Vi gick alla vilse som får,
    var och en gick sin egen väg,
men all vår skuld lade Herren på honom.

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
    Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar
    att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?

Read full chapter