Add parallel Print Page Options

Herrens löfte till Israel

51 ”Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,
    ni som söker Herren!
Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur,
    och gruvan ur vilken ni har grävts fram.
Tänk på er far Abraham,
    och Sara, som födde er.
När jag kallade honom var han bara en,
    men när jag välsignat honom blev han många.
Herren tröstar Sion
    och känner medlidande med dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
    dess ödemark lik Herrens trädgård.
Fröjd och glädje ska finnas där,
    tacksägelse och lovsång.

Lyssna på mig, mitt folk,
    hör noga på, mitt folk!
Från mig ska lagen utgå,
    min rätt ska vara ett ljus för folken.
Min rättfärdighet närmar sig,
    min frälsning är på väg.
Mina armar ska skaffa rätt åt folken.
    Fjärran länder ska vänta på mig
och hoppas på min makt.
    Se upp mot himlen
och ge akt på jorden där nere.
    Himlen ska försvinna som rök,
jorden ska nötas ut som en klädnad
    och dess invånare dö som mygg.
Men min räddning ska vara i evighet.
    Min rättfärdighet ska aldrig svika.

Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten
    och som gömmer min lag i era hjärtan!
Var inte rädda för människors hån,
    frukta inte deras förolämpningar.
Mal ska äta dem som kläder
    och larver äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet varar för evigt,
    och min räddning i alla kommande generationer.”

Vakna, vakna,
    klä dig med styrka, du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar,
    i gångna tider.
Var det inte du som slog Rahav i stycken,
    du som genomborrade havsodjuret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
    det stora djupets vatten,
och gjorde en väg i havsdjupet
    där det befriade folket kunde gå över?
11 De som Herren friköpt ska återvända
    och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
    De får fröjd och glädje,
sorg och suckan flyr.

12 ”Jag, jag är den som tröstar er.
    Varför är du rädd för dödliga människor,
    de som bara är som gräs?
13 Varför glömmer du Herren, din Skapare,
    han som spände upp himlen
    och lade jordens grund?
Du lever i ständig skräck
    för förtryckarens vrede.
Han står redo att förgöra dig,
    men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången befriad.
    Han ska inte dö och läggas i graven,
    inte heller ska han sakna bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
    som rör upp havet,
så att vågorna dånar,
    han som heter härskarornas Herre.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
    och gömt dig i min skyddande hand,
jag spände upp himlen
    och lade jordens grund,
och till Sion sade jag:
    ’Du är mitt folk.’ ”

17 Vakna, vakna,
    res dig Jerusalem,
du som av Herrens hand
    fått dricka hans vredes bägare,
tömma berusningens bägare i botten,
    den som fick dig att ragla.
18 Ingen av de söner hon fött
    kunde leda henne,
ingen av dem hon fostrat
    kunde ta henne vid handen.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde –
    vem kan trösta dig? –
förödelse och undergång, hungersnöd och svärd.
    Vem[a] kan ha medlidande med dig?
20 Dina söner har dukat under
    och ligger på gatorna,
som antiloper fångade i nät,
    som berusade av Herrens vrede
och din Guds straff.

21 Men hör nu här, du plågade,
    du som är berusad, fast inte av vin.
22 Så säger din Herre, Herren, din Gud,
    som försvarar sitt folk:
”Jag tar ur din hand denna bägare
    som fick dig att ragla.
Du ska inte längre behöva dricka ur den,
    ur min vredes bägare.
23 Jag ska sätta den bägaren
    i händerna på dem som plågade dig
och sa till dig:
    ’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’
De gjorde din rygg till mark
    och till en gata att gå på.”

Footnotes

  1. 51:19 Enligt Jesajarullen från Qumran, Septuaginta m.fl. Enligt den masoretiska texten hur kan jag…

Sions frälsning är Herrens verk

51 Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
    Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,
och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.
Se på er fader Abraham,
    och på Sara som födde er.
Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom,
och jag välsignade och förökade honom.
Ja, Herren tröstar Sion,
    han ser med medlidande på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
    dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje skall höras därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.

Tänk på mig, du mitt folk;
    lyssna till mig, du min menighet.
Ty undervisning skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
och mina armar skall döma folken.
    Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
Lyft upp era ögon till himlen,
    och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
    Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.

Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten,
du folk, som har min undervisning i ditt hjärta.
Frukta inte för människors smädelser,
var inte rädd för deras hån.
Ty mal skall förtära dem som en klädnad,
mott skall äta dem som ylle.
    Men min rättfärdighet skall förbli för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.

Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka,
du Herrens arm!
    Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider.
Var det inte du som högg Rahab[a] i bitar,
som genomborrade havsvidundret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
    och som gjorde havsdjupen till en väg,
där de återlösta kunde gå fram?
11 Så skall Herrens friköpta vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
    Evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skall komma över dem,
men sorg och suckan skall fly bort.

