Synd, bekännelse och frälsning

59 Se, Herrens hand är inte för kort,
så att han ej kan frälsa,
    hans öra är inte tillslutet,
så att han ej kan höra.
Nej, det är era missgärningar
    som skiljer er och er Gud från varandra,
era synder döljer hans ansikte för er,
så att han inte hör er.
Ty era händer är fläckade av blod,
    era fingrar av missgärning.
Era läppar talar lögn,
    er tunga bär fram orättfärdighet.
Ingen åberopar rättfärdighet,
    ingen dömer med sanning.
På tomhet förtröstar de och talar lögn,
de går havande med olycka och föder fördärv.
De kläcker ut ormägg
    och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
    och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.
Deras spindelnät duger inte till kläder,
sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
    deras händer utför våld.
Deras fötter hastar till det som är ont,
de är snara att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
    förödelse och förstöring råder på deras vägar.
Fridens väg känner de inte,
    rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
    ingen som går på dem vet vad frid är.

Därför är rättvisan fjärran ifrån oss,
rättfärdigheten når oss inte.
    Vi väntar på ljus, men se, mörker råder,
på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.
10 Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som hade vi inte ögon.
    Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning.
Bland välgödda är vi som döda.
11 Vi brummar alla som björnar
    och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte,
efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.

12 Våra överträdelser inför dig är många,
våra synder vittnar emot oss.
    Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon,
vi känner våra missgärningar.
13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren,
vi har vikit bort från vår Gud.
    Vi har talat förtryck och upproriskhet,
lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan
har vi fört fram.
14 Rättvisan trängs tillbaka,
    rättfärdigheten står långt borta,
ja, sanningen vacklar på torget,
    det som är rätt kan inte komma fram.
15 Sanningen har försvunnit,
    och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad.

Detta såg Herren,
    och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.
16 Han såg att ingen trädde fram,
    han förundrade sig över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
    och hans rättfärdighet understödde honom.
17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar
och satte frälsningens hjälm på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad
och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.
18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem.
Vrede över hans motståndare,
    vedergällning över hans fiender.
Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.
19 Så skall man frukta Herrens namn i väster
och hans härlighet där solen går upp.
När fienden bryter fram lik en flod,
skall Herrens Ande driva honom på flykten.
20 Återlösaren skall komma till Sion
    och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse,
säger Herren.

21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren.

Synd, bekännelse och frälsning

59 (A) Se, Herrens hand är inte

        för kort för att frälsa,
    hans öra är inte
        för dövt för att höra.
(B) Nej, det är era missgärningar
        som skiljer er från er Gud,
    era synder döljer
        hans ansikte för er
    så att han inte hör er.
(C) För era händer är fläckade av blod,
        era fingrar av skuld.
    Era läppar talar lögn,
        er tunga bär fram ondska.
(D) Ingen ropar efter rättfärdighet,
        ingen dömer med sanning.
    De litar till tomhet och talar lögn,
        de går havande med olycka
            och föder fördärv.
De kläcker ormägg
        och väver spindelnät.
    Den som äter av deras ägg dör,
        och krossas ett
            kommer det ut en orm.
(E) Deras spindelnät
        duger inte till kläder,
    de kan inte skyla sig själva
        med vad de tillverkat.
    Deras verk är ondskans verk,
        deras händer utövar våld.
(F) Deras fötter rusar
        till det som är ont,
    de är snabba
        att spilla oskyldigt blod.
    Deras tankar är fördärvets tankar,
        förödelse och elände
            råder på deras vägar.[a]
Fridens väg känner de inte,
        rätten följer inte i deras spår.
    De går krokiga stigar,
        ingen som vandrar dem
            vet vad frid är.

Därför är rättvisan fjärran från oss,
        rättfärdigheten når oss inte.
    Vi väntar på ljus,
        men här råder mörker,
    på solsken,
        men vi vandrar i dunkel.
10 (G) Vi famlar som blinda längs väggen,
        famlar som om vi inte hade ögon.
    Vi stapplar mitt på dagen
        som vore det skymning.
    Bland de friska[b] är vi som döda.
11 (H) Vi brummar alla som björnar
        och kuttrar sorgset som duvor.
    Vi väntar på rättvisa,
        men den kommer inte,
    efter frälsning,
        men den är fjärran från oss.

