Job 3
Svenska Folkbibeln 2015
Jobs första tal:
3 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:
3 (A) Låt dagen då jag föddes
bli utplånad,
och natten som sade:
”En pojke är född.”
4 Låt den dagen vändas i mörker,
må Gud i höjden
inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
5 Låt mörker och dödsskugga
återkräva den
och molnen sänka sig
över den.
Låt mörker slå den med skräck
under dagen.
6 Låt den natten gripas
av tjockaste mörker,
låt den inte räknas
bland årets dagar
eller få rum i månadernas krets.
7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,
låt inget jubel höras under den.
8 (B) Låt dem som besvärjer dagar
förbanna den,
de som kan mana fram[a] Leviatan[b].
9 Låt dess stjärnor förmörkas
innan dagen gryr,
låt den förgäves vänta efter ljus,
låt den aldrig få se
gryningens strålar,
10 för den stängde inte dörrarna
till min moders liv
och dolde inte olyckan
för mina ögon.
11 (C) Varför fick jag inte dö vid födseln,
förgås när jag kom
ur min moders liv?
12 Varför fanns knän
som tog emot mig,
varför bröst där jag fick dia?
13 Då hade jag legat i ro,
jag hade sovit och vilat
14 tillsammans med kungar
och jordens rådsherrar
som byggde sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
och fyllde sina hus med silver.
16 (D) Eller varför blev jag inte nergrävd
som ett dödfött foster,
som ett barn
som aldrig såg ljuset?
17 (E) Där rasar inte de gudlösa längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
de hör inte slavdrivarens röst.
19 Små och stora är där lika,
och slaven är fri från sin herre.
20 Varför ges ljus åt den olycklige
och liv åt plågade själar,
21 (F) som längtar efter döden
utan att den kommer
och söker den mer än någon skatt,
22 som gläds i jubel och fröjdar sig
när de finner sin grav?
23 (G) Varför ges liv
åt en man vars väg är dold,
åt den som är instängd av Gud?
24 (H) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
mina sorgerop strömmar
som vatten,
25 för det jag var rädd för
har drabbat mig,
det jag fasade för kommer över mig.
26 (I) Jag får ingen rast,
ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.
Job 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job förbannar att han blivit född
3 Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes:
2-3 Måtte den dag då jag föddes och den natt när jag blev till vara förbannad, sa han.
4 Måtte den dagen för alltid vara glömd. Låt den vara glömd till och med av Gud och höljd i evigt mörker!
5 Ja, låt mörkret göra anspråk på den, och låt ett svart moln skugga den!
6 Måtte den strykas bland årets dagar och aldrig mer räknas.
7 Måtte den natten vara blek och glädjelös.
8 Låt besvärjare förbanna den!
9 Låt den nattens stjärnor försvinna! Låt den vänta på ljuset men aldrig få se gryningen.
10 Förbanna den, för att den inte tillslöt min mors livmoder, för att den lät mig bli född och drabbas av allt detta elände!
11 Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst villiga att amma mig?
13 Om jag bara hade fått dö då, skulle jag ha hållit mig tyst nu, sovit och varit stilla,
14-15 tillsammans med statsmän och kungar i all deras glans. Jag skulle få vila med rika furstar, vars slott är fulla av de dyrbaraste skatter.
16 Tänk om jag hade varit dödfödd! Tänk om jag aldrig hade andats eller hunnit se ljuset!
17 I döden upphör de onda med sin ondska, och där får de uttröttade vila.
18 Där har till och med fångarna det drägligt, utan fångvaktare som svär över dem.
19 Rika och fattiga är lika värda där, och slaven blir äntligen fri från sin herre.
20-21 Varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?
22 Vilken underbar befrielse och vilket jubel det blir, när de slutligen når fram!
23 Varför tillåts en människa att födas, om Gud bara ger henne ett liv i hopplöshet och förtvivlan?
24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten.
25 Det som jag alltid varit rädd för har hänt mig.
26 Jag har ingen frid och ingen vila, men gott om bekymmer.
Read full chapter
Job 3:11
Svenska Folkbibeln 2015
11 (A) Varför fick jag inte dö vid födseln,
förgås när jag kom
ur min moders liv?
Job 3:11
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
11 Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?
Read full chapter
Job 10:18
Svenska Folkbibeln 2015
18 (A) Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött
innan något öga såg mig!
Job 10:18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
18 Varför lät du mig då födas? Varför fick jag inte dö i stället?
Read full chapter
Jeremia 11:18-23
Svenska Folkbibeln 2015
Mordhot mot profeten
18 Herren uppenbarade för mig
så att jag fick veta det,
du lät mig se vad de hade för sig.
