Slutet för de avfälliga och det nya Sions födelse

66 Så säger Herren: Himlen är min tron
och jorden min fotapall.
    Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?
Min hand har ju gjort allt detta,
    så att det blev till, säger Herren.
Jag skådar ner till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
    och till den som fruktar mitt ord.

Den som slaktar en oxe
    är lik en mandråpare,
den som offrar ett lamm
    är lik den som bryter nacken av en hund,
den som bär fram ett matoffer
    är lik den som bär fram svinblod,
den som offrar rökelse
    är lik den som hyllar en avgud.
Liksom dessa har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje i sina vidrigheter,
så skall också jag välja deras ofärd
    och låta det de fruktar komma över dem.
Ty ingen svarade när jag ropade,
    ingen hörde när jag talade.
De gjorde det som var ont i mina ögon,
de valde att göra det som misshagade mig.

Hör Herrens ord
    ni som fruktar för hans ord.
Era bröder som hatar er
    och stöter bort er för mitt namns skull,
de säger: "Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädje."
    Men de skall komma på skam.
Hör hur det larmar i staden,
    hör en röst från templet!
Hör, det är Herren som vedergäller sina fiender
vad de har gjort!

Innan Sion har känt någon födslovånda,
föder hon barnet.
    Innan kval kommer över henne,
har hon fött ett gossebarn.
Vem har hört något sådant,
    vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv på en enda dag,
eller ett folk födas på en enda gång,
eftersom Sion föder sina barn
    redan när födslovåndan börjar?
Skulle jag öppna moderlivet,
    men inte ge kraft att föda? säger Herren.
Eller skulle jag ge kraft att föda,
    men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.

10 Gläd er med Jerusalem,
    fröjda er med henne,
alla ni som har henne kär.
    Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne.
11 Ty ni skall få dia er mätta
    vid hennes trösterika bröst,
ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom.
12 Ty så säger Herren:
    Se, jag leder frid till henne som en flod
och folkens rikedomar som en översvämmande älv.
Ni skall få dia
    och bli burna på höften
och få sitta i knäet och bli smekta.
13 Som en mor tröstar sin son,
    skall jag trösta er.
Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.
14 Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta,
era ben skall få livskraft likt spirande gräs.
Herrens hand skall bli känd för hans tjänare,
men på sina fiender skall han vredgas.

15 Ty se, Herren skall komma med eld,
och hans vagnar skall vara som en stormvind.
Han skall låta sin vrede drabba med hetta
och sitt straff med eldslågor.
16 Ty med eld och med sitt svärd
    skall Herren gå till rätta med alla människor,
och många skall bli slagna av Herren.
17 De som låter sig invigas
    och renas till gudstjänst i trädgårdar,
anförda av en som står där i mitten,
de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss,
de skall alla förgås, säger Herren.

18 Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet. 19 Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Javan, till kustländerna i fjärran, som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 De skall som en offergåva åt Herren föra alla era bröder ut från alla hednafolk på hästar, i vagnar och bärstolar, på mulåsnor och dromedarer fram till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk i rena kärl för fram offergåvor till Herrens hus. 21 Och somliga av dem skall jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.

22 Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren. 23 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor.

Juicio y esperanza

66 Así dice el Señor:

«El cielo es mi trono,
    y la tierra, el estrado de mis pies.
¿Qué casa me pueden construir?
    ¿Dónde estará el lugar de mi reposo?
Fue mi mano la que hizo todas estas cosas;
    fue así como llegaron a existir»,
    afirma el Señor.

«Yo estimo a los pobres y contritos de espíritu,
    a los que tiemblan ante mi palabra.
Pero los que sacrifican toros
    son como los que matan hombres;
los que ofrecen corderos
    son como los que desnucan perros;
los que presentan ofrendas de grano
    son como los que ofrecen sangre de cerdo
y los que queman ofrendas de incienso
    son como los que adoran ídolos.
Ellos han escogido sus propios caminos,
    y se deleitan en sus abominaciones.
Pues yo también escogeré aflicciones para ellos
    y enviaré sobre ellos lo que tanto temen.
Porque nadie respondió cuando llamé;
    cuando hablé, nadie escuchó.
Más bien, hicieron lo que me ofende
    y optaron por lo que no me agrada».

Escuchen la palabra del Señor,
    ustedes que tiemblan ante su palabra:
«Así dicen sus hermanos que los odian
    y los excluyen por causa de mi nombre:
“¡Que el Señor sea glorificado,
    para que veamos la alegría de ustedes!”.
    Pero ellos serán los avergonzados.
Una voz resuena desde la ciudad,
    una voz surge del Templo:
Es la voz del Señor
    que da a sus enemigos su merecido.

»Antes de estar con dolores de parto,
    Jerusalén tuvo un hijo;
antes que le llegaran los dolores,
    dio a luz un varón.
¿Quién ha oído cosa semejante?
    ¿Quién ha visto jamás cosa igual?
¿Puede una nación nacer en un solo día?
    ¿Se da a luz un pueblo en un momento?
Sin embargo, Sión dio a luz sus hijos
    cuando apenas comenzaban sus dolores.
¿Podría yo abrir la matriz
    y no provocar el parto?»,
    dice el Señor.
«¿O cerraría yo el seno materno,
    siendo que yo hago dar a luz?»,
    dice tu Dios.
10 «Mas alégrense con Jerusalén y regocíjense por ella,
    todos los que la aman;
salten con ella de alegría
    todos los que por ella se conduelen.
11 Porque ustedes serán amamantados y saciados,
    y hallarán consuelo en su seno;
beberán hasta saciarse
    y se deleitarán en sus henchidos pechos».

12 Porque así dice el Señor:

«Hacia ella extenderé la paz como un torrente,
    y la riqueza de las naciones como río desbordado.
Ustedes serán amamantados, llevados en sus brazos,
    mecidos en sus rodillas.
13 Como madre que consuela a su hijo,
    así yo los consolaré a ustedes;
    en Jerusalén serán consolados».

14 Cuando ustedes vean esto, se regocijará su corazón,
    y su cuerpo florecerá como la hierba.
El Señor dará a conocer su poder entre sus siervos
    y su furor entre sus enemigos.
15 ¡Ya viene el Señor con fuego!
    ¡Sus carros de combate son como un torbellino!
Descargará su enojo con furor,
    y su reprensión con llamas de fuego.
16 Con fuego y con espada
    juzgará el Señor a todo mortal.
    ¡Muchos morirán a manos del Señor!

17 «Juntos perecerán los que se consagran y se purifican para entrar en los jardines, siguiendo a uno que va al frente,[a] y los que comen carne de cerdo, ratas y otras cosas abominables», afirma el Señor.

18 «Yo, por causa de sus acciones y sus pensamientos, estoy a punto de reunir a gente de toda nación y lengua; vendrán y verán mi gloria.

19 »Les daré una señal y a algunos de sus sobrevivientes los enviaré a las naciones: a Tarsis, Pul, Lud (famosa por sus arqueros), Tubal y Grecia, también a las costas lejanas que no han oído hablar de mi fama ni han visto mi gloria. Ellos anunciarán mi gloria entre las naciones. 20 Y a todos los hermanos que ustedes tienen entre las naciones los traerán a mi monte santo en Jerusalén, como una ofrenda al Señor; los traerán en caballos, en carros de combate y en literas, y en mulas y camellos», dice el Señor. «Los traerán como traen los israelitas, en recipientes limpios, sus ofrendas de grano al Templo del Señor. 21 Y de ellos escogeré también a algunos, para que sean sacerdotes y levitas», dice el Señor.

22 «Porque, así como perdurarán en mi presencia el cielo nuevo y la tierra nueva que yo haré, así también perdurarán el nombre y los descendientes de ustedes», afirma el Señor. 23 «Sucederá que, de una luna nueva a otra y de un sábado a otro, toda la humanidad vendrá a postrarse ante mí», dice el Señor. 24 «Entonces saldrán y contemplarán los cadáveres de los que se rebelaron contra mí. Porque no morirá el gusano que los devora ni su fuego se apagará. ¡Repulsivos serán a toda la humanidad!».

Footnotes

  1. 66:17 al frente. Lit. en medio.