Job 37
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Elihu talar om Guds makt
37 Jag är förskräckt!
2 Hör, hör ljudet av hans röst!
3 Den rullar fram över himlen, och hans blixtar lyser upp skyn i varje riktning.
4 Sedan kommer mullret, hans majestäts väldiga stämma.
5 Hans röst är oerhörd i åskan. Vi kan inte förstå hur stor hans kraft är.
6 Han bestämmer hur snö och regn ska falla på jorden.
7 Då upphör människans arbete så att alla ska kunna se hans styrka, och
8 djuren gömmer sig bland klipporna eller i sina hålor.
9 Stormen kommer ut från sin boplats och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser på floderna, fryser till och med de stridaste strömmar.
11 Han fyller molnen med fuktighet och blandar upp dem med sina blixtar.
12 Styrda av hans hand utför de hans befallningar på jorden.
13 Han sänder stormarna som straff eller för att i sin kärlek ge nytt mod åt människorna.
14 Lyssna nu, Job, och tänk på alla Guds underbara verk!
15 Vet du hur Gud kan härska över naturen och få blixtarna att skjuta ut ur molnen?
16-17 Fattar du hur han kan hålla molnen i balans? Förstår du varför du blir varm när sunnanvinden blåser och allt är stilla?
18 Kan du breda ut molnens fantastiska spegel, på samma sätt som han gör?
19-20 Du, som tycker att du vet så mycket, lär oss andra i vårt mörker hur vi ska kunna närma oss Gud! Med din vishet skulle vi kanske våga? Men vill någon bli uppslukad levande?
21 Vi kan ju inte titta på solen eftersom den är så stark, när vinden har drivit bort molnen.
22 Inte heller kan vi se Guds majestät, som kommer mot oss från himlen i bländande glans.
23 Vi kan aldrig fatta den Allsmäktiges styrka, och ändå är han så rättfärdig och barmhärtig att han inte förgör oss.
24 Inte undra på att människor överallt fruktar för honom! Han påverkas ju inte av den visaste av människor.
Job 37
Svenska 1917
37 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica