Jesaja 44
Svenska 1917
44 Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.
2 Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
4 så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.
5 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.
6 Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.
7 Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.
8 Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
9 Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.
10 Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.
11 Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.
12 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.
14 Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.
15 Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.
16 En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»
17 Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --
18 Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.
19 Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»
20 Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»
21 Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.
22 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.
23 Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.
24 Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,
26 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»
27 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»
28 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»
Jesaja 44
Svenska Folkbibeln
Det sanna Israel och den ende Guden
44 Men hör nu, du min tjänare Jakob,
du Israel som jag har utvalt.
2 Så säger Herren, han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet
och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,
du Jesurun[a] som jag har utvalt.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar
och strömmar över det torra.
Jag skall utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar,
4 så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset,
som pilträd vid vattenbäckar.
5 Då skall en säga: "Jag tillhör Herren ",
en annan åberopa Jakobs namn,
en tredje skriva på sin hand: " Herrens egen"
och bruka Israel som ett ärenamn.
6 Så säger Herren, Israels Konung,
och hans Återlösare, Herren Sebaot:
Jag är den förste och jag är den siste,
förutom mig finns ingen Gud.
7 Vem är som jag?
Låt honom ta till orda,
ja, lägga fram för mig vad som har hänt
alltsedan jag insatte det gamla folket,
och vad som skall komma,
ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.
8 Frukta inte och var inte förskräckta.
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta
och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen.
Finns det någon Gud förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Det dåraktiga med avgudar
9 De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet,
deras kära gudar kan inte hjälpa.
Deras egna vittnen ser inget och förstår inget.
Därför måste de komma på skam.
10 Vem vill forma en gud och gjuta ett beläte
som inte är honom till någon nytta?
11 Se, hela deras sällskap skall komma på skam.
Konsthantverkarna är ju själva bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
De skall då alla komma på skam med förskräckelse.
12 Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden,
han formar det med hammare
och bearbetar det med kraftig arm.
Blir han hungrig förlorar han sin kraft.
Dricker han inte vatten blir han matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre
och gör märken på trästycket med sitt ritstift.
Han formar det med stämjärn
och märker ut det med passaren.
Han gör det likt en mansbild,
en vacker människogestalt att sättas i ett hus.
14 Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek
och väljer bland skogens träd.
Man planterar lärkträd åt sig, och regnet ger dem växt.
15 Detta har människorna till bränsle.
Man tar av veden och värmer sig med den,
man tänder på den och bakar bröd.
Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna.
Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.
16 En del av träet bränner man upp i eld.
Över en annan del lagar man kött till att äta,
steker sin stek och äter sig mätt.
Sedan värmer man sig och säger:
"Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan."
17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild.
För den faller man ner och tillber.
Man bönfaller inför den och säger:
"Rädda mig, för du är min gud."
18 Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting,
ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser,
och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.
19 Ingen har så mycken eftertanke,
så mycket vett eller förstånd att han säger:
"En del av det har jag bränt upp i eld,
på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"
20 Den som lever av aska
är förledd av ett vilselett hjärta,
så att han inte kan rädda sin själ eller tänka:
"Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?"
21 Tänk på detta, du Jakob,
du Israel, ty du är min tjänare.
Jag har format dig, du är min tjänare.
Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln,
dina synder som en sky.
Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.
23 Jubla ni himlar, ty Herren har gjort det,
höj glädjerop, ni jordens djup,
brist ut i jubel, ni berg,
du skog med alla dina träd.
Ty Herren har återlöst Jakob,
han visar sin härlighet i Israel.
Jerusalem skall bli bebott
24 Så säger Herren, din återlösare,
han som format dig alltifrån moderlivet:
Jag, Herren, är den som har gjort allt,
den som ensam har spänt ut himlen
och brett ut jorden
Vem var med mig?
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet
och gör spåmännen till dårar,
den som låter de visa komma till korta
och gör deras kunskap till dårskap,
26 men som bekräftar sin tjänares ord
och fullbordar sina sändebuds råd.
Jag är den som säger om Jerusalem:
"Det skall bli bebott"
och om Juda städer:
"De skall bli uppbyggda.
Jag skall resa upp deras ruiner."
27 Jag är den som säger till havsdjupet: "Torka ut!
Dina strömmar skall jag låta sina."
28 Jag är den som säger om Koresh:
"Han är min herde,
han skall fullborda allt det jag vill.
Han skall säga om Jerusalem:
Det skall bli uppbyggt,
och till templet:
Din grund skall bli lagd på nytt."
Footnotes
- Jesaja 44:2 Jesurun Poetiskt namn på Israel.
Isaiah 44
New King James Version
God’s Blessing on Israel
44 “Yet hear now, O Jacob My servant,
And Israel whom I have chosen.
2 Thus says the Lord who made you
And formed you from the womb, who will help you:
‘Fear not, O Jacob My servant;
And you, Jeshurun, whom I have chosen.
3 For I will pour water on him who is thirsty,
And floods on the dry ground;
I will pour My Spirit on your descendants,
And My blessing on your offspring;
4 They will spring up among the grass
Like willows by the watercourses.’
5 One will say, ‘I am the Lord’s’;
Another will call himself by the name of Jacob;
Another will write with his hand, ‘The Lord’s,’
And name himself by the name of Israel.
There Is No Other God
6 “Thus says the Lord, the King of Israel,
And his Redeemer, the Lord of hosts:
(A)‘I am the First and I am the Last;
Besides Me there is no God.
7 And (B)who can proclaim as I do?
Then let him declare it and set it in order for Me,
Since I appointed the ancient people.
And the things that are coming and shall come,
Let them show these to them.
8 Do not fear, nor be afraid;
(C)Have I not told you from that time, and declared it?
(D)You are My witnesses.
Is there a God besides Me?
Indeed (E)there is no other Rock;
I know not one.’ ”
Idolatry Is Foolishness
9 (F)Those who make an image, all of them are useless,
And their precious things shall not profit;
They are their own witnesses;
(G)They neither see nor know, that they may be ashamed.
10 Who would form a god or mold an image
(H)That profits him nothing?
11 Surely all his companions would be (I)ashamed;
And the workmen, they are mere men.
Let them all be gathered together,
Let them stand up;
Yet they shall fear,
They shall be ashamed together.
12 (J)The blacksmith with the tongs works one in the coals,
Fashions it with hammers,
And works it with the strength of his arms.
Even so, he is hungry, and his strength fails;
He drinks no water and is faint.
13 The craftsman stretches out his rule,
He marks one out with chalk;
He fashions it with a plane,
He marks it out with the compass,
And makes it like the figure of a man,
According to the beauty of a man, that it may remain in the house.
14 He cuts down cedars for himself,
And takes the cypress and the oak;
He [a]secures it for himself among the trees of the forest.
He plants a pine, and the rain nourishes it.
15 Then it shall be for a man to burn,
For he will take some of it and warm himself;
Yes, he kindles it and bakes bread;
Indeed he makes a god and worships it;
He makes it a carved image, and falls down to it.
16 He burns half of it in the fire;
With this half he eats meat;
He roasts a roast, and is satisfied.
He even warms himself and says,
“Ah! I am warm,
I have seen the fire.”
17 And the rest of it he makes into a god,
His carved image.
He falls down before it and worships it,
Prays to it and says,
“Deliver me, for you are my god!”
18 (K)They do not know nor understand;
For (L)He has [b]shut their eyes, so that they cannot see,
And their hearts, so that they cannot (M)understand.
19 And no one (N)considers in his heart,
Nor is there knowledge nor understanding to say,
“I have burned half of it in the fire,
Yes, I have also baked bread on its coals;
I have roasted meat and eaten it;
And shall I make the rest of it an abomination?
Shall I fall down before a block of wood?”
20 He feeds on ashes;
(O)A deceived heart has turned him aside;
And he cannot deliver his soul,
Nor say, “Is there not a (P)lie in my right hand?”
Israel Is Not Forgotten
21 “Remember these, O Jacob,
And Israel, for you are My servant;
I have formed you, you are My servant;
O Israel, you will not be (Q)forgotten by Me!
22 (R)I have blotted out, like a thick cloud, your transgressions,
And like a cloud, your sins.
Return to Me, for (S)I have redeemed you.”
23 (T)Sing, O heavens, for the Lord has done it!
Shout, you lower parts of the earth;
Break forth into singing, you mountains,
O forest, and every tree in it!
For the Lord has redeemed Jacob,
And (U)glorified Himself in Israel.
Judah Will Be Restored
24 Thus says the Lord, (V)your Redeemer,
And (W)He who formed you from the womb:
“I am the Lord, who makes all things,
(X)Who stretches out the heavens [c]all alone,
Who spreads abroad the earth by Myself;
25 Who (Y)frustrates the signs (Z)of the babblers,
And drives diviners mad;
Who turns wise men backward,
(AA)And makes their knowledge foolishness;
26 (AB)Who confirms the word of His servant,
And performs the counsel of His messengers;
Who says to Jerusalem, ‘You shall be inhabited,’
To the cities of Judah, ‘You shall be built,’
And I will raise up her waste places;
27 (AC)Who says to the deep, ‘Be dry!
And I will dry up your rivers’;
28 Who says of (AD)Cyrus, ‘He is My shepherd,
And he shall perform all My pleasure,
Saying to Jerusalem, (AE)“You shall be built,”
And to the temple, “Your foundation shall be laid.” ’
Footnotes
- Isaiah 44:14 Lit. appropriates
- Isaiah 44:18 Lit. smeared over
- Isaiah 44:24 By Himself
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
