Jesaja 44
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Maktlösa avgudar
44 Hör på mig, min tjänare Israel, mitt utvalda folk:
2 Herren, som skapade dig, som vill hjälpa dig, säger att du inte ska vara rädd. Jerusalem, du utvalda stad, var inte rädd!
3 Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.
4 De ska växa och frodas som gräs på en bördig äng, som pilträd på en flodstrand.
5 Jag tillhör Herren, ska de säga. De kommer att vara stolta över sitt ursprung och bekänna att de tillhör Herren.
6 Herren, Israels kung, Israels befriare, härskarornas Gud, säger: Jag är den förste och den siste. Det finns ingen annan Gud.
7 Vilka mer än jag kan se vad som ska hända i kommande dagar? Låt dem i så fall tala om det för er och bevisa sin makt. Låt dem försöka göra vad jag gjorde för länge sedan.
8 Ni ska inte vara rädda! Har inte jag i alla tider klart sagt att jag ska rädda er? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud? Nej, ingen som jag känner till! Det finns ingen annan klippa!
9 Vilka dårar de är, som gör sig bilder av hjälplösa avgudar. Varken de själva eller deras gudar har något förstånd. Det är inte underligt att alla som tillber dem måste stå där med skam.
10 Vem utom en dåre gör sig en gud som inte kan hjälpa honom det minsta!
11 Alla de som tillber sådana ska stå inför Herren med skam, tillsammans med dem som har gjort dem. Alla ska de stå där i skräck.
12 Smeden står vid sitt städ och hamrar till en avgud med all sin kraft. Han blir hungrig och törstig, trött och matt.
13 Snickaren tar mått och sätter ut märken för att göra sig en avgud. Han hugger först ut den grovt och formar den sedan som en människa i all hennes glans. Så får han en underbar avbild att sätta upp i huset.
14 Han högg ner cedrar, utvalda cypresser och ekar, och han planterade nya att vattnas av regnet och växa upp och förnya skogen.
15 Efter all denna omsorg använder han en del till ved för att värma sig och baka sitt bröd. Men av annat gör han en gud åt sig, en gud som människor ska tillbe! En avgudabild att falla ner inför!
16-17 Hur är detta möjligt? Av samma träd som han värmer sig med och använder till att laga sin mat gör han sig en gud! Och han faller ner för den och ber till den och säger: Hjälp mig! Du är min gud!
18 Vilken dumhet och okunnighet! Gud har stängt deras ögon så att de inte kan se och slutit till deras sinnen så att de inte kan förstå.
19 Tänk att de aldrig stannar upp för att fundera över detta: Det är ju bara ett stycke trä! Jag har eldat upp en del av det för att få värme och kunna baka bröd och steka kött. Hur kan resten av det vara en gud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?
20 Den stackars vilseledde dåren håller sig till det som är aska. Han litar på något som inte alls kan hjälpa honom, och han frågar sig inte hur detta skulle kunna vara möjligt.
21 Tänk på detta, Israel, för du är min tjänare! Jag har skapat dig, och jag ska inte glömma bort dig.
22 Jag har utplånat dina synder. De är borta, liksom morgondimman har lättat och upplösts vid middagstid! Vänd om till mig. Jag har betalat priset för din frihet.
23 Sjung av glädje, ni himlar, för Herren har gjort underbara ting! Ropa, du jord! Stäm upp en sång, ni berg och skogar, ja, alla träd, för Herren har befriat Jakob och visat sig härlig i Israel!
24 Herren, din befriare, som skapade dig, säger: Allt har jag gjort. Det var jag som bredde ut himlarna. Jag själv skapade jorden och allt som är på den.
25 Jag är den som avslöjar alla falska profeter som lögnare, genom att låta något annat hända än det som de sagt. Jag får visa män att ge råd som gör dem till dårar.
26 Men det som mina egna profeter säger, det gör jag. När de säger att Jerusalem ska bli befriat och Juda städer bebodda på nytt, kommer det också att bli så!
