Jobs svar på Elifas första tal

Då tog Job till orda och sade:

O, att min sorg kunde vägas
    och min olycka läggas
        i samma vågskål!
Nu är den tyngre än havets sand,
    därför kan jag inte styra mina ord,
(A) för den Allsmäktiges pilar
        har träffat mig,
    min ande dricker deras gift.
        Fasor från Gud
            går i stridsställning mot mig.
Skriar vildåsnan över sitt gräs,
    råmar oxen över sitt foder?
Kan det smaklösa ätas utan salt,
    finns det någon smak i äggets vita?
Jag vägrar röra det,
    det är kväljande mat för mig.

O, att min begäran blev hörd
    och att Gud uppfyllde min längtan,
(B) att Gud ville krossa mig,
    räcka ut sin hand
        och skära av mitt liv!
10 Då vore det ändå min tröst,
        mitt jubel i skoningslös plåga,
    att jag inte förnekat
        den Heliges ord.

11 Vad är då min kraft,
        att jag skulle hoppas?
    Vad är mitt slut,
        att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
    min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
    varje utväg är stängd för mig.

14 Den förtvivlade borde få godhet
        från sin vän,
    men man fruktar inte mer
        den Allsmäktige.
15 (C) Mina bröder är trolösa som bäckar[a],
    som bäckars rännilar som sinar.
16 De är mörka av is när snön har fallit
    och gömt sig i dem,
17 men när hettan kommer torkar de,
    försvinner i värmen från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema[b]
        spanar efter dem,
    resande från Saba
        sätter sitt hopp till dem.
20 De blir svikna i sin förhoppning,
    när de kommer fram
        blir de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till intet,
    ni ser det förskräckliga
        och blir rädda.
22 Har jag sagt: ”Ge mig något,
    köp mig loss med er förmögenhet,
23 rädda mig från fiendens hand,
    friköp mig från utpressarna?”

24 Undervisa mig så tiger jag,
    hjälp mig förstå var jag gått vilse.
25 (D) Hur inträngande
        är inte uppriktiga ord!
    Men vad hjälper
        tillrättavisning från er?
26 Tänker ni märka ord
    och betrakta en förtvivlad mans
        ord som luft?
27 Skulle ni kasta lott om en faderlös
    och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!
    Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, låt ingen orätt ske!
    Vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga?
    Skulle inte min mun förstå ondska?

Notas al pie

  1. 6:15 trolösa som bäckar   Ökenområdenas bäckar har vatten endast på vintern, inte på sommaren när det som bäst behövs.
  2. 6:19 Tema   Handelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.

Job svarar Elifas

Då svarade Job:

Tänk om min sorg och bedrövelse kunde vägas!

Den är tyngre än havets sand, och det är därför jag talar så obetänksamt.

För Herren har träffat mig med sina pilar. Djupt in i mitt hjärta har han nått med deras gift. Förskräckelse från Gud har kommit över mig.

Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta eller den oxe som har tillräckligt med foder.

Inte äter man smaklös mat utan krydda eller ett ägg utan salt.

Jag avstår hellre än att äta sådant som gör mig sjuk.

8-9 Tänk om Gud ville låta mig få göra det jag mest av allt längtar efter, att få dö under hans hand och bli befriad ur hans fruktansvärda grepp.

10 Det enda som ger mig tröst i all min plåga är att jag inte har förnekat den helige Gudens ord.

11 Varför har jag fortfarande kraft att uthärda? Hur kan jag ha ett sådant tålamod?

12 Är jag känslolös som en sten? Är min kropp gjord av koppar?

13 Finns det något att hoppas på, nu när framgången har tagit slut?

14 Du borde vara vänlig och barmhärtig mot en förtvivlad vän, även om han inte fruktar Herren.

15-18 Mina bröder, ni har visat er vara lika opålitliga som en bäck, som rinner fram när det är is och snö men försvinner när hettan kommer. Karavanerna viker av från vägen för att bli uppfriskade av dess vatten, men när de bara träffar på öken går de under.

19-21 När karavaner från Tema och köpmän från Saba stannar för att få vatten där, är det ute med deras hopp. På samma sätt har mitt hopp till dig gått förlorat. Du vänder dig bort från mig i skräck och vägrar att hjälpa mig.

22 Men varför? Har jag någonsin bett dig om den minsta tjänst? Har jag bett om några gåvor?

23 Har jag någonsin bett dig om hjälp?

24 Allt jag begär är att få ett förnuftigt svar, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!

25-26 Det är smärtsamt att höra sanningen, men din kritik är inte byggd på fakta. Tänker du döma mig bara för att jag helt plötsligt ropade ut min nöd i ren desperation?

27 Det vore som att kasta lott om ett hjälplöst, föräldralöst barn eller som att sälja en vän.

28 Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?

29 Sluta med att utgå från att jag är skyldig, för jag är rättfärdig. Var inte så orättvis!

30 Skulle inte jag veta skillnaden mellan rätt och orätt? Skulle jag inte erkänna, om jag hade syndat?