Job 35-36
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
35 Elihu fortsatte:
2 Menar du att detta är rätt?
Du säger: ”Gud kan rättfärdiga mig.”[a]
3 Du frågar: ”Till vad gagn är detta för dig,
vad vinner jag på att avhålla mig från synd?”
4 Jag ska svara dig
och dina vänner med dig.
5 Se upp mot himlen,
betrakta molnen högt över dig!
6 Om du syndar, vad rör det honom?
Om dina synder är många, vad gör det honom?
7 Eller om du är rättfärdig, vad ger det honom?
Vad får han av dig?
8 Din ondska kan bara beröra en annan människa,
liksom din rättfärdighet bara människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
vädjar om befrielse från de starkas välde.
10 Men ingen frågar: ”Var finns Gud, min Skapare,
som låter sång ljuda i natten,[b]
11 han som lär oss mer än markens djur
och ger oss mer vishet än åt himlens fåglar?”[c]
12 De ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas arrogans.
13 Nej, Gud hör inte deras tomma bön,
den Väldige noterar den inte.[d]
14 Du kan säga att du inte kan se honom,
men din sak ligger framför honom,
och du ska vänta på honom.
15 Nu när han aldrig straffar i sin vrede
och inte det minsta lägger märke till synden,
16 öppnar Job sin mun för tomt prat
och upprepar ord utan att ha kunskap.
36 Elihu fortsatte:
2 Låt mig få fortsätta lite till,
så ska jag visa
att det finns mer att säga till Guds försvar.
3 Min insikt är hämtad fjärran ifrån,
och jag ska beskriva min Skapares rättfärdighet.
4 Jag ljuger verkligen inte,
framför dig står en som har full kunskap.
5 Gud är mäktig,
och ändå förkastar han ingen.
Han är mäktig i sitt förstånds kraft.[e]
6 Han håller inte de ogudaktiga vid liv,
men han ger de bedrövade deras rätt.
7 Han följer de rättfärdiga med blicken,
han sätter dem på tronen med kungar,
upphöjer dem för alltid.
8 Om de binds med kedjor
och hålls fast i bedrövelsens snaror,
9 talar han om för dem vad de gjort
och att de har syndat i sitt högmod.
10 Han får dem att lyssna till tillrättavisning,
han manar dem att vända om från orätten.
11 Om de då lyder och tjänar honom,
får de leva lyckliga under resten av livet
och tillbringa sina återstående år i behaglig ro.
12 Om de inte lyssnar,
kommer de att förgås av svärd
och dö i brist på förnuft.
13 Men de ogudaktiga reagerar[f] med vrede.
De ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 De dör unga
och slutar sitt liv bland tempelprostituerade.
15 Men den som lider
befriar han från lidanden,
och denne lyssnar till honom i sin nöd.
16 Han ville rädda dig ur bedrövelsens gap
till en fri, ljuvlig plats
och duka ditt bord med feta rätter.[g]
17 Men du är fullt upptagen med den ogudaktiges dom,
dom och rättvisa håller dig i sitt grepp.
18 Se till så att ingen frestar dig med rikedom.
Låt dig inte lockas avsides av stora mutor.
19 Skulle din rikedom eller egen ansträngning
kunna lyfta dig över nöden?
20 Längta inte efter natten
för att släpa iväg folk från sina hem.
21 Ta dig i akt! Ställ dig inte på orättens sida,
även om du tycks föredra detta framför lidande.
22 Se, Gud är upphöjd i sin makt.
Vad finns det för lärare som liknar honom?
23 Vem kan vägleda honom
eller säga till honom att han gjort något orätt?
24 Kom ihåg att ära hans verk
som människor lovprisar.
25 Hela mänskligheten har sett dem,
människan betraktar dem på avstånd.
26 Gud är för stor för vårt förstånd,
ingen kan granska hans år.
27 Han drar upp vattendropparna
och silar ner dem som regn till sin ström[h],
28 från molnen strömmar de,
rikliga skurar faller ner över mänskligheten.
29 Kan någon fatta hur molnen sprids
och förstå dundret från hans boning?
30 Se, hur han sprider ut sin blixt omkring sig
och täcker havsdjupen.
31 Så härskar han över nationer
och ger människorna mat i överflöd.
32 Han fyller sina händer med blixtar
och slungar dem mot deras bestämda mål.
33 Hans dunder förkunnar om honom,
ja till och med boskapen märker att han närmar sig.[i]
Footnotes
- 35:2 ff. Grundtextens innebörd är osäker.
- 35:10 Eller: …som ger styrka i natten.
- 35:11 Eller: han som lär oss genom markens djur, ger oss vishet genom himlens fåglar.
- 35:13 Grundtextens innebörd är osäker.
- 36:5 Versens senare del är svåröversättlig. Enligt Septuaginta är tanken att Gud inte förkastar någon som har ett starkt, rent hjärta; hjärta finns också i grundtexten men är här översatt förstånd (hjärtat betecknade människans medvetna, intellektuella liv).
- 36:13 Grundtextens innebörd är osäker.
- 36:16 Grundtextens innebörd är osäker.
- 36:27 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 36:33 Versens senare del är svåröversättlig. Eller: om hans vrede över det onda
Job 35-36
Svenska 1917
35 Och Elihu tog till orda och sade:
2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»
12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
36 Vidare sade Elihu:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.