Job 19
Svenska Folkbibeln 2015
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 (A) Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 (B) Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
8 (C) Han har spärrat min väg
så att jag inte kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
tills jag går under.
Han rycker upp mitt hopp
som ett träd.
11 (D) Han har tänt sin vredes eld
mot mig
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger runt mitt tält.
13 (E) Han har drivit bort
mina bröder från mig,
alla jag känner
är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.[a]
18 (F) Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 (G) För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 (H) Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 (I) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly![b]
25 (J) Men jag vet att min återlösare lever[c],
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 (K) När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (L) Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:
”Hur ska vi förfölja honom?”
Roten till olyckan
har ni funnit hos mig[d].
29 (M) Var rädda för svärdet,
för vrede hör till synder
som straffas med svärd.
Därför ska ni veta
att det kommer en dom.
Footnotes
- 19:17 min egen familj Ordagrant: ”min mages barn”. Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).
- 19:24 bly Användes för att fylla i en inskrift i sten.
- 19:25 min återlösare lever Troligen profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).
- 19:28 har ni funnit hos mig Andra handskrifter (så Septuaginta): ”finns hos honom”.
Job 19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job känner att vännerna sviker
19 Job svarade:
2 Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
och bryta ner mig med alla era ord?
3 Tio gånger har ni nu skymfat mig,
utan att skämmas kränkt mig.
4 Och om jag nu verkligen har felat,
så är det väl min ensak.
5 Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6 ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
fångat mig i sitt nät.
7 Jag klagar över våldet mot mig
men får inget svar.
Jag ropar
men får ingen rättvisa.
8 Han har spärrat vägen för mig
så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
9 Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
10 Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11 Hans vrede brinner mot mig.
Han räknar mig som en fiende.
12 Hans trupper samlar sig till angrepp,
de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13 Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
alla jag kände har vänt mig ryggen.
14 Mina släktingar har svikit mig.
Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus
och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
16 Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
inte ens om jag tigger och ber om det.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
och mina bröder vägrar att kännas vid mig.[a]
18 Till och med små barn föraktar mig.
När jag träder fram, hånar de mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig.
De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.[b]
21 Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför måste ni förfölja mig
som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?
23 Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24 graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25 Men jag vet att min förlossare[c] lever
och att han till sist ska träda fram över jorden.
26 Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
ska jag i min kropp få se Gud.[d]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.
28 Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
för roten till det onda finns ju hos honom?”
29 Frukta för svärdet, ni,
för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.
Footnotes
- 19:17 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:20 Grundtextens innebörd är osäker.
- 19:25 Grundtextens ord som här översätts förlossare används i flera olika sammanhang och översätts därför något olika beroende på sammanhanget, se 4 Mos 35:12 med not. Förlossarens identitet i denna vers är oklar, men ordet kan brukas som bild på Gud och sannolikt är det Gud som avses här.
- 19:26 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 19
Svenska 1917
19 Därefter tog Job till orda och sade:
2 Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.