Job menar att han är rättfärdig

13 Jag har sett allt detta, jag har hört och förstått.

² Vad du vet vet jag, jag är inte sämre än du.

³ Men jag längtar efter att få tala direkt till den Allsmäktige! Jag skulle vilja få mitt fall prövat av Gud själv.

⁴ Ni misstolkar nämligen hela den här situationen. Ni svärtar bara ner mig med era lögner. Ni är värdelösa som läkare

⁵ och gör bäst i att hålla tyst! Det skulle vara det klokaste ni kunde göra.

⁶ Lyssna till mig nu, och försök förstå varför jag tror som jag gör.

⁷ Måste ni försvara Gud, när han aldrig har sagt det ni lägger i hans mun?

⁸ Vill Gud verkligen ha er hjälp, när ni bara förvanskar sanningen?

⁹ Var försiktiga, så att han inte synar er! Tro inte att ni kan lura Gud lika lätt som människor!

¹⁰ Nej, ni kommer att få problem om ni är partiska.

¹¹ Blir ni inte förskräckta av hans makt? Hur kan ni göra som ni gör?

¹² Era stora ord faller platt till marken. Ert försvar av Gud är bräckligt som en lerkruka!

¹³ Var nu tysta och låt mig tala till punkt. Jag är villig att ta konsekvenserna.

¹⁴ Varför är jag beredd att riskera livet för att få säga vad jag verkligen tänker?

¹⁵ Gud kan döda mig för det jag säger. Ändå vill jag försvara min sak inför honom.

¹⁶ Det ska bli min räddning, för den ogudaktige vågar inte komma inför hans ansikte.

¹⁷ Lyssna nu noga till mina ord!

¹⁸ Jag har förberett min sak och vet att jag ska få rätt.

¹⁹ Vem vill säga emot mig på den punkten? Om ni kan bevisa att jag har fel, ska jag vara tyst och dö.

²⁰ Men Gud, du måste lova mig två saker. Annars vågar jag inte komma inför dig.

²¹ Dra bort din hand ifrån mig och sluta att plåga mig.

²² Säg sedan åt mig att komma, och jag ska genast vara beredd! Eller låt mig tala till dig, så att du kan svara mig.

²³ Tala om för mig vad jag har gjort för fel! Hjälp mig! Uppenbara min synd för mig!

²⁴ Varför vänder du dig bort från mig? Varför betraktar du mig som din fiende?

²⁵ Förebrår du ett löv, som blåser bort i vinden? Jagar du efter torrt gräs?

²⁶ Du skriver upp bittra anklagelser mot mig och låter mig få igen för min ungdoms synder.

^27-28 Du låser mina fötter i bojor och spårar mig var jag än går genom att märka mina fotsulor. Jag är som ett ruttet träd och som en maläten rock.