Job 29
Svenska Folkbibeln
29 Job fortsatte sin utläggning. Han sade:
2 O, att jag vore som i förgångna månader,
som i de dagar då Gud vakade över mig,
3 då hans lykta sken över mitt huvud
och jag i hans ljus gick fram i mörkret,
4 då jag var i min krafts dagar,
då Guds godhet vilade över mitt hus,
5 då den Allsmäktige ännu var med mig,
och mina barn fanns runt omkring mig,
6 då mina fötter badade i gräddmjölk
och klippan göt ut bäckar av olja för mig.
7 När jag gick till porten i staden
och intog min plats på torget,
8 då drog sig de unga tillbaka när de såg mig,
och de gamla reste sig och blev stående.
9 Stormännen höll tillbaka sina ord
och lade handen på munnen.
10 Furstarnas röst tystnade,
tungan fastnade vid deras gom.
11 Varje öra som hörde mig prisade mig,
varje öga som såg mig lovordade mig.
12 Ty jag räddade den fattige som ropade,
och den faderlöse som ingen hjälpare hade.
13 Den döende välsignade mig,
änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 I rättfärdighet klädde jag mig,
den var min klädnad.
Rättvisan var min mantel och huvudbonad.
15 Jag var ögon åt den blinde
och fötter åt den halte.
16 Jag var en fader åt de nödställda,
och den okändes sak redde jag ut.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar
och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Jag tänkte då:
"I mitt eget bo kommer jag att dö,
mina dagar skall bli många som sanden.
19 Min rot sträcker sig till vatten,
och i mina grenar faller nattens dagg.
20 Min ära förnyas ständigt,
och min båge är alltid ny i min hand."
21 De lyssnade på mig och väntade,
de var tysta inför mitt råd.
22 Efter mig talade ingen,
och mina ord vederkvickte dem.
23 De väntade på mig som på regn,
de öppnade sin mun som efter vårregn.
24 Jag log mot dem när de misströstade,
och mitt ansiktes ljus tog de emot.
25 Jag valde väg åt dem och satt främst,
jag tronade som en kung bland sitt manskap,
likt en som tröstade de sörjande.
Job 29
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
29 Job fortsatte sitt försvar:
2 Jag längtar tillbaka till den tid när Gud tog hand om mig,
3 när han visade mig vägen så att jag kunde vandra trygg genom mörkret.
4 Ja, jag tänker på mina unga år, när jag i familjen upplevde Guds vänskap,
5 när den Allsmäktige fortfarande alltid var med mig, när mina barn fanns runt omkring mig
6 och när mina planer hade framgång och allt lyckades väl!
7 På den tiden när jag gick ut till stadsporten för att ta min plats,
8 såg de yngre mig och gick åt sidan, och till och med de äldre reste sig av respekt för mig.
9 Furstar stod tysta inför mig utan att säga ett ord.
10 De högsta tjänstemännen i staden hade inget att säga.
11 Alla stämde in i vad jag sa. Alla som såg mig talade väl om mig,
12 därför att jag hjälpte de fattiga i deras nöd och de faderlösa, som inte hade någon att vända sig till.
13 Jag hjälpte alla som hade det svårt, och de välsignade mig. Jag gjorde livet lite lättare för utsatta änkor.
14 Allt jag gjorde var rätt och riktigt, för rättfärdigheten var min dräkt!
15 Jag var den blindes ögon och den lames fötter.
16 Jag var som en far för de fattiga och såg till att också främlingar behandlades rättvist.
17 Jag krossade käkarna på ogudaktiga förtryckare och fick dem att släppa sina offer.
18 Jag trodde att jag skulle få dö stilla och lugnt i mitt eget hus efter ett långt och rikt liv.
19 'Allt jag gör kommer att ha framgång
20 Jag kommer alltid att få ha det så här bra och allt kommer att utvecklas väl.'
21 Alla lyssnade till mig på den tiden, uppskattade mina råd och väntade på mina synpunkter.
22 När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga, för man var alltid nöjd med mina råd.
23 Man längtade efter att höra min åsikt, som man längtar efter regn under torrtiden, och drack törstigt in varje ord.
24 När de var nedstämda log jag mot dem, och det gav dem nytt mod.
25 Jag talade om för dem vad de skulle göra och visade dem till rätta. Jag var som en kung bland sina trupper och som en tröstare för dem som sörjde.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica