14 Människan, av kvinna född,

    lever en kort tid
        och mättas av oro.
(A) Som ett blomster växer hon upp
        och vissnar,
    som en skugga flyr hon
        och kan inte bestå.
Mot en sådan öppnar du ditt öga,
    mig drar du till doms inför dig.
(B) Kan en ren komma från en oren?
    Nej, inte en enda!
(C) Om människans dagar är bestämda
    och hennes månaders antal
        är fastställt av dig,
    om du har satt en gräns
        som hon inte kan överskrida,
(D) vänd då din blick ifrån henne
        och ge henne ro,
    låt henne få glädje av sin dag
        som en daglönare.

Read full chapter