Add parallel Print Page Options

Vishetens tal [a]

28 Det finns gruvor med silver
    och platser där guld renas,
man gräver fram järn ur jorden
    och smälter koppar ur malm.
Människan sätter en gräns för mörkret,
    tränger in sig i det yttersta djupet,
till stenen i den svartaste natten.
    Långt från människoboningar spränger man schakt,
där ingen går svingar man sig över avgrunden,
    långt borta från människor.[b]
Jorden som ger föda
    förvandlas där nere som av eld.
Safirer kommer från dess stenar,
    och guldklimpar finns i gruset.
Ingen rovfågel känner till den dolda stigen,
    den kan inget falköga upptäcka.
Inget stolt rovdjur har någonsin trampat på den,
    inget lejon har gått där.
Men människan kan ge sig på den hårda klippan
    och vända berggrunden ut och in.
10 Hon spränger tunnlar in i klipporna
    och ser med egna ögon alla slags dyrbara skatter.
11 Hon dämmer upp vattenströmmar
    och för upp i ljuset det som var dolt.

12 Men var kan man finna visheten?
    Var finns insiktens boning?
13 Hon vet inte dess boplats[c],
    och man finner den inte i de levandes land.
14 ”Här finns den inte”, säger djupet,
    och havet svarar: ”Inte heller här finns den.”
15 Visheten kan inte köpas för guld,
    och silver kan inte vägas för betalning för den,
16 inte heller kan den köpas för guld från Ofir
    eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än guld och kristall,
    den kan inte bytas ut mot juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas,
    och visheten är mer värd än rubiner.
19 Topas från Kush kan inte mäta sig med den,
    och inte heller kan den köpas med renaste guld.

20 Varifrån kommer då visheten?
    Var bor förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande,
    inte ens fåglarna i skyn kan se den.
22 Avgrunden och döden säger:
    ”Vi har bara hört ryktas om den.”
23 Bara Gud känner vägen till den,
    han vet var dess boning är.
24 Hans blick når jordens ändar,
    han ser allt under himlen.
25 Han vägde upp vinden,
    han bestämde måtten för vattnen.
26 Han gav regnet dess lagar
    och visade blixten dess väg.
27 Han såg då på visheten,
    granskade den,
    ställde fram den och utforskade den.[d]
28 Och han sa till människan:
    ”Att frukta Herren är vishet,
    och att fly det onda är förstånd.”

Footnotes

  1. 28:0 Eftersom talets abstrakta och reflekterande ton inte stämmer överens med någon av personerna, antas det vara ett stycke som står utanför dialogen. Dess funktion är att överbrygga och binda ihop dialogen med de följande grupperna av tal.
  2. 28:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 28:13 Eller värde, som ordet ofta översätts.
  4. 28:27 Grundtextens innebörd är osäker.

28 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;

järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.

Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,

Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.

Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.

Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;

den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.

Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?

13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.

14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.

16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.

17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.

19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.

20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?

21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;

22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.

24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,

26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,

27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»