Jesaja 57
Svenska Folkbibeln
Israels trolöshet och avgudadyrkan
57 Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.
2 Han går in i friden.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
3 Men ni, träd fram här,
ni söner till teckentyderskor,
ni barn till äktenskapsbrytare och horor.
4 Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan?
Är ni inte överträdelsens barn,
lögnens avkomma,
5 ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna,
ni som slaktar era barn i dalarna
och i bergsklyftornas djup.
6 Ravinens glatta stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer.
Skulle jag låta mig nöja med sådant?
7 Du ordnade din bädd på höga och stora berg.
Dit begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med några av dem
som du älskade att gå i säng med.
Du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen med olja
och smorde dig med en mängd väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Även om du blev trött av din långa färd,
sade du inte: "Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.
11 För vem var du rädd och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid,
fruktar du mig inte?
12 Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet
och med dina verk;
de skall inte hjälpa dig.
13 När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig.
En vind skall ta dem alla med sig,
en fläkt skall föra dem bort.
Men den som tar sin tillflykt till mig
skall få landet till arvedel
och få besitta mitt heliga berg.
14 Man skall säga:
"Bana väg, bana och bered väg!
Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!"
15 Ty så säger den höge och upphöjde,
han som tronar till evig tid och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Jag skall inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
ty då skulle deras ande försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd var jag vred.
Jag slog honom och dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom och leda honom
och ge honom och hans sörjande tröst.
19 Jag vill skapa lovsång på deras läppar,
fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära,
säger Herren. Jag skall bota honom.
20 Men de ogudaktiga är som ett upprört hav,
ett som inte kan vara stilla,
ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.
21 Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.[a]
Footnotes
- Jesaja 57:21 Jesaja 40-66 består av tre lika stora delar: Kap 40-48, 49-57 och 58-66. De två första delarna slutar på samma sätt, se 48:22 och 57:21. Varje del har en mittpunkt. Kap 49-57 består av 49-51, 52-54 och 55-57. Mittpunkten 52-54 har i sin tur en mittpunkt, 52:13-53:12, som består av fem lika stora delar med mittpunkten 53:4-6, vilket är centrum för hela 40-66.
Jesaja 57
Svenska Folkbibeln 2015
Israels trolöshet och avgudadyrkan
57 (A) Den rättfärdige går under,
men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort
för att slippa ondskan.
2 (B) Han går in i friden.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
3 (C) Men ni, kom fram hit,
ni söner till spåkvinnor,
ni barn till äktenskapsbrytare
och prostituerade.
4 (D) Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen
och räcker ut tungan?
Är ni inte upprorets barn,
lögnens avkomma,
5 (E) ni som under alla gröna träd
brinner av lust till avgudarna[a],
ni som slaktar era barn[b] i dalarna
nere i bergsklyftorna.
6 Ravinens hala stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Ska jag vara nöjd med sådant?
7 (F) Du ordnade din bädd
på höga och stora berg,
dit gick du för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten
satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng
och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med dem
som du älskade att gå i säng med,
du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen[c] med olja
och använde många
väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare
till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Du blev trött av din långa färd,
men du sade inte:
"Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand,
mattades du inte.
11 (G) Vem var du rädd för och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Jag har varit tyst,
och det sedan länge –
är det därför du inte fruktar mig?
12 (H) Men jag ska visa hur det är
med din rättfärdighet
och dina verk,
de kommer inte att hjälpa dig.
13 (I) När du ropar
får din avgudasamling rädda dig.
En vind ska ta med dem allihop,
en fläkt ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt
till mig
ska få landet till arvedel
och mitt heliga berg
till besittning.
14 (J) Man ska säga:
"Bana väg, bana och röj väg!
Ta bort stötestenarna
från mitt folks väg!"
15 (K) För så säger den höge
och upphöjde,
han som tronar för evigt
och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den
som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv
åt de ödmjukas ande,
för att ge liv
åt de förkrossades hjärtan.
16 (L) Jag ska inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
för då skulle deras ande
försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 (M) Jag var vred
över hans girighetssynd,
jag slog honom och
dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom
och leda honom.
Jag vill ge tröst åt honom
och hans sörjande,
19 (N) skapa lovsång på deras läppar,
frid för den som är fjärran
och frid för den som är nära,
säger Herren.
Jag ska bota honom.
20 (O) Men de gudlösa
är som ett upprört hav
som inte kan vara stilla,
vars vågor rör upp dy och smuts.
