Jesaja 63
Svenska 1917
63 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? »Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.»
2 Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares?
3 »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.
4 Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit.
5 Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig.
6 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»
7 HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.
8 Ty han sade: »De äro ju mitt folk, barn, som ej svika.» Och så blev han deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.
10 Men de voro gensträviga, och de bedrövade hans heliga Ande; därför förvandlades han till deras fiende, han själv stridde mot dem.
11 Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,
12 var är han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och så gjorde sig ett evigt namn,
13 han som lät dem färdas genom djupen, såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?
14 Likasom när boskapen går ned i dalen så fördes de av HERRENS Ande till ro. Ja, så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.
15 Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig.
16 Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke. Men du, HERRE, är vår fader; »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.
17 Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.
18 Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning; våra ovänner trampade ned din helgedom.
19 Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.
Jesaja 63
Svenska Folkbibeln
Vedergällningens och återlösningens dag
63 Vem är han som kommer från Edom,
från Bosra i högröda kläder,
så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
jag som är mäktig att frälsa."
2 Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder en vintrampares?
3 "En vinpress har jag trampat, jag ensam,
ingen i folket hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min förbittring.
Då stänkte deras blod på mina kläder,
så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
4 Ty hämndens dag var i mitt hjärta,
och året för min återlösning hade kommit.
5 Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där i förundran,
men det fanns ingen som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede understödde mig.
6 Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min förbittring,
jag lät deras blod rinna ner på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 Herrens nådegärningar vill jag förkunna,
ja, Herrens lov,
efter allt vad Herren har gjort mot oss,
det överflödande goda mot Israels hus,
som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet
och sin nåds rikedom.
8 Ty han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte skall svika."
Och han blev deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,
han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10 Men de var upproriska,
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem upp ur havet,
tillsammans med herden för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och därmed gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen,
så att de, likt springare i öknen,
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen,
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Skåda ner från himlen,
se till oss från din heliga och härliga boning.
Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,
ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet?
De har dragit sig tillbaka.
16 Du är ju vår Fader.
Abraham vet inte längre av oss,
Israel känner oss inte.
Men du, Herre, är vår Fader.
Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
17 Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar
och varför förhärdar du våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka, för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land.
Våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit lika dem
som du aldrig har varit herre över,
dem som inte har uppkallats efter ditt namn.
Isaías 63
La Biblia de las Américas
El día de la venganza divina
63 ¿Quién es este que viene de Edom(A),
de Bosra(B) con vestiduras de colores brillantes[a](C);
este, majestuoso en su ropaje,
que marcha[b] en la plenitud de su fuerza?
Soy yo que hablo en justicia, poderoso para salvar(D).
2 ¿Por qué es rojo tu ropaje,
y tus vestiduras como las del que pisa en el lagar(E)?
3 El lagar lo he pisado yo solo(F);
de los pueblos, ningún hombre estaba conmigo.
Los pisé en mi ira(G)
y los hollé en mi furor(H);
su sangre[c] salpicó mis vestiduras
y manché[d] todo mi ropaje(I).
4 Porque el día de la venganza estaba en mi corazón,
y el año de mi redención había llegado(J).
5 Miré, y no había quien ayudara(K),
me asombré de que no hubiera quien apoyara;
entonces me salvó mi brazo(L),
y fue mi furor el que me sostuvo.
6 Pisoteé los pueblos en mi ira(M),
los embriagué en mi furor(N)
y derramé su sangre por tierra[e].
Recuento de las misericordias del Señor
7 Las misericordias del Señor recordaré(O), las alabanzas del Señor,
conforme a todo lo que nos ha otorgado el Señor,
y la gran bondad hacia la casa de Israel(P),
que les ha otorgado conforme a su compasión,
y conforme a la multitud de sus misericordias(Q).
8 Porque Él dijo: Ciertamente, ellos son mi pueblo(R),
hijos que no engañarán.
Y Él fue su Salvador(S).
9 En todas sus angustias Él fue afligido[f](T),
y el ángel de su presencia los salvó(U);
en su amor(V) y en su compasión los redimió(W),
los levantó y los sostuvo todos los días de antaño(X).
10 Mas ellos se rebelaron(Y)
y contristaron su santo Espíritu(Z);
por lo cual Él se convirtió en su enemigo
y peleó contra ellos.
11 Entonces su pueblo se acordó de los días antiguos(AA), de Moisés.
¿Dónde está el que los sacó del mar(AB) con los pastores[g] de su rebaño?
¿Dónde está el que puso su santo Espíritu en medio de ellos[h](AC),
12 el que hizo que su glorioso brazo fuera a la diestra de Moisés(AD),
el que dividió las aguas delante de ellos para hacerse un nombre eterno(AE),
13 el que los condujo por los abismos?
Como un caballo en el desierto, no tropezaron(AF);
14 como a ganado que desciende al valle,
el Espíritu del Señor les[i] dio descanso(AG).
Así guiaste a tu pueblo(AH),
para hacerte un nombre glorioso.
Plegaria por ayuda y misericordia
15 Mira desde el cielo(AI), y ve desde tu santa y gloriosa morada(AJ);
¿dónde está tu celo y tu poder(AK)?
La conmoción de tus entrañas y tu compasión para conmigo se han restringido(AL).
16 Porque tú eres nuestro Padre(AM), aunque Abraham(AN) no nos conoce,
ni nos reconoce Israel.
Tú, oh Señor, eres nuestro Padre,
desde la antigüedad tu nombre es Nuestro Redentor(AO).
17 ¿Por qué, oh Señor, nos haces desviar de tus caminos(AP)
y endureces nuestro corazón a tu temor(AQ)?
Vuélvete por amor de tus siervos, las tribus de tu heredad(AR).
18 Por breve tiempo poseyó tu santuario tu pueblo santo;
nuestros adversarios lo han pisoteado(AS).
19 Hemos venido a ser como aquellos sobre los que nunca gobernaste,
como aquellos que nunca fueron llamados por tu nombre.
Footnotes
- Isaías 63:1 O, carmesí
- Isaías 63:1 Lit., inclinándose
- Isaías 63:3 Lit., jugo
- Isaías 63:3 Lit., contaminé
- Isaías 63:6 Lit., hice caer su jugo a la tierra
- Isaías 63:9 Otra posible lectura es: El no fue adversario
- Isaías 63:11 Algunos mss. dicen: el pastor
- Isaías 63:11 Lit., él
- Isaías 63:14 Lit., le
Isaiah 63
EasyEnglish Bible
The Lord punishes the nations
63 Who is this who is coming from Edom?
He is coming from Bozrah
and his clothes are bright red.
He wears beautiful royal clothes,
and he marches forward with great strength.
He says, ‘It is me! I, the Lord, tell you that I have won the fight!
I have the power to save you.’
2 But why are your clothes red?
You look like someone who has walked on grapes,
and you have squeezed them to make wine.
3 He says, ‘I have walked on the grapes alone.
Nobody from the nations came to help me.
I walked on them because I was angry.
I squeezed them to pieces in my anger.
Their blood splashed on my clothes,
and it made all my clothes dirty.
4 I decided that it was time to punish my enemies.
Then I would save my people from their power.
5 I looked for somebody to give help,
but there was nobody.
I was very upset,
because nobody was there to help.
So I used my own strength to rescue my people.
My anger helped me to be strong.
6 Because I was angry,
I walked on the nations to punish them.
My anger was like strong wine that made them drunk.
I poured their blood onto the ground.’
Isaiah's prayer
7 I will speak about all the good things that the Lord does because he loves his people. We should praise him for everything that he does for us. He has done many good things for us, Israel's family. He helps us because he loves us very much, and he is very kind.
8 The Lord said, ‘Surely, they are my own people. As my children, they will not turn against me.’ So he became their Saviour. 9 When his people suffered, he also had pain. He sent his own angel to go and save them. Because he loved them and he was kind to them, he redeemed them. He lifted them up and he carried them, through all the years long ago.
10 But they turned against him. They made his Holy Spirit angry. So he then became their enemy. He fought against them.
11 Then they remembered past years, when Moses led their ancestors out of Egypt. They said, ‘Where is the Lord now, when we need him? He brought his people safely through the sea, with Moses as their leader. He caused his Holy Spirit to work among them. 12 He caused his power to be with Moses, as Moses raised his arm over the sea. He caused the waters to become separate so that his people could go across. In that way, he caused his name always to be famous. 13 He led them through the deep water of the sea. They ran across like horses on open ground, and they did not fall. 14 The Lord's Spirit led them to a place of rest, like cows that go down to a quiet valley.’
Yes, Lord, you were your people's guide. In that way, you made your name great.
15 So now, do something to help us! Look down from your beautiful, holy home in heaven. Use your power to show that we are your special people. Have you forgotten how to be kind to us?
16 Remember that you are our Father. Maybe our ancestor Abraham does not recognize us. Even Israel himself may not recognize us. But you, Lord, are our Father. Since times long ago, your name has been our Redeemer.
17 Lord, why do you cause us to turn away from your ways? You make our minds become hard, so that we do not obey you. Please come back to help us, because we are your servants. We are the tribes that you have chosen for yourself!
18 For only a short time, the holy place belonged to us, your special people. Then our enemies knocked down your temple. 19 It seems that we have not belonged to you for a long time. You no longer rule over us or take care of us.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
EasyEnglish Bible Copyright © MissionAssist 2019 - Charitable Incorporated Organisation 1162807. Used by permission. All rights reserved.