12 (I) Våra brott inför dig är många,
        våra synder vittnar mot oss.
    Våra brott följer med oss,
        vi känner våra missgärningar.
13 (J) Vi har gjort uppror
        och förnekat Herren,
    vi har vänt vår Gud ryggen.
    Vi har talat förtryck och avfall,
        tänkt ut och fört fram
    lögnaktiga ord från våra hjärtan.
14 (K) Rättvisan trängs tillbaka,
        rättfärdigheten står långt borta,
    för sanningen vacklar på torget,
        det som är rätt
            kan inte komma fram.
15 (L) Sanningen har försvunnit,
    och den som undviker det onda
            blir plundrad.

Detta såg Herren,
    och han var missnöjd med
        att det inte fanns någon rättvisa.
16 (M) Han såg att ingen steg fram,
    han var förundrad
        över att ingen grep in.
    Då hjälpte honom hans egen arm,
        och hans rättfärdighet
            stödde honom.
17 (N) Han klädde sig i rättfärdighet
        som pansar
    och satte frälsningens hjälm
        på sitt huvud.
    Han klädde sig i hämndens dräkt
        som klädsel
    och svepte sig i lidelse
        som en mantel.
18 Efter deras gärningar
        ska han löna dem,
    med vrede över hans motståndare,
        hämnd över hans fiender.
    Han ska löna kustländerna
        för vad de har gjort.
19 (O) Så ska man frukta Herrens namn
        i väster
    och hans härlighet
        där solen går upp.
    När fienden bryter fram
        som en flod,
    ska Herrens Ande
        driva honom på flykten.
20 (P) Återlösaren ska komma till Sion
    och till dem i Jakob som vänder om
        från sitt uppror,
    säger Herren.[c]

21 (Q) Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.

Footnotes

  1. 59:7f Citeras av Paulus i Rom 3:15f.
  2. 59:10 de friska   Grundtexten svårtolkad.
  3. 59:20 Citeras av Paulus i Rom 11:26f som profetia om Messias.

59 Behold, the Lord's hand is not shortened, that it cannot save; neither his ear heavy, that it cannot hear:

But your iniquities have separated between you and your God, and your sins have hid his face from you, that he will not hear.

For your hands are defiled with blood, and your fingers with iniquity; your lips have spoken lies, your tongue hath muttered perverseness.

None calleth for justice, nor any pleadeth for truth: they trust in vanity, and speak lies; they conceive mischief, and bring forth iniquity.

They hatch cockatrice' eggs, and weave the spider's web: he that eateth of their eggs dieth, and that which is crushed breaketh out into a viper.

Their webs shall not become garments, neither shall they cover themselves with their works: their works are works of iniquity, and the act of violence is in their hands.

Their feet run to evil, and they make haste to shed innocent blood: their thoughts are thoughts of iniquity; wasting and destruction are in their paths.

The way of peace they know not; and there is no judgment in their goings: they have made them crooked paths: whosoever goeth therein shall not know peace.

Therefore is judgment far from us, neither doth justice overtake us: we wait for light, but behold obscurity; for brightness, but we walk in darkness.

10 We grope for the wall like the blind, and we grope as if we had no eyes: we stumble at noon day as in the night; we are in desolate places as dead men.

11 We roar all like bears, and mourn sore like doves: we look for judgment, but there is none; for salvation, but it is far off from us.

12 For our transgressions are multiplied before thee, and our sins testify against us: for our transgressions are with us; and as for our iniquities, we know them;

13 In transgressing and lying against the Lord, and departing away from our God, speaking oppression and revolt, conceiving and uttering from the heart words of falsehood.

14 And judgment is turned away backward, and justice standeth afar off: for truth is fallen in the street, and equity cannot enter.

15 Yea, truth faileth; and he that departeth from evil maketh himself a prey: and the Lord saw it, and it displeased him that there was no judgment.

16 And he saw that there was no man, and wondered that there was no intercessor: therefore his arm brought salvation unto him; and his righteousness, it sustained him.

17 For he put on righteousness as a breastplate, and an helmet of salvation upon his head; and he put on the garments of vengeance for clothing, and was clad with zeal as a cloak.

18 According to their deeds, accordingly he will repay, fury to his adversaries, recompence to his enemies; to the islands he will repay recompence.

19 So shall they fear the name of the Lord from the west, and his glory from the rising of the sun. When the enemy shall come in like a flood, the Spirit of the Lord shall lift up a standard against him.

20 And the Redeemer shall come to Zion, and unto them that turn from transgression in Jacob, saith the Lord.

21 As for me, this is my covenant with them, saith the Lord; My spirit that is upon thee, and my words which I have put in thy mouth, shall not depart out of thy mouth, nor out of the mouth of thy seed, nor out of the mouth of thy seed's seed, saith the Lord, from henceforth and for ever.