21 (P) Det finns ingen frid
för de ogudaktiga,
säger min Gud.[d]
Footnotes
- 57:5 brinner av lust till avgudarna Kananeiska fruktbarhetsriter (se Jer 2:20f, Hos 1-3).
- 57:5 slaktar era barn Barnoffer till dödsguden Molok (se 3 Mos 20:2f, Ps 106:37f, Jer 32:35).
- 57:9 kungen Annan översättning: "Molok".
- 57:21 Jesaja 40-66 består av tre lika stora delar: Kap 40-48, 49-57 och 58-66. De två första delarna slutar på samma sätt, se 48:22 och 57:21. Varje del har en mittpunkt. Kap 49-57 består av 49-51, 52-54 och 55-57. Mittpunkten 52-54 har i sin tur en mittpunkt, 52:13-53:12, som består av fem lika stora delar med mittpunkten 53:4-6, vilket är centrum för hela 40-66.
Ésaïe 57
Louis Segond
57 Le juste périt, et nul n'y prend garde; Les gens de bien sont enlevés, et nul ne fait attention Que c'est par suite de la malice que le juste est enlevé.
2 Il entrera dans la paix, Il reposera sur sa couche, Celui qui aura suivi le droit chemin.
3 Mais vous, approchez ici, fils de l'enchanteresse, Race de l'adultère et de la prostituée!
4 De qui vous moquez-vous? Contre qui ouvrez-vous une large bouche Et tirez-vous la langue? N'êtes-vous pas des enfants de péché, Une race de mensonge,
5 S'échauffant près des térébinthes, sous tout arbre vert, Égorgeant les enfants dans les vallées, Sous des fentes de rochers?
6 C'est dans les pierres polies des torrents qu'est ton partage, Voilà, voilà ton lot; C'est à elles que tu verses des libations, Que tu fais des offrandes: Puis-je être insensible à cela?
7 C'est sur une montagne haute et élevée que tu dresses ta couche; C'est aussi là que tu montes pour offrir des sacrifices.
8 Tu mets ton souvenir derrière la porte et les poteaux; Car, loin de moi, tu lèves la couverture et tu montes, Tu élargis ta couche, et tu traites alliance avec eux, Tu aimes leur commerce, tu choisis une place.
9 Tu vas auprès du roi avec de l'huile, Tu multiplies tes aromates, Tu envoies au loin tes messagers, Tu t'abaisses jusqu'au séjour des morts.
10 A force de marcher tu te fatigues, Et tu ne dis pas: J'y renonce! Tu trouves encore de la vigueur dans ta main: Aussi n'es-tu pas dans l'abattement.
11 Et qui redoutais-tu, qui craignais-tu, pour être infidèle, Pour ne pas te souvenir, te soucier de moi? Est-ce que je ne garde pas le silence, et depuis longtemps? C'est pourquoi tu ne me crains pas.
12 Je vais publier ta droiture, Et tes oeuvres ne te profiteront pas.
13 Quand tu crieras, la foule de tes idoles te délivrera-t-elle? Le vent les emportera toutes, un souffle les enlèvera. Mais celui qui se confie en moi héritera le pays, Et possédera ma montagne sainte.
14 On dira: Frayez, frayez, préparez le chemin, Enlevez tout obstacle du chemin de mon peuple!
15 Car ainsi parle le Très Haut, Dont la demeure est éternelle et dont le nom est saint: J'habite dans les lieux élevés et dans la sainteté; Mais je suis avec l'homme contrit et humilié, Afin de ranimer les esprits humiliés, Afin de ranimer les coeurs contrits.
16 Je ne veux pas contester à toujours, Ni garder une éternelle colère, Quand devant moi tombent en défaillance les esprits, Les âmes que j'ai faites.
17 A cause de son avidité coupable, je me suis irrité et je l'ai frappé, Je me suis caché dans mon indignation; Et le rebelle a suivi le chemin de son coeur.
18 J'ai vu ses voies, Et je le guérirai; Je lui servirai de guide, Et je le consolerai, lui et ceux qui pleurent avec lui.
19 Je mettrai la louange sur les lèvres. Paix, paix à celui qui est loin et à celui qui est près! dit l'Éternel. Je les guérirai.
20 Mais les méchants sont comme la mer agitée, Qui ne peut se calmer, Et dont les eaux soulèvent la vase et le limon.
21 Il n'y a point de paix pour les méchants, dit mon Dieu.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation