Add parallel Print Page Options

Job svarar Sofar

12 Job svarade:

Ja, visst är ni kloka människor!
    All visdom kommer att dö ut med er!
Men jag har förstånd, likväl som ni.
    Jag är inte sämre än ni.
Vem vet inte redan det som ni säger?

Jag har blivit till åtlöje för mina vänner,
    jag som bad Gud om hjälp och som Gud svarade,
jag, en rättfärdig och fläckfri man,
    har gjorts till åtlöje.
Den bekymmerslöse som föraktar den som har problem
    kommer själv att snava.[a]
Rövare bor ostörda i sina tält,
    de som trotsar Gud lever i trygghet,
de som har sin gud i sin hand.[b]

Fråga boskapen,
    den kan undervisa dig.
Fråga fåglarna under himlen,
    de kan tala om det för dig.
Eller tala till jorden,
    så undervisar den dig,
eller till fiskarna i havet,
    så kan de berätta för dig.
Vem av dessa vet inte
    att det är Herrens hand som gjort detta?
10 För varje varelses liv är i Guds hand,
    och så är också varje människas ande.
11 Prövar inte örat orden,
    liksom tungan prövar matens smak?
12 Visst kommer visdom med åren
    och förstånd av ett långt liv.

13 Hos Gud finns visdom och kraft,
    hos honom finns råd och förstånd.
14 Vad han bryter ner kan inte byggas upp.
    Den han fångar kan inte fritas.
15 Han håller vattnen tillbaka
    och det blir torka,
släpper han dem lösa
    ödelägger de landet.
16 Hos honom finns styrka och förnuft.
    Både bedragaren och den bedragne måste böja sig för honom.
17 Han för bort rådgivare barfota
    och gör domare till dårar.
18 Han tar av kungarnas bojor
    och binder ett skynke kring deras höfter.
19 Präster leder han bort barfota.
    Han låter de mäktiga komma på fall.
20 Han tystar de betroddas tal
    och fråntar de gamla deras insikt.
21 Han öser förakt över furstar
    och avväpnar de starka.
22 Han avslöjar mörkrets hemligheter
    och för fram den djupa skuggan till ljuset.
23 Han gör nationer starka
    och bryter sedan ner dem.
Han gör nationer stora
    för att sedan skingra dem.
24 Han berövar jordens ledare förståndet
    och låter dem irra omkring i väglös ödemark.
25 De famlar i ett mörker utan ljus,
    och han låter dem ragla som druckna.

Footnotes

  1. 12:5 Versen är svårtolkad och kan ev. också översättas: Den bekymmerslöse föraktar dem som har problem och ser problemen som de snavandes öde.
  2. 12:6 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.

12 Därefter tog Job till orda och sade:

Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

10 I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

11 Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

12 Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

15 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

16 Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

17 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

18 Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

19 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

20 Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

21 Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

22 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

23 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

24 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

25 De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.