(A) Ropa du!

    Finns det någon
        som svarar dig?
    Till vem av de heliga vänder du dig?
Dåren dödas av sin ilska,
    den oförnuftige av sin förbittring.
(B) Jag såg en dåre som slagit rot,
    men strax förbannade jag
        hans boning.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de trampas ner i porten
        och ingen räddare finns.
(C) Den hungrige slukar hans skörd,
    den rövas bort
        till och med bland törnen.
    De törstiga flämtar
        efter[a] deras rikedom,
för nöden kommer inte ur stoftet,
    olyckan skjuter inte upp ur marken.
(D) Men människan föds till möda
    liksom eldens gnistor
        flyger mot höjden.

Men jag skulle söka Gud
    och inför Gud lägga fram min sak.
(E) Han gör stora och outgrundliga ting,
    fler under än någon kan räkna.
10 (F) Han ger jorden regn
    och sänder vatten över markerna.
11 (G) Han upphöjer de ringa
    och hjälper de sörjande.
12 (H) Han gör de listigas anslag om intet
    så att deras händer
        inte får framgång.
13 (I) Han fångar de visa i deras slughet
    och låter de svekfulla förhasta sig
        vid sina rådslag.
14 (J) Om dagen möter de mörker,
    de famlar mitt på dagen
        som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 (K) Den nödställde får åter ett hopp,
    orätten måste stänga sin mun.

17 (L) Se, salig är den människa
        som Gud tuktar.
    Förkasta inte
        den Allsmäktiges fostran,
18 (M) för han sargar och förbinder,
    han slår och hans händer helar.
19 (N) Sex gånger räddar han dig ur nöden,
    och sjunde gången drabbar dig inte
        det onda.
20 (O) I tider av svält
        räddar han dig från döden
    och i krig från svärdets våld.
21 (P) Från tungors gissel göms du undan,
    du behöver inte vara rädd
        när förödelse kommer.
22 Du kan le åt förödelse och svält,
    du behöver inte vara rädd
        för vilddjur,
23 (Q) för du står i förbund
        med markens stenar,
    markens vilddjur håller fred
        med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt,
    när du synar din boning
        ska inget saknas.
25 Du ska veta att din ätt förökas,
    att dina efterkommande
        blir som gräset på marken.
26 Du kommer i graven
        när du nått full mognad,
    som sädeskärven bärgas
        när tiden är inne.
27 Se, vi har utforskat detta,
        så är det.
    Hör det och tänk på det noga.

Footnotes

  1. 5:5 De törstiga flämtar efter   Annan översättning: ”Snaran snappar efter”.

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig? Vem kan du vända dig till?

Bitterhet tar kål på dåren och avund får den oförståndige på fall.

Jag har själv sett hur den som vänder sig bort från Gud kan tyckas ha framgång för stunden, men sedan kommer plötsligt fördärvet.

Hans barn blir lurade, och ingen försvarar dem.

Hans skördar blir stulna, och hans rikedom får släcka andras törst!

Olycka kommer inte utan anledning.

Ändå är människan lika förutbestämd till synd och olycka som eldslågan är bestämd att flamma uppåt, mot skyn.

Om det gällde mig själv skulle jag vädja till Gud och lägga fram min sak för honom.

Han kan göra under, fler än vi kan räkna och större än vi kan förstå.

10 Han sänder regnet över jorden för att vattna åkrarna

11 och ger rikedom till de fattiga och ödmjuka och trygghet till de lidande.

12 Han gör de klokas planer om intet.

13 De kloka går i sina egna fällor.

14 De famlar som blinda och går som i mörker mitt på ljusa dagen.

15 Gud räddar de lidande ur förtryckarnas grepp.

16 Så får till slut den fattige hopp, och orättfärdigheten måste tystna.

17 Den människa som Herren går till rätta med är avundsvärd! Förakta inte hans tillrättavisning!

18 Även om han sårar, så förbinder och botar han igen.

19 Han kommer att rädda dig gång på gång, så att inget ont ska skada dig.

20 Han ska rädda dig från svält i tider av hungersnöd och undan svärdet i krigstid.

21 Du kommer att vara skyddad från förtal och inte behöva oroa dig för framtiden.

22 Tankar på krig och hungersnöd ska inte beröra dig. Vilda djur ska lämna dig i fred.

23 Rovdjur ska inte anfalla dig.

24 Du behöver inte vara orolig för ditt hus, och ingenting ska bli stulet av din egendom.

25 Dina söner kommer att bli många. Dina ättlingar ska grönska som gräset.

26 Du ska få ett långt, lyckligt liv och skördas mogen och i rätt tid. Du ska inte bli skördad förrän tiden är inne.

27 Av erfarenhet har jag funnit att allt detta är sant. För ditt eget bästa, lyssna till mitt råd!

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
    Vem av de heliga kan du vända dig till?
Förbittring tar kål på den dumme,
    och avund dödar den oförståndige.
Jag har sett den dumme ha framgång,
    och snart förbannade jag hans hus.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de krossas vid porten[a] och ingen försvarar dem.
Hans skördar äts upp av den hungrige,
    som tar dem även bland törnen.[b]
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
    Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
    Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.[c]

Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
    och lägga fram min sak för honom.
Han gör under, större än någon kan fatta
    och fler än någon kan räkna.
10 Han sänder regnet över jorden
    och vattnar åkrarna.
11 Han upphöjer de ringa
    och för de sörjande till frälsning.
12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
    så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
    han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
    mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
    och orättfärdigheten måste tystna.

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
    han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
    ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
    och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
    och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
    och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
    Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
    och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
    dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[d],
    liksom kärven som skördas när tiden är inne.

27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
    Lyssna, och ta det till dig!

Footnotes

  1. 5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar.
  2. 5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.