Herrens dom och Herrens nåd

63 Vem är det som kommer från Edom, från Bosra i blodstänkta kläder? Vem är han som i sin kungliga mantel går fram med en sådan kraft? Det är jag, Herren, som förkunnar din frälsning, Herren, den ende som har makt att frälsa!

² Varför är dina kläder så röda, som om du hade trampat en vinpress?

³ Jag har ensam trampat vinpressen. Ingen var där och hjälpte mig. I min vrede trampade jag ner mina fiender som druvor. Så gjorde jag slut på mina motståndare. Det är deras blod du ser på mina kläder.

⁴ Nu är tiden inne för mig att hämnas mitt folk och befria det från dess förtryckare.

⁵ Jag sökte efter någon som ville hjälpa dem, men fann ingen. Detta förvånade mig mycket. Därför fick jag utföra hämnden själv, utan att någon hjälpte mig.

⁶ Jag krossade hednafolken i min vrede och fick dem att falla till marken.

⁷ Jag vill berätta om vad Gud har gjort i sin nåd och barmhärtighet. Jag ska prisa honom för allt han har gjort. Jag gläder mig över hans godhet mot Israel, över allt han gjort i sin nåd och kärlek.

⁸ Han sa: De är mina egna. De kommer aldrig mer att svika mig. Så blev han deras frälsare.

⁹ Han delade deras nöd, och han räddade dem. I sin kärlek och omsorg befriade han dem, lyfte upp dem, och han har burit dem under alla dessa år.

¹⁰ Men de gjorde ändå uppror mot honom och bedrövade hans helige Ande. Det var därför han blev deras fiende och själv stred mot dem.

¹¹ Då kom de ihåg hur det var när Mose, Guds tjänare, ledde hans folk ut ur Egypten och man ropade: Var finns han som ledde Israel genom havet, med Mose i täten? Var finns den Gud som sände sin helige Ande bland sitt folk?

¹² Var finns han, vars väldiga makt delade havet när Mose lyfte sin hand och därmed för alltid gjorde sig ett namn?

¹³ Vem ledde dem fram genom havet? Som hästar på ett öppet fält färdades de fram utan att stappla eller falla.

¹⁴ Herrens Ande förde dem till vila som boskap förs till grönt bete i dalarna. Allt detta gav Herren ett namn bland folken.

¹⁵ Herre, se ner från din himmel och se på oss från ditt heliga hus! Var finns den kärlek som du tidigare visade oss, din makt, din nåd och ditt medlidande? Var finns allt detta nu?

¹⁶ Du är ju fortfarande vår far! Även om Abraham och Jakob inte skulle vilja kännas vid oss, så är du ändå vår far, vår befriare sedan lång tid.

¹⁷ Herre, varför har du förhärdat våra hjärtan och fått oss att synda och vända oss mot dig? Kom tillbaka Herre, och hjälp oss, för vi som tillhör dig behöver dig.

¹⁸ Det var ju bara under en kort tid vi fick behålla Jerusalem! Nu har våra fiender intagit staden.

¹⁹ Gud, varför behandlar du oss som om vi inte var ditt folk? Varför behandlar du oss som hedningar, som aldrig kallat dig 'Herre'?