19 (A) Själv var jag som ett oskyldigt lamm
som förs bort för att slaktas,
jag visste inte att de tänkte ut
onda planer mot mig:
”Vi ska fördärva trädet
med dess frukt,
vi ska utrota honom
ur de levandes land
så att ingen mer
minns hans namn.”
20 (B) Men Herren Sebaot
är en rättvis domare
som prövar hjärtan och njurar.
Låt mig få se din hämnd på dem,
för jag har lagt fram
min sak för dig.
21 (C) Därför säger Herren så om Anatots män[a], som vill ta ditt liv och säger: ”Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!” 22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag ska straffa dem. Deras unga män ska dö för svärd och deras söner och döttrar ska dö av svält. 23 Ingen ska bli kvar av dem, för jag ska låta olycka drabba Anatots män när straffets tid kommer.
Read full chapterNotas al pie
- 11:21 Anatots män Folket i Jeremias hemby (1:1). Jfr Luk 4:24f.
Jeremia 11:18-23
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
18 Sedan talade Herren med mig om alla deras planer och visade mig deras intriger.
19 Jag hade varit lika godtrogen som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte döda mig. Låt oss göra slut på den mannen och alla hans budskap, sa de. Låt oss döda honom, så att hans namn glöms bort för alltid.
20 Men du Herre, härskarornas Gud, är rättvis. Se på dessa människors motiv. Jag vänder mig till dig för att få rättvisa.
21-22 Herren svarade: Männen i Anatot, de som säger till dig att inte profetera i Herrens namn om du inte vill bli dödad, ska själva straffas med döden. Deras unga män ska dö i strid. Deras döttrar och söner ska svälta.
23 Inte en enda av dem ska överleva, för jag ska låta olycka komma över dem när deras tid är inne.
Read full chapter
Jeremia 20
Svenska Folkbibeln 2015
Jeremia och prästen Pashur
20 (A) När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, 2 (B) lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.
3 (C) Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib[a], 4 för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. 5 (D) Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel.
6 (E) Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.”
Profetens klagan inför Herren
7 (F) Du, Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig
och besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 Så ofta jag talar måste jag klaga,
ropa över våld och förtryck,
för Herrens ord drar spott och spe
över mig dagen lång.
9 (G) Men jag tänkte:
Jag vill glömma honom
och inte mer tala i hans namn.
Då blev det som en brinnande eld
i mitt hjärta, instängd i mitt inre.
Jag ansträngde mig
att hålla den inne
men lyckades inte.
10 (H) Jag hör många förtala mig,
det är skräck från alla håll:
”Ange honom!”
”Ja, vi ska ange honom!”
Alla som stått mig nära
väntar på att jag ska falla.
”Kanske låter han lura sig,
så kan vi besegra honom
och ta hämnd på honom.”
11 (I) Men Herren är med mig
som en mäktig hjälte.
Därför ska mina förföljare falla
och inte besegra mig.
De ska stå där med stor skam,
för de har handlat utan förstånd.
De ska drabbas av evig vanära
som inte ska glömmas.
12 (J) Herre Sebaot,
du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar[b].
Låt mig se din hämnd på dem,
för jag har överlämnat min sak
till dig.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
för han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.
14 (K) Förbannad[c] är den dag
då jag föddes!
Låt inte dagen då min mor
födde mig bli välsignad!
15 Förbannad är den man
som meddelade min far:
”Du har fått en son!”
och gjorde honom mycket glad.
16 (L) Låt det gå den mannen
som det gick för de städer
som Herren förstörde
utan att ångra det.
Låt honom få höra sorgerop
på morgonen
och stridsrop mitt på dagen,
17 eftersom han inte dödade mig
i moderlivet
så att min mor fick bli min grav
och hennes moderliv havande
för alltid.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet
för att se möda och bedrövelse
och sluta mina dagar i skam?
Jeremia 20
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jeremia sätts i stocken
20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,
2 grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.
3 Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.
4 Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.
5 Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.
6 Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.
7 Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.
8 Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.
9 Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.
10 Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.
11 Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.
12 Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.
13 Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!
14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!
15 Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.
16 Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,
17 därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!
18 Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.
Read full chapter
Jeremia 20:14
Svenska Folkbibeln 2015
Jeremia 20:14
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!
Read full chapter
Jeremia 26:7-24
Svenska Folkbibeln 2015
7 Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens hus. 8 När Jeremia hade slutat tala allt som Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: ”Du ska dö! 9 Hur vågar du profetera i Herrens namn och säga: Det ska gå för detta hus som för Shilo, och denna stad ska ödeläggas så att ingen bor där mer?” Och allt folket gaddade ihop sig mot Jeremia i Herrens hus.
10 När Juda furstar hörde det, gick de från kungens hus upp till Herrens hus och satte sig vid ingången till Herrens nya port. 11 (A) Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: ”Den här mannen förtjänar att dö! Ni har ju hört med egna öron hur han profeterat mot denna stad.”
