Job 23
Svenska Folkbibeln 2015
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan bitter.[a]
Min hand[b] vilar tungt
över mitt suckande.
3 (A) O, om jag visste
hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma
till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram
min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag vill veta
vad han kan svara mig,
begrunda vad han har
att säga mig.
6 Skulle han bekämpa mig
med sin stora makt?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 En rättfärdig skulle då
vara hans motpart,
jag skulle för alltid
bli frikänd av min domare.
8 (B) Se, går jag mot öster
är han inte där,
går jag mot väster
finner jag honom inte.
9 Är han verksam i norr
skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder
ser jag honom inte.
10 (C) Han vet vilken väg jag har vandrat.
Prövar han mig
ska jag komma fram som guld.
11 (D) Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 (E) Jag har inte övergett
hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt
än mitt dagliga bröd.
13 (F) Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar
vad han beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 (G) Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det
blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige
har fått mig att bäva,
17 (H) för jag fick inte förgås
innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten
för mitt ansikte.
Job 23
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!
4-5 Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.
6 Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.
7 Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.
8 Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.
9 Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.
10 Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!
11 Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.
13 Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.
14 Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.
15 Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.
16-17 Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica