Add parallel Print Page Options

Bildad talar igen

18 Bildad från Sua svarade:

Vem är det du försöker bedra? Prata förnuftigt om du vill att vi ska svara!

Tror du vi är djur, som är både dumma och stumma?

Tror du jorden ska skaka, bara för att du river sönder dina kläder i ilska? Ska vi kanske gå och gömma oss allihop?

En sak är då säker, att om du inte har någon framgång, är det för att du är ogudaktig. Elden i ditt hus har slocknat.

Det är mörkt i varje hus där ogudaktigheten råder.

Den ogudaktiges självsäkerhet avtar. Han faller på eget grepp.

8-9 Han går i fällan, och rövare ligger i bakhåll för honom.

10 Det finns snaror överallt där han går.

11 Skräcken ligger på lut runt omkring och bevakar varje steg han tar.

12 Olyckan är efter honom, alltid beredd att störta sig över honom.

13 Hans hud fräts sönder av sjukdomar. Döden förtär honom.

14 Rikedomen han litade på ska visa sig förrädisk, och han ska leva i skräck.

15 Hans hem ska försvinna i brinnande svavel.

16 Han ska dras upp med roten som ett träd, och alla hans grenar ska vissna bort.

17 Allt som påminner om hans existens ska utplånas från jorden. Ingen ska komma ihåg honom.

18 Han ska drivas ut ur ljusets rike in i mörkret och förföljas ut ur världen.

19 Han ska varken ha son eller sonson kvar och inte heller några andra släktingar.

20 Gammal och ung förskräcks över hans öde.

21 Ja, detta är vad som händer med syndare, sådana som förkastar Gud.

18 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?

Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.

Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.

Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.

Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;

snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;

10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.

11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.

12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.

13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.

16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.

17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.

18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.

19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.

20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.

21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.