12 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: ”Herren har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. 13 (B) Ändra nu ert liv och era gärningar och hör Herren er Guds röst. Då kommer Herren att ångra det onda han har talat mot er. 14 Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 (C) Men det ska ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning Herren som har sänt mig till er för att säga er allt detta.”
16 Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Den här mannen förtjänar inte att dö, för han har talat till oss i Herren vår Guds namn.” 17 Några av de äldste i landet reste sig då och sade till folkets hela församling: 18 (D) ”Mika från Moreshet profeterade på Juda kung Hiskias tid[a] och sade till hela Juda folk: Så säger Herren Sebaot:
Sion ska plöjas upp till en åker,
Jerusalem bli en stenhop
och tempelberget
en skogbevuxen höjd.
19 Men lät Juda kung Hiskia med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället Herren och bad till honom, så att Herren ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?”
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man som profeterade i Herrens namn, Uria, Shemajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.
21 När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.
22 (E) Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim.
Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 (F) Men Ahikam, Shafans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.
Read full chapter
Jeremia 26:7-24
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
7-8 När Jeremia hade avslutat sitt budskap och sagt varje ord Herren hade befallt honom att säga, började prästerna, de falska profeterna och allt folket i templet hota honom och skrika: Döda honom! Döda honom! Vad har du för rätt att påstå att Herren ska förstöra templet på samma sätt som han gjorde i Silo?
9 Vad menar du med att säga att Jerusalem ska förstöras och att ingen ska överleva?
10 När de högre ämbetsmännen i Juda hörde vad som pågick, rusade de från palatset bort till templet och satte sig vid porten för att hålla rättegång.
11 Prästerna och de falska profeterna framförde sina anklagelser inför ämbetsmännen och folket. Denne man borde dö! sa de. Ni har med era egna öron hört vilken förrädare han är, som har profeterat mot den här staden.
12 Jeremia talade då till sitt försvar: Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden. Han gav mig vartenda ord jag skulle säga.
13 Men om ni slutar med era synder och börjar lyda Herren, er Gud, ska han ta tillbaka alla de straff som han sagt att han tänker sända över er.
14 Vad mig beträffar så är jag hjälplös och helt i ert våld. Ni får göra med mig vad ni anser vara bäst.
15 Men en sak är säker, och det är att om ni dödar mig dödar ni en oskyldig man, och ansvaret för detta kommer att vila på er och på denna stad och alla som bor här. Det är nämligen absolut sant att Herren har sänt mig och att han har gett mig varje ord.
16 Då sa ämbetsmännen och folket till prästerna och de falska profeterna: Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.
17 Då trädde en del visa, äldre män fram och talade till folket som stod där:
18 Beslutet är riktigt, för på den tiden när morastiten Mika profeterade, under kung Hiskias regering i Juda, sa han till folket:Så säger Herren, härskarornas Gud: 'På berget Sion ska man plöja som på en åker, och den här staden, Jerusalem, ska förvandlas till en stenhög och skog ska växa på den plats där templet nu står!'
19 Men dödade kung Hiskia och folket honom för att han sa det? Nej, de vände om från sin ogudaktighet, tillbad Herren och bad Herren om nåd och förbarmande. Herren ändrade då sitt beslut och lät dem inte drabbas av något straff. Om vi dödar Jeremia för att han gett oss ett budskap från Gud, vem vet vad Gud då kommer att göra med oss?
20 En annan sann profet, Semajas son Uria från Kirjat-Hajearim, profeterade också mot staden och folket, samtidigt med Jeremia.
21 Men när kung Jojakim, arméofficerarna och ämbetsmännen hörde vad han sa, fattade kungen beslutet att han skulle dödas. Uria fick dock höra talas om detta och flydde till Egypten.
22 Då skickade kung Jojakim Akbors son Elnatan till Egypten tillsammans med några män för att ta Uria till fånga.
23 De lyckades få tag i honom och förde honom tillbaka till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd. Sedan begravde man honom på den allmänna begravningsplatsen.
24 Men Ahikam, Safans son, kungens sekreterare, stod på Jeremias sida och övertalade domstolen att inte utlämna honom till folket för att dödas.
Read full chapter
Jeremia 38:6
Svenska Folkbibeln 2015
6 (A) Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias[a] brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten utan dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.
Read full chapterNotas al pie
- 38:6 kungasonen Malkia Hans personliga sigill finns bevarat.
Jeremia 38:6
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
6 De tog då Jeremia från fängelsecellen och sänkte med rep ner honom i en tom brunn på fängelsegården. Brunnen tillhörde Malkia, en medlem av den kungliga familjen. Det fanns inget vatten i den, men det var ett tjockt lager dy på bottnen som Jeremia sjönk ner i.
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica