänd om! Tillåt ingen orättvisa!
Vänd om! Min integritet består.
30 Finns det någon ondska på mina läppar?
Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.