Job 30
Svenska Folkbibeln
30 Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag,
de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sätta
bland mina vallhundar.
2 Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,
dessa som saknar all livskraft?
3 De är utmärglade av nöd och hunger,
de gnager av det torra landet
som redan förut var öde och ödsligt.
4 De plockar saltörter bland snåren,
och ginströtter är deras mat.
5 De drivs ut från menigheten,
man ropar efter dem som efter tjuvar.
6 De måste bo i otäcka raviner,
i jordhålor och bergsskrevor.
7 De skriker bland snåren,
de kryper ihop under nässlor.
8 De är uslingar och ärelösa,
utjagade ur landet.
9 För dem har jag nu blivit en nidvisa,
jag har blivit ett ordspråk bland dem.
10 De avskyr mig och håller sig borta från mig,
de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
11 Gud har lossat strängen på min båge och plågat mig,
därför beter de sig tygellöst inför mina ögon.
12 Vid min högra sida reser sig slöddret,
de slår undan mina fötter
och banar sig väg för att fördärva mig.
13 De river upp min stig,
de arbetar på mitt fördärv,
men de får ingen hjälp.
14 De bryter fram som genom en bred rämna,
de vältrar sig fram mellan ruinerna.
15 Fasor väller över mig,
min ära rycks bort som en storm,
och lik ett moln har min räddning försvunnit.
16 Nu utgjuter sig min själ inom mig,
och plågans dagar håller mig fast.
17 Natten borrar i mina ben,
den gnagande pinan tar ingen vila.
18 Med stor kraft griper han min mantel
han fattar mig i min livklädnad.
19 Han har vräkt mig ner i dyn,
och jag liknar stoft och aska.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig inte.
Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.
21 Du har blivit grym mot mig,
med din starka hand ansätter du mig.
22 Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort,
du slungar mig av och an i stormen.
23 Jag vet att du vill föra mig till döden,
till den boning dit allt levande samlas.
24 Men räcker man ej ut handen när man faller,
ropar man ej efter hjälp när olycka har kommit?
25 Grät jag inte över den som hade hårda dagar,
led inte min själ med den fattige?
26 Men när jag sökte det goda, kom det onda,
när jag väntade på ljus, kom mörker.
27 Mitt innersta kokar och får ingen ro,
dagar av plåga har mött mig.
28 Svart går jag omkring, men inte av solen.
Jag står upp mitt bland folket och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit en bror till schakalerna,
en vän till strutsarna.
30 Min hud har blivit svart och faller av mig,
mina ben brinner av hetta.
31 Mitt harpospel är bytt i sorgelåt,
mitt flöjtspel i högljudd gråt.
Job 30
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
30 Men i dag hånas jag av unga män, vars fäder jag inte skulle ha satt högre än mina fårhundar.
2 Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?
3 De är märkta av hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.
4 Där ute lever de av gräs och rötter,
5 utstötta från samhällets gemenskap som tjuvar.
6 Nu bor de i klyftor och grottor i bergen.
7 De strövar som djur bland buskarna och tränger sig samman i snåren för att få skydd.
8 De har drivits ut ur landet, namnlösa och utan någonstans att bo.
9 Deras söner är det som nu hånar mig och gör mig till åtlöje!
10 De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11 Nu när Gud har gjort mig försvarslös, som en pilbåge utan bågsträng, passar de på att förödmjuka mig.
12 De attackerar mig och lägger fällor för mig.
13 De hindrar mig på vägen och lyckas utan hjälp från andra.
14 De kommer över mig från alla håll. De rusar på mig när jag är värnlös, och hela min tillvaro ligger i ruiner.
15 Numera lever jag i skräck, utan värdighet och trygghet.
16 Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.
17 Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.
18 Hela natten igenom kastar jag mig av och an.
19 Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.
20 Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.
21 Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.
22 Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.
23 Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.
24 Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.
25 Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!
26 Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.
27 Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.
28-29 Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.
30 Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.
31 Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica