Jesaja 64
Svenska Folkbibeln
Bön om att Gud griper in
64 O, att du lät himlen rämna och kom hit ner,
så att bergen skakade inför dig,
2 som när eld antänder ris
och elden får vattnet att sjuda,
så att ditt namn blir känt för dina ovänner
och hednafolken darrar för dig.
3 När du gjorde fruktansvärda gärningar,
som vi inte kunde vänta oss,
då steg du ner
och bergen skälvde inför dig.
4 Aldrig någonsin har man hört,
aldrig har något öra uppfattat,
aldrig har något öga sett en annan Gud än dig
handla så mot dem som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som övade rättfärdighet med fröjd,
dem som på dina vägar tänkte på dig.
Men se, du blev vred,
ty vi syndade.
Vi har gjort så länge;
skall vi någonsin bli frälsta?
6 Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.
Vi kommer alla att vissna som löv.
Som löv förs bort av vinden
kommer vi att föras bort av våra missgärningar.
7 Det finns ingen som åkallar ditt namn,
ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.
Ty du har dolt ditt ansikte för oss,
du låter oss gå under genom vår missgärning.
8 Men Herre, du är vår Fader.
Vi är leret, och du är den som danat oss,
vi är alla verk av din hand.
9 Var då inte omåttligt vred, Herre,
tänk inte för alltid på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit en öken,
Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra fäder lovade dig,
har blivit ett byte för elden,
allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner.
12 Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?
Isaías 64
Almeida Revista e Corrigida 2009
64 Ó! Se fendesses os céus e descesses! Se os montes se escoassem diante da tua face! 2 Como quando o fogo inflama a lenha e faz ferver as águas, para fazeres notório o teu nome aos teus adversários, assim as nações tremessem da tua presença! 3 Quando fazias coisas terríveis, que não esperávamos, descias, e os montes se escoavam diante da tua face. 4 Porque desde a antiguidade não se ouviu, nem com ouvidos se percebeu, nem com os olhos se viu um Deus além de ti, que trabalhe para aquele que nele espera.
5 Saíste ao encontro daquele que se alegrava e praticava justiça, daqueles que se lembram de ti nos teus caminhos; eis que te iraste, porque pecamos; neles há eternidade, para que sejamos salvos. 6 Mas todos nós somos como o imundo, e todas as nossas justiças, como trapo da imundícia; e todos nós caímos como a folha, e as nossas culpas, como um vento, nos arrebatam. 7 E já ninguém há que invoque o teu nome, que desperte e te detenha; porque escondes de nós o rosto e nos fazes derreter, por causa das nossas iniquidades.
8 Mas, agora, ó Senhor, tu és o nosso Pai; nós, o barro, e tu, o nosso oleiro; e todos nós, obra das tuas mãos. 9 Não te enfureças tanto, ó Senhor, nem perpetuamente te lembres da iniquidade; eis, olha, nós te pedimos, todos nós somos o teu povo. 10 As tuas santas cidades estão feitas um deserto; Sião está feita um deserto, Jerusalém está assolada. 11 A nossa santa e gloriosa casa, em que te louvavam nossos pais, foi queimada; e todas as nossas coisas mais aprazíveis se tornaram em assolação. 12 Conter-te-ias tu ainda sobre estas calamidades, ó Senhor? Ficarias calado, e nos afligirias tanto?
Jesaja 64
Svenska 1917
64 O att du läte himmelen rämna och fore hitned, så att bergen skälvde inför dig,
2 likasom när ris antändes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, så att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovänner och folken darrade för dig!
3 O att du fore hitned med underbara gärningar som vi icke kunde vänta, så att bergen skälvde inför dig!
4 Aldrig någonsin har man ju hört, aldrig har något öra förnummit, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som vänta efter honom.
5 Du kom dem till mötes, som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev förtörnad, och vi stodo där såsom syndare. Så hava vi länge stått; skola vi väl bliva frälsta?
6 Vi blevo allasammans lika orena människor, och all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad. Vi vissnade allasammans såsom löv, och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden.
7 Ingen fanns, som åkallade ditt namn, ingen, som vaknade upp för att hålla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte för oss och lät oss försmäkta genom vår missgärning.
8 Men HERRE, du är ju vår fader; vi äro leret, och du är den som har danat oss, vi äro allasammans verk av din hand.
9 Var då ej så högeligen förtörnad, HERRE; och tänk icke evinnerligen på vår missgärning; nej, se därtill att vi allasammans äro ditt folk.
10 Dina heliga städer hava blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
11 Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, det har blivit uppbränt i eld; och allt vad dyrbart vi ägde har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du vid allt detta hålla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och plåga oss så svårt?
Isaiah 64
New International Version
64 [a]Oh, that you would rend the heavens(A) and come down,(B)
that the mountains(C) would tremble before you!
2 As when fire sets twigs ablaze
and causes water to boil,
come down to make your name(D) known to your enemies
and cause the nations to quake(E) before you!
3 For when you did awesome(F) things that we did not expect,
you came down, and the mountains trembled(G) before you.
4 Since ancient times no one has heard,
no ear has perceived,
no eye has seen any God besides you,(H)
who acts on behalf of those who wait for him.(I)
5 You come to the help of those who gladly do right,(J)
who remember your ways.
But when we continued to sin against them,
you were angry.(K)
How then can we be saved?
6 All of us have become like one who is unclean,(L)
and all our righteous(M) acts are like filthy rags;
we all shrivel up like a leaf,(N)
and like the wind our sins sweep us away.(O)
7 No one(P) calls on your name(Q)
or strives to lay hold of you;
for you have hidden(R) your face from us
and have given us over(S) to[b] our sins.
8 Yet you, Lord, are our Father.(T)
We are the clay, you are the potter;(U)
we are all the work of your hand.(V)
9 Do not be angry(W) beyond measure, Lord;
do not remember our sins(X) forever.
Oh, look on us, we pray,
for we are all your people.(Y)
10 Your sacred cities(Z) have become a wasteland;
even Zion is a wasteland, Jerusalem a desolation.(AA)
11 Our holy and glorious temple,(AB) where our ancestors praised you,
has been burned with fire,
and all that we treasured(AC) lies in ruins.
12 After all this, Lord, will you hold yourself back?(AD)
Will you keep silent(AE) and punish us beyond measure?
Footnotes
- Isaiah 64:1 In Hebrew texts 64:1 is numbered 63:19b, and 64:2-12 is numbered 64:1-11.
- Isaiah 64:7 Septuagint, Syriac and Targum; Hebrew have made us melt because of
Isaiah 64
King James Version
64 Oh that thou wouldest rend the heavens, that thou wouldest come down, that the mountains might flow down at thy presence,
2 As when the melting fire burneth, the fire causeth the waters to boil, to make thy name known to thine adversaries, that the nations may tremble at thy presence!
3 When thou didst terrible things which we looked not for, thou camest down, the mountains flowed down at thy presence.
4 For since the beginning of the world men have not heard, nor perceived by the ear, neither hath the eye seen, O God, beside thee, what he hath prepared for him that waiteth for him.
5 Thou meetest him that rejoiceth and worketh righteousness, those that remember thee in thy ways: behold, thou art wroth; for we have sinned: in those is continuance, and we shall be saved.
6 But we are all as an unclean thing, and all our righteousnesses are as filthy rags; and we all do fade as a leaf; and our iniquities, like the wind, have taken us away.
7 And there is none that calleth upon thy name, that stirreth up himself to take hold of thee: for thou hast hid thy face from us, and hast consumed us, because of our iniquities.
8 But now, O Lord, thou art our father; we are the clay, and thou our potter; and we all are the work of thy hand.
9 Be not wroth very sore, O Lord, neither remember iniquity for ever: behold, see, we beseech thee, we are all thy people.
10 Thy holy cities are a wilderness, Zion is a wilderness, Jerusalem a desolation.
11 Our holy and our beautiful house, where our fathers praised thee, is burned up with fire: and all our pleasant things are laid waste.
12 Wilt thou refrain thyself for these things, O Lord? wilt thou hold thy peace, and afflict us very sore?
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright 2009 Sociedade Bíblica do Brasil. Todos os direitos reservados / All rights reserved.
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