12 Jag, jag är den som tröstar er.
    Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,
för människobarn som blir som torrt gräs,
13 att du glömmer Herren, din Skapare,
han som spände ut himlen och lade jordens grund,
och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,
eftersom han är redo att fördärva?
    Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
    Han skall inte dö och läggas i graven,
han skall inte lida brist på bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
    han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,
    Herren Sebaot är hans namn.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
    och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera himlen och grunda jorden
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.

Herrens vredesbägare

17 Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,
du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,
du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
18 Av alla de söner hon hade fött
    fanns ingen som ledde henne,
av alla de söner hon hade fostrat
    fanns ingen som fattade henne vid handen.
19 Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
    Förödelse och förstöring, hunger och svärd
- hur skall jag[b] trösta dig?
20 Dina söner försmäktade,
    de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,
drabbade i fullt mått av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.

21 Så hör nu detta, du eländiga,
    som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren, som är din Herre
och din Gud, som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,
av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
23 Jag skall sätta den i handen på dina plågare,
de som sade till dig:
    "Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark
och till en gata för dem att gå på.

Footnotes

  1. Jesaja 51:9 Rahab Bild på Egypten, jfr 30:7.
  2. Jesaja 51:19 hur skall jag Jesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan".

主对锡安的安慰

51 耶和华说:“追求公义、
寻求我的人啊,听我说。
你们要追想那磐石,
你们是从那里被凿出来的;
你们要追想那岩穴,
你们是从那里被挖出来的。
你们要追想你们的祖先亚伯拉罕和生你们的撒拉。
我呼召亚伯拉罕的时候,
他是孤身一人,
但我赐福给他,
使他子孙众多。
我必安慰锡安和锡安所有的荒场,
使旷野像伊甸园,
使沙漠变成我的园囿,
里面有欢喜、快乐、感谢和歌颂的声音。

“我的子民啊,要留心听我的话;
我的国民啊,要侧耳听我说。
因为我必赐下训诲,
我的公正必成为万民的光。
我的公义临近,
我的拯救已经开始,
我的臂膀要审判万民。
众海岛都在等候我,
仰赖我的臂膀。
你们举目仰望穹苍,
俯首观看大地吧。
穹苍必像烟云消散,
大地必像衣服一样渐渐破旧,
地上的居民必像蚊蝇一样死亡。
但我的救恩永远长存,
我的公义永不废除。
认识公义、铭记我训诲的人啊,
听我说。
你们不要害怕人的辱骂,
也不要畏惧他们的毁谤。
因为蛀虫必吃掉他们,
像吃衣服;
虫子必蚕食他们,如食羊毛。
但我的公义永远长存,
我的救恩延及万代。”

耶和华啊,伸出臂膀,
施展能力吧,
像在从前的世代一样施展你的能力吧!
难道不是你砍碎了拉哈伯,
刺死了海怪吗?
10 难道不是你使海洋和深渊干涸,
在海中开出道路让蒙救赎的人穿过的吗?
11 耶和华所救赎的人必回来,
必欢唱着回到锡安,
得到永远的福乐。
他们将欢喜快乐,
再没有忧愁和叹息。

12 耶和华说:“安慰你们的是我,是我。
你为什么要害怕难逃一死、
生命如草芥的世人呢?
13 难道你忘记了创造你、
铺展穹苍、
奠立大地根基的耶和华吗?
难道因为试图毁灭你的欺压者大发怒气,
你就整天惊恐不安吗?
他们的怒气如今在哪里呢?
14 被囚的人快得释放了,
他们不会死在牢中,
也不会缺乏食物。
15 我是你的上帝耶和华,
我翻动大海、卷起波涛,
万军之耶和华是我的名。
16 我把我的话传给你,
用我的手庇护你。
我铺展穹苍,奠立大地的根基,
对锡安说,‘你是我的子民。’”

17 耶路撒冷啊,醒来,醒来,站起来吧!你从耶和华手中的杯里喝了祂的愤怒,喝干了那杯使人东倒西歪的酒。

18 你生育的儿子没有一个来引导你,
你抚养成人的众子没有一个来搀扶你。
19 荒凉、毁灭、饥荒、
战祸已临到你身上,
谁会为你哀哭呢?
谁能安慰你呢[a]
20 你的儿子们昏倒在街头,
好像羚羊掉进网罗,
你的上帝耶和华把祂的愤怒和责备重重地降在他们身上。
21 你这身受痛苦、并非因酒而醉的人啊,
要听我的话。
22 你的主耶和华是为祂子民申辩的上帝,祂说:
“看啊,我已从你手中拿走那使人东倒西歪的杯和盛满我愤怒的碗,
你必不再喝。
23 我必把这杯给苦待你的人,
他们曾对你说,‘趴下,
我们好从你身上走过。’
你曾把你的背当作地面,
当作街道任人践踏。”