27 När jag säger till floderna: Torka ut! så blir de torra.
28 När jag säger om Kores: Han är min herde, ska han göra precis som jag säger. Jerusalem ska bli återuppbyggt och templet upprättat, för det är jag som har sagt det.
Jesaja 44
Svenska 1917
44 Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.
2 Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
4 så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.
5 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.
6 Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.
7 Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.
8 Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
9 Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.
10 Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.
11 Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.
12 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.
14 Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.
15 Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.
16 En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»
17 Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --
18 Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.
19 Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»
20 Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»
21 Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.
22 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.
23 Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.
24 Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,
26 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»
27 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»
28 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»
Isaiah 44
Wycliffe Bible
44 And now, Jacob, my servant, hear thou, and Israel, whom I chose. (And now, my servant Jacob, listen thou, yea, Israel, whom I chose.)
2 The Lord making and forgiving thee, thine helper from the womb, saith these things, My servant, Jacob, do not thou dread, and thou most rightful, whom I chose. (The Lord who made thee and formed thee, thy helper from the womb, saith these things, My servant Jacob, do not thou fear, and thou Jeshurun, whom I chose.)
3 For I shall shed out waters on the thirsty, and floods on the dry land; I shall shed out my spirit on thy seed, and my blessing on thy generation. (For I shall pour out water upon the thirsty land, and floods upon the dry ground; I shall pour out my Spirit upon thy children, and my blessing upon thy descendants.)
4 And they shall burgeon among herbs, as sallows beside running waters. (And they shall flourish among the herbs, like the willows beside the running water.)
5 This man shall say, I am of the Lord, and he shall call in the name of Jacob; and this man shall write with his hand to the Lord, and shall be likened in the name of Israel. (This person shall say, I am of the Lord, and he shall call himself by Jacob’s name; and another person shall write the Lord’s name on his hand, and shall add the name of Israel to his own.)
6 The Lord, King of Israel, and again-buyer thereof, the Lord of hosts saith these things, I am the first, and I am the last, and without me is no God. (The Lord, the King of Israel, and its Redeemer, the Lord of hosts saith these things, I am the first, and I am the last, and there is no God besides me.)
7 Who is like me? call he, and tell, and declare (the) order (of things) to me, since I made [the] eld people (since I made the people of old, or long ago); tell he (out) to them (the) things to coming, and that (that) shall be.
8 Do not ye dread, neither be ye troubled; from that time I made thee for to hear (it), and I told (thee); ye be my witnesses. Whether a God is without me, and a former, whom I knew not? (Do not ye fear, nor be ye troubled; from that time I have made thee to hear it, and I have told thee; ye be my witnesses. Is there any God besides me, or any Creator, or any Maker, whom I knew not?)
9 All the formers of an idol be nothing, and the most loved things of them shall not profit (anything); they be witnesses of them, that they see not, neither understand, that they be shamed (and so let them be ashamed).
10 Who formed a god, and melted out an image, not profitable to anything? (Who formed a god, and melted out an idol, not profitable for anything?)
11 Lo! all the partners thereof shall be shamed; for the smiths be of men (for these smiths be but men). When (they) all shall come, they shall stand, and shall dread, and shall be shamed together.
12 A smith wrought with a file; he formed it in coals, and in hammers (and with hammers), and he wrought with the arm of his strength. He shall be hungry, and he shall fail; he shall not drink water, and he shall be faint.
13 A carpenter stretched forth a rule, he formed it with an adze/with an awl, either a joiner’s hook; he made it in the corner places, and he turned it in compass (he made the corners, and he turned it all around); and he made the image of a man, as a fair man, dwelling in the house.
14 He cutted down cedars, he took an hawthorn, and an oak, that stood among the trees of the forest; he planted a pineapple tree [he planted the pine tree], which he nourished with rain,
15 and it was made into fire to men. He took of those, and was warmed, and he burnt (it), and baked loaves; but of the residue he wrought a god, and worshipped it, and he made a graven image, and he was bowed before that. (and it was made into fire for people. He took some of it, and was warmed, and he burned it, and baked loaves; but with the rest of it he made a god, and then worshipped it, and he made a carved idol, and then he was bowed down before that.)
16 He burnt the half thereof with fire, and of the half thereof he seethed fleshes, and ate; he seethed pottage, and was (ful)filled (He burned half of it in the fire, and so with half of it he boiled meat, and ate; yea, he boiled up some stew, and was fulfilled); and he was warmed, and he said, Well! I am warmed; I saw [the] fire.
17 Forsooth the residue thereof he made a god, and a graven image to himself; he is bowed before that, and worshippeth that, and beseecheth, and saith, Deliver thou me, for thou art my god. (But with the rest of it he made a god, yea, a carved idol for himself; and he is bowed down before that, and worshippeth that, and beseecheth, and saith, Save thou me, for thou art my god.)
18 They knew not, neither understood, for they have forgotten, that their eyes see not, and that they understand not with their heart.
19 They bethink not in their soul, neither they know, neither they feel, that they say, I burnt the half thereof in fire, and I baked loaves on the coals thereof, and I seethed fleshes, and ate; and of the residue thereof shall I make an idol? shall I fall down before the stock of a tree? (They do not think in their soul, nor do they know, nor do they feel, so that they might say, I burned half of it in the fire, and then I baked some loaves on the coals there, and I boiled some meat, and ate; and with the rest of it shall I make an idol? and then shall I fall down before a piece of a tree?/before a piece of wood?)
20 A part thereof is ashes; an unwise heart shall worship it, and he shall not deliver his soul, neither he shall say, A strong leasing is in my right hand. (A part of it is ashes; and an unwise heart shall worship it, but it shall not save his soul, nor shall he say, Only a big lie, or a great falsehood, is in my right hand.)
21 Thou, Jacob, and Israel, have mind of these things (Thou, Jacob, O Israel, remember these things), for thou art my servant; I formed thee, Israel, thou art my servant; thou shalt not forget me.
22 I did away thy wickednesses as a cloud, and thy sins as a mist; turn thou again to me, for I again-bought thee. (I did away thy wickednesses like a cloud, and thy sins like a mist; return thou to me, for I have bought thee back, that is, I have ransomed, or I have redeemed, thee.)
23 Ye heavens, praise, for the Lord hath done mercy; the last parts of [the] earth, sing ye heartily song (the ends of the earth, heartily sing ye songs); hills, sound ye praising; the forest, and each tree thereof, praise God; for the Lord again-bought Jacob, and Israel shall have glory.
24 The Lord, thine again-buyer, and thy former from the womb (and thy Maker from the womb), saith these things, I am the Lord, making all things, and I alone stretch forth (the) heavens, and stablish the earth, and none is with me;
25 and I make void the signs of false diviners, and I turn into madness diviners that divine by sacrifices offered to fiends; and I turn wise men backward, and I make their science fond.
26 And the Lord raiseth the word of his servant, and [ful]filleth the counsel of his messengers; and I say to Jerusalem, Thou shalt be inhabited; and to the cities of Judah, Ye shall be builded (again), and I shall raise (up) the deserts thereof;
27 and I say to the depth, Be thou desolate, and I shall make dry thy floods; (and I say to the ocean depth, Be thou made dry, and I shall make thy rivers run dry/and I shall also dry up thy rivers;)
28 and I say to Cyrus, Thou art my shepherd, and thou shalt fill all my will; and I say to Jerusalem, Thou shalt be builded (again); and to the temple, Thou shalt be founded. (and I say to Cyrus, Thou art my shepherd, and thou shalt fulfill, or thou shalt do, all my will; and I say to Jerusalem, Thou shalt be rebuilt; and to the Temple, Thy foundations shall be laid again.)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
2001 by Terence P. Noble