Job 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Elifas tar till orda
4 Elifas från Teman svarade Job:
2 Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?
3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.
5 Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.
6 Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?
7-8 Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.
9 De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.
10 Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.
11 Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.
12 Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.
13 Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.
14 Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,
15 när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.
16 Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:
17 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'
18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!
20 På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.
21 Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.
Job 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elifas tar till orda
4 Elifas från Teman svarade:
2 Orkar du låta någon säga ett ord till dig?
För vem kan tiga nu?
3 Tänk på hur många du har gett vägledning
och styrkt svaga armar.
4 Dina ord har lyft den som snubblat,
du har gett stöd åt vacklande knän.
5 Men när det nu gäller dig själv
blir du missmodig,
och när det drabbar dig
blir du förskräckt.
6 Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt
och din oförvitlighet ditt hopp?
7 Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under
eller en rättsinnig gått förlorad?
8 Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd
också får skörda det.
9 De förintas av Guds andedräkt,
en pust av hans vrede förgör dem.
10 Lejonets[a] rytande och unga lejonets vrål tystnar,
det manprydda lejonets tänder bryts.
11 I brist på rov förgås det kraftiga lejonet
och lejonungarna skingras.
12 Ett ord kom till mig i hemlighet,
som en viskning nådde det mitt öra,
13 i ängslande drömmar på natten,
när människorna sov djupt.
14 Rädsla och bävan föll över mig,
och hela min kropp darrade av skräck.
15 En vindpust[b] drog förbi mitt ansikte
och håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade,
men jag kunde inte urskilja vad det var.
Någonting stod där, framför mig.
Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17 ”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud
och ren inför sin skapare?
18 Om Gud inte kan lita på sina tjänare,
om han till och med hos änglarna finner fel,
19 hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sitt ursprung i stoftet,
som kan krossas lättare än mal!
20 Mellan morgonen och kvällen bryts de ner,
obemärkt blir de borta för alltid.
21 Deras tältpluggar rycks upp för dem,
och de dör utan visdom.”
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.