Footnotes

  1. 51:19 谁能安慰你呢”有古卷作“我该怎样安慰你呢”。

Sions frälsning är Herrens verk

51 Hör på mig,

    ni som strävar
        efter rättfärdighet,
            ni som söker Herren!
    Se på klippan ni är uthuggna ur
        och på gruvan ni grävts fram ur.
(A) Se på er fader Abraham
        och på Sara som födde er.
    För jag kallade honom
        när han ännu var ensam,
    och jag välsignade
        och förökade honom.
(B) Ja, Herren tröstar Sion,
    han ser med medlidande
        på alla dess ruiner.
    Han gör dess öken lik Eden,
        dess ödemark
            lik Herrens lustgård.
    Fröjd och glädje ska höras därinne,
        tacksägelse och lovsångsljud.

(C) Hör på mig, du mitt folk,
        lyssna till mig, du mitt folkslag[a],
    för från mig ska undervisning gå ut,
        jag ska sätta min rätt
            till ett ljus för folken.
(D) Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
        och mina armar ska döma folken.
    Kustländerna väntar på mig
        och hoppas på min arm.
(E) Lyft er blick till himlen
        och se på jorden därnere,
    för himlen ska försvinna som rök
        och jorden nötas ut
            som en klädnad.
        Dess invånare ska dö som mygg.
    Men min frälsning
        ska bestå för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner.

(F) Hör på mig,
        ni som känner rättfärdigheten,
    du folk som har min undervisning
        i ditt hjärta.
    Var inte rädda för människors hån,
        frukta inte deras förolämpningar,
(G) för mal ska förtära dem
    som en klädnad,
        mott ska äta dem som ylle.
    Men min rättfärdighet
        ska bestå för evigt,
    min frälsning från släkte till släkte.

(H) Vakna, vakna, klä dig i kraft,
        du Herrens arm!
    Vakna som i forna dagar,
        i gångna tider.
    Var det inte du
        som högg Rahab[b] i bitar,
            som genomborrade draken?
10 (I) Var det inte du
    som torkade ut havet,
        det stora djupets vatten,
    och gjorde havsdjupen till en väg
        där de återlösta kunde gå fram?
11 (J) Så ska Herrens friköpta vända hem
        och komma till Sion med jubel.
    Evig glädje ska kröna
        deras huvuden,
    de ska få fröjd och glädje,
        men sorg och suckan ska fly.

12 (K) Jag, jag är den som tröstar er.
    Vem är då du, att du fruktar
        människor som ska dö,
    människobarn som torkar
        som gräs,
13 (L) att du glömmer Herren din Skapare
        som har spänt ut himlen
            och lagt jordens grund,
    att du ständigt dagen lång
        är rädd för förtryckarens vrede,
            när han är redo att fördärva?
    Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
    Han ska inte dö och läggas i graven,
        han ska inte lida brist på bröd.
15 (M) Jag är Herren din Gud,
    han som rör upp havet
        så att dess vågor dånar,
    Herren Sebaot är hans namn.
16 (N) Jag har lagt mina ord i din mun
        och täckt dig med skuggan
            av min hand,
    för att plantera himlen
        och grunda jorden
    och säga till Sion: Du är mitt folk.

Herrens vredesbägare

17 (O) Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,
    du som av Herrens hand
        har fått dricka
            hans vredes bägare,
    du som har tömt
        berusningens bägare
    till sista droppen.
18 Av alla de söner hon fött
        var det ingen som ledde henne,
    av alla de söner hon fostrat
        var det ingen som tog henne
            i handen.
19 (P) Dubbel olycka har drabbat dig,
        vem har medkänsla med dig?
    Förödelse och förstöring,
        svält och svärd –
    hur ska jag[c] trösta dig?
20 (Q) Dina söner var utslagna,
        de låg vid alla gathörn
            som antiloper i nät,
    fullt drabbade av Herrens vrede,
        av din Guds bestraffning.

21 Så hör nu detta, du plågade
    som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren,
    din Herre och Gud
        som utför sitt folks sak:
    Se, jag tar bort berusningens bägare
        ur din hand,
    du ska inte dricka mer
        av min vredes bägare.
23 (R) Jag ska sätta den i handen
    på dina plågare, de som sade till dig:
        "Fall ner, vi ska gå fram
            över dig!"
    Så gjorde du din rygg till mark,
        en gata för dem att gå på.

Footnotes

  1. 51:4 du mitt folk … du mitt folkslag   Andra handskrifter: "ni folk … ni folkslag".
  2. 51:9 Rahab   Betyder "övermod", ett symboliskt namn för Egypten (30:7).
  3. 51:19 hur ska jag   Jesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan".