Add parallel Print Page Options

Han sa: De är mina egna. De kommer aldrig mer att svika mig. Så blev han deras frälsare.

Han delade deras nöd, och han räddade dem. I sin kärlek och omsorg befriade han dem, lyfte upp dem, och han har burit dem under alla dessa år.

10 Men de gjorde ändå uppror mot honom och bedrövade hans helige Ande. Det var därför han blev deras fiende och själv stred mot dem.

Read full chapter

Ty han sade: "De är ju mitt folk,
    barn som inte skall svika."
Och han blev deras frälsare.
I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
    I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,
han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10 Men de var upproriska,
    och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
    han stred själv mot dem.

Read full chapter

Han sade: "De är ju mitt folk,
        barn som inte ska svika."
    Och han blev deras frälsare.
(A) I all deras nöd
    var ingen verklig nöd,[a]
        hans ansiktes ängel frälste dem.
    I sin kärlek och medömkan
        återlöste han dem,
    han lyfte upp dem och bar dem
        ständigt i forna dagar.[b]

10 (B) Men de var upproriska
        och bedrövade hans helige Ande.
    Därför blev han deras fiende,
        han stred själv mot dem.

Read full chapter

Footnotes

  1. 63:9 var ingen verklig nöd   Andra handskrifter: "led han nöd".
  2. 63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."