Jesaja 44
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Den ende Guden
44 Lyssna nu, min tjänare Jakob,
Israel, som jag har utvalt:
2 Så säger Herren,
som skapade dig
och formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
Jeshurun[a], som jag har utvalt.
3 Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
floder över uttorkat land.
Jag ska utgjuta min Ande
över dina barn
och mina välsignelser
över dina ättlingar.
4 De ska växa upp bland gräset,
som pilträd på en flodstrand.
5 En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,
en annan bära Jakobs namn,
en tredje ska skriva
att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.”
6 Så säger Herren, Israels kung och befriare,
härskarornas Herre:
”Jag är den förste och jag är den siste.
Det finns ingen annan Gud än jag.
7 Vem är som jag?
Låt honom tala om det,
förklara, lägga fram för mig
vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,
och vad som ska komma.[b]
Låt dem berätta vad som ska komma att ske.
8 Var inte förskräckta, var inte rädda!
Har jag inte förkunnat
och förutsagt detta för länge sedan?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”
Avgudarnas meningslöshet
9 De som bygger avgudar åt sig är ingenting.
Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge.
Deras vittnen ser inget och vet inget,
de får stå där med skam.
10 Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild
som inte är till någon nytta för honom?
11 Alla hans anhängare ska stå med skam,
för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor.
Låt dem alla samlas och ställa sig där.
Alla ska de stå där med skam och i skräck.
12 Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
dricker inget vatten och blir matt.[c]
13 Snickaren tar mått med band,
sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
som sedan kan bo i ett tempel.
14 Man hugger ner cedrar åt sig,
tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.[d]
15 Av trädet får man sedan ved
att värma sig med
och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
och faller ner inför.
16 Hälften av träet använder man till en brasa
där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
17 Av resten gör man en gud, en avgud,
som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
”Rädda mig! Du är min gud!”
18 Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
19 Ingen tänker efter,
ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
20 Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”
Guds skaparmakt
21 ”Tänk på detta, Jakob,
Israel, för du är min tjänare!
Jag har format dig, du är min tjänare, Israel,
och jag ska inte glömma bort dig.
22 Jag har utplånat dina synder som ett moln,
dina brott som morgondimman.
Vänd om till mig,
för jag har friköpt dig.”
23 Sjung av glädje, ni himlar,
om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!
Jerusalem ska bli bebott
24 Så säger Herren, din befriare,
han som formade dig i moderlivet:
”Jag är Herren
som har skapat allt,
som ensam spänt upp himlarna
och ensam brett ut jorden.
25 Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
och gör den till dårskap.
26 Men jag verkställer mina tjänares ord
och fullföljer vad mina sändebud sagt.
Jag säger om Jerusalem:
’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
’De ska bli uppbyggda.’
Jag ska resa upp deras ruiner igen.
27 Jag säger till havsdjupet:
’Torka ut!’
Och jag torkar ut dina floder.
28 Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
’Dess grund ska läggas.’
Isaías 44
Nova Versão Transformadora
44 “Agora ouça-me, meu servo Jacó,
Israel, meu escolhido.
2 O Senhor, que o criou e que o ajuda, diz:
Não tema, ó Jacó, meu servo,
ó querido Israel,[a] meu escolhido.
3 Pois eu derramarei água para matar sua sede
e regar seus campos secos.
Derramarei meu Espírito sobre seus descendentes
e minha bênção sobre suas futuras gerações.
4 Eles crescerão como capim regado,
como salgueiros à beira do rio.
5 Alguns afirmarão: ‘Pertenço ao Senhor’,
outros dirão: ‘Sou descendente de Jacó’.
Alguns escreverão nas mãos o nome do Senhor
e tomarão para si o nome Israel.”
A insensatez da idolatria
6 Assim diz o Senhor, Rei e Redentor de Israel, o Senhor dos Exércitos:
“Eu sou o Primeiro e o Último;
não há outro Deus.
7 Quem é semelhante a mim?
Que se apresente à minha frente!
Que faça o que eu fiz desde os tempos antigos,
quando estabeleci um povo e anunciei seu futuro.
8 Não tremam, não tenham medo;
acaso não lhes anunciei meus propósitos há muito tempo?
Vocês são minhas testemunhas: há outro Deus além de mim?
Não! Não há nenhuma outra Rocha, nenhuma sequer!”.
9 Como são tolos os que fabricam ídolos!
Esses objetos que tanto estimam não têm valor algum.
Os que adoram ídolos não sabem disso,
por isso serão envergonhados.
10 Quem senão um tolo faria seu próprio deus,
um ídolo que em nada pode ajudá-lo?
11 Todos que adoram ídolos serão envergonhados,
bem como todos esses artesãos,
simples mortais que se dizem capazes de fazer um deus.
Ainda que unam forças,
estarão unidos em terror e vergonha.
12 O ferreiro trabalha na forja para criar uma ferramenta afiada;
martela e modela com toda a força.
De tanto trabalhar, sente fome e fraqueza,
fica sedento e desfalece.
13 O escultor, por sua vez, mede um bloco de madeira
e nele desenha um esboço.
Trabalha com cinzel e plaina
e entalha a imagem de uma pessoa.
Dá à imagem beleza humana
e a coloca num pequeno santuário.
14 Corta cedros,
escolhe cipreste e carvalho,
planta um pinheiro no bosque,
para que a chuva o faça crescer.
15 Então, usa parte da madeira para fazer fogo
e com ele se aquece e assa o pão.
Depois, pega o que resta
e faz para si um deus para adorar.
Faz um ídolo
e se curva diante dele.
16 Queima parte da árvore para assar carne,
come e se mantém aquecido.
“Que fogo bom!”, diz.
“Já não sinto frio!”
17 Então, pega o que resta
e faz seu deus: um ídolo esