33 Men Job, hör nu mina ord, lyssna till allt vad jag har att säga!
Se, jag öppnar nu mina läppar,
    min tunga talar i min mun.
Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår skall jag ärligt säga.
Guds Ande har gjort mig,
    den Allsmäktiges livsande ger mig liv.
Svara mig om du förmår,
    träd fram inför mig, gör dig beredd.
Se, inför Gud är vi båda lika,
    också jag är formad av lera.
Se, rädsla för mig behöver ej skrämma dig,
och min myndighet skall ej trycka ner dig.

Men du sade inför mina öron,
    så ljöd de ord jag hörde:
"Jag är ren och utan överträdelse,
    jag är oskyldig och utan missgärning.
10 Men se, han vill ansätta mig,
    han räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken,
    han vaktar på alla mina vägar."

12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig,
ty Gud är större än en människa.
13 Hur kan du förebrå honom
    att han inte ger ett enda ord till svar?
14     Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i nattens syn,
    när sömnen fallit tung över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 då öppnar han människornas öron
och bekräftar deras tuktan
17 för att hindra människan från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv från att falla för svärd.
19 Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne vämjes vid mat,
    hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar,
hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
22 Hennes själ kommer nära graven,
    hennes liv nära de döda.

23 Om det finns en ängel för henne,
    en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
"Fräls henne, så att hon inte far ner i graven,
jag har fått lösepenning."
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft,
hon blir åter som i sin ungdoms dagar.
26 Hon ber till Gud som får behag till henne,
och hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud ger människan hennes rättfärdighet tillbaka.
27 Hon skall sjunga inför människorna:
"Jag syndade och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ så att den inte hamnade i fördärvet,
och mitt liv skall se ljuset."
29 Se, allt detta gör Gud
    både två och tre gånger med en människa,
30 för att föra tillbaka hennes själ från graven,
så att livets ljus får stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
    Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga, så svara mig,
tala, ty jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
    Var stilla, jag skall lära dig vishet.

Elihu tillrättavisar Job

33 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga.

Låt mig få fortsätta nu när jag har gjort mina avsikter klara.

Jag ska säga sanningen med allvar och i uppriktighet.

Guds Ande har skapat mig och den Allsmäktiges Ande har gett mig liv.

Tveka inte att ge mig svar på tal, om du kan.

6-7 Du behöver inte vara rädd för mig. Jag är också formad av lera i Guds hand, precis som du.

Du har sagt så att jag har hört det, ja, du har faktiskt sagt det gång på gång:

'Jag är ren, jag är oskyldig, jag har inte syndat.'

10 Du säger att Gud granskar dig för att hitta fel hos dig, så att han kan räkna dig som sin fiende,

11 och att han sätter dina fötter i stocken och bevakar din minsta rörelse.

12 Här är mitt svar: Just på denna punkt har du syndat! Gud är nämligen större än människor.

13 Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör?

14 För Gud talar gång på gång,

15 i drömmar och i syner om natten när vi är i djup sömn.

16 Han öppnar våra öron vid sådana tillfällen och ger oss vishet och kunskap,

17-18 för att få oss att tänka om och hindra att vi blir högmodiga. Han varnar oss för syndens ondska för att vi inte ska gå i fällan.

19 Vi drabbas också av sjukdom och plåga,

20 och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat.

21 Vi magrar så att alla ben i kroppen syns

22 och dras allt närmare graven.

23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!'

25 Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig.

26 Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter.

27 Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå.

28 Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset.

29 Ja, så gör Gud ofta med människan.

30 Han räddar hennes själ från undergång, så att hon får vara i ljuset bland de levande.

31 Lägg märke till detta, Job! Hör på mig och låt mig få fortsätta!

32 Men om du har något att säga på den här punkten, så gör det nu. Jag ska lyssna till dig, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.

33 Men om du inte har något att säga, så fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig hur man blir vis.