Add parallel Print Page Options

Elifas talar en andra gång

15 Elifas från Teman svarade:

Ska en vis man tala så i vädret,
    fylla sitt bröst med het östanvind?
Ska han försvara sig med meningslöst prat,
    med värdelöst tal?
Ja, verkligen! Du undergräver fundamentet för gudsfruktan,
    du hindrar andakt inför Gud.
Det är din synd som lägger orden i din mun,
    och du väljer ett listigt tal,
men din egen mun dömer dig, inte jag.
    Dina egna ord vittnar mot dig.

Var du den första människa som föddes?
    Föddes du innan höjderna fanns?
Har du lyssnat till Guds råd?
    Har du begränsat visdomen till dig själv?
Vad vet du mer än vi?
    Vad är det för insikter du har och som vi saknar?
10 På vår sida står gamla, grånade män,
    som är äldre än din far.
11 Är Guds tröst inte nog för dig,
    ord som talas i mildhet?
12 Varför tillåter du ditt hjärta att dra i väg med dig,
    varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder din vrede mot Gud
    och låter orden flöda ur din mun.

14 Skulle en människa kunna vara ren,
    en av kvinna född rättfärdig?
15 Han litar inte ens på sina heliga.
    Inte ens himlarna är rena inför honom.
16 Hur mycket mindre då en människa,
    som är fördärvad och korrumperad
och som dricker synd som vatten!

17 Lyssna på mig, så ska jag förklara något för dig,
    låt mig få berätta vad jag har sett,
18 sådant som visa män kan berätta
    utan att dölja något
av det de har fått av sina förfäder,
19     (av dem som fick det här landet
då inga främlingar bodde bland dem).
20     Den ogudaktige ängslas under hela sitt liv,
våldsmannen alla de år han får.
21     Han hör skrämmande ljud,
och när han känner sig trygg
    kommer plundrarna över honom.
22 Han har inget hopp om att komma ut ur mörkret,
    svärdet är bestämt för honom.
23 Han vandrar omkring efter mat
    men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24     Han skräms av nöd och ångest,
som en kung, beredd för strid,
25     därför att han har knutit näven mot Gud
och utmanat den Väldige.
26     Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig
har han gått emot honom.

27 Hans ansikte är fett
    och hans midja sväller av fetma.
28 Han bor i ruinstäder
    och i hus där ingen kan bo,
hus som är dömda till att bli ruiner.
29     Han ska inte få någon rikedom,
hans ägodelar ska inte spridas ut över landet.[a]
30     Han ska inte undkomma mörkret.
Hans rotskott förbränns av en flamma.
    Hans anda ska förgöra honom.[b]
31 Han bör inte lita på tomhet,
    för då blir han bedragen,
och tomhet blir hans lön.
32     Innan hans tid är inne
får han sin lön,
    och hans krona ska inte grönska mer.
33 Han blir som en vinranka
    som fäller karten,
som ett olivträd som fäller sina blommor.
34     De gudlösas hop blir ofruktsam,
och Guds eld förtär deras tält som tar mutor.
35     De är havande med ofärd
och föder olycka,
    deras livmoder danar bedräglighet.

Footnotes

  1. 15:29 Eller: hans ax/skörd ska inte böja sig mot marken. Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 15:30 Eller, om hans syftar på Gud: Guds Ande/anda/andedräkt. ”Hans” kan också översättas dess, och anda, vind/vindfläkt (ande/anda och vind är ett och samma ord i hebreiskan), men då blir syftningen ännu osäkrare.

15 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.