Job 19
Svenska Folkbibeln 2015
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 (A) Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 (B) Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
8 (C) Han har spärrat min väg
så att jag inte kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
tills jag går under.
Han rycker upp mitt hopp
som ett träd.
11 (D) Han har tänt sin vredes eld
mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
13 (E) Han har drivit bort
mina bröder från mig,
alla jag känner
är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.[a]
18 (F) Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 (G) För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 (H) Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 (I) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly![b]
25 (J) Men jag vet att min återlösare lever[c],
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 (K) När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (L) Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:
”Hur ska vi förfölja honom?”
Roten till olyckan
har ni funnit hos mig[d].
29 (M) Var rädda för svärdet,
för vrede hör till synder
som straffas med svärd.
Därför ska ni veta
att det kommer en dom.
Notas al pie
- 19:17 min egen familj Ordagrant: ”min mages barn”. Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).
- 19:24 bly Användes för att fylla i en inskrift i sten.
- 19:25 min återlösare lever Troligen profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).
- 19:28 har ni funnit hos mig Andra handskrifter (så Septuaginta): ”finns hos honom”.
Job 19
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job tycker att vännerna sviker
19 Job svarade:
2 Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och försöka bryta ner mig med alla era ord?
3 Tio gånger har ni nu förklarat att jag är en syndare. Er behandling är skamlös!
4 Och om jag nu verkligen har fel, så är det väl min ensak.
5 Om ni vill framhålla er förträfflighet på min bekostnad,
6 tänk då på att det är Gud som har fångat mig i sitt nät.
7 Jag ropar på hjälp, men ingen hör mig. Jag klagar men får ingen rättvisa.
8 Gud har spärrat vägen för mig och förvandlat mitt ljus till mörker.
9 Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona.
10 Han har brutit ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han har utplånat allt mitt hopp.
11 Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende.
12 Han sänder sina soldater för att omringa mig.
13 Han har gjort mina bröder och mina vänner till främlingar för mig.
14 Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus, till och med mina tjänare, betraktar mig som en främling. Jag är som en okänd man för dem.
16 Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det!
17 Min egen hustru och mina bröder vägrar att kännas vid mig.
18 Till och med små barn föraktar mig. När de får se mig, skrattar de åt mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Jag är bara skinn och ben och har nätt och jämnt klarat mig undan döden.
21 Mina vänner, tyck åtminstone synd om mig, för Guds vredes hand har kommit över mig.
22 Varför måste ni också förfölja mig? Räcker inte den ångest jag redan har?
23-24 Tänk om jag kunde skriva ner min klagan i en bok, gravera den i koppar eller rista in den i sten för alltid!
25 Men jag vet att min Förlossare lever och att han till sist ska vara mig nära.
26 Jag vet också att sedan den här kroppen är borta, ska jag få se Gud!
27 Då ska han vara på min sida! Ja, jag ska se honom, inte som en främling utan som en vän. Jag längtar till den dagen!
28 Hur vågar ni fortsätta att förfölja mig, som om jag hade bevisats vara skyldig?
29 Jag varnar er, för ni är själva i fara med den inställning ni har!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica