Jobs svar på Bildads andra tal

19 Då tog Job till orda och sade:

Hur länge ska ni plåga min själ
    och krossa mig med ord?
(A) Tio gånger har ni hånat mig
    och kränkt mig utan att rodna.
Om jag verkligen har gått vilse,
    då är förvillelsen min egen sak.
Även om ni förhäver er mot mig
    och använder min förnedring
        emot mig,
så ska ni veta
    att Gud har gjort mig orätt
        och spänt sitt nät omkring mig.

(B) Jag ropar mot våldet
        men får inget svar,
    jag ropar men där finns ingen
        rättfärdighet.
(C) Han har spärrat min väg
        så att jag inte kommer fram,
    över mina stigar lägger han mörker.
Han har klätt av mig min ära
    och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor
        tills jag går under.
    Han rycker upp mitt hopp
        som ett träd.
11 (D) Han har tänt sin vredes eld
        mot mig
    och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
    och förbereder sitt anfall mot mig,
        de slår läger runt mitt tält.

13 (E) Han har drivit bort
        mina bröder från mig,
    alla jag känner
        är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
    mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
        ser mig som en främling,
    en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
        svarar han inte,
    jag måste vädja
        till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
        för min hustru,
    jag äcklar min egen familj.[a]
18 (F) Även små barn föraktar mig,
    så snart jag reser mig
        hånar de mig.
19 (G) För alla mina vänner
        är jag avskyvärd,
    de jag älskade
        har vänt mig ryggen.
20 (H) Mina ben tränger ut
        genom hud och kött,
    jag har bara tandköttet kvar.

21 (I) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
        var barmhärtiga mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
        som Gud gör?
    Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
    att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
    med järnstift och bly![b]
25 (J) Men jag vet att min återlösare lever[c],
    att han till sist ska träda fram
        över stoftet.
26 (K) När sedan min sargade hud
        är borta,
    ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (L) Jag själv ska få skåda honom,
        jag ska se honom
    med egna ögon,
        inte med någon annans.
    Därefter längtar jag i mitt innersta.

28 Men ni säger:
        ”Hur ska vi förfölja honom?”
    Roten till olyckan
        har ni funnit hos mig[d].
29 (M) Var rädda för svärdet,
    för vrede hör till synder
        som straffas med svärd.
    Därför ska ni veta
        att det kommer en dom.

Footnotes

  1. 19:17 min egen familj   Ordagrant: ”min mages barn”. Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).
  2. 19:24 bly   Användes för att fylla i en inskrift i sten.
  3. 19:25 min återlösare lever   Troligen profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).
  4. 19:28 har ni funnit hos mig   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”finns hos honom”.

Job känner att vännerna sviker

19 Job svarade:

Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig
    och bryta ner mig med alla era ord?
Tio gånger har ni nu skymfat mig,
    utan att skämmas kränkt mig.
Och om jag nu verkligen har felat,
    så är det väl min ensak.
Om ni vill framhålla er förträfflighet mot mig
    och använda min förnedring emot mig,
ska ni då veta att det är Gud som har gjort mig orätt,
    fångat mig i sitt nät.

Jag klagar över våldet mot mig
    men får inget svar.
Jag ropar
    men får ingen rättvisa.
Han har spärrat vägen för mig
    så att jag inte kommer fram
och lagt mina stigar i mörker.
    Han har klätt av mig all min ära
och tagit ifrån mig min krona.
10     Han bryter ner mig från alla sidor,
så att jag går under.
    Han drar upp mitt hopp med rötterna som ett träd.
11 Hans vrede brinner mot mig.
    Han räknar mig som en fiende.
12 Hans trupper samlar sig till angrepp,
    de tågar fram mot mig,
de slår läger kring mitt tält.

13 Han har gjort mina bröder till främlingar för mig,
    alla jag kände har vänt mig ryggen.
14 Mina släktingar har svikit mig.
    Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus
    och mina slavar och slavinnor
betraktar mig som en främling.
16     Jag ropar på min tjänare,
men han kommer inte,
    inte ens om jag tigger och ber om det.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
    och mina bröder vägrar att kännas vid mig.[a]
18 Till och med små barn föraktar mig.
    När jag träder fram, hånar de mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig.
    De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20     Mina ben sticker ut genom köttet,
av mig finns inget annat kvar än tandköttet.[b]

21 Visa nåd mot mig, mina vänner, visa nåd mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
22 Varför måste ni förfölja mig
    som Gud gör?
Får ni aldrig nog av att slita sönder mig?

23 Om ändå mina ord hade skrivits ner, upptecknats i en bok,
24     graverats med järnstift och med bly i en klippa för evigt!
25 Men jag vet att min förlossare[c] lever
    och att han till sist ska träda fram över jorden.
26 Jag vet också att även om mitt skinn förstörs,
    ska jag i min kropp få se Gud.[d]
27 Jag ska se honom med mina egna ögon,
    inte som en främling.
En förtärande längtan fyller mitt hjärta.

28 Ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom,
    för roten till det onda finns ju hos honom?”
29 Frukta för svärdet, ni,
    för vrede är en synd som straffas med svärd.
Ni ska veta att det finns en dom.

Footnotes

  1. 19:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 19:20 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 19:25 Grundtextens ord som här översätts förlossare används i flera olika sammanhang och översätts därför något olika beroende på sammanhanget, se 4 Mos 35:12 med not. Förlossarens identitet i denna vers är oklar, men ordet kan brukas som bild på Gud och sannolikt är det Gud som avses här.
  4. 19:26 Grundtextens innebörd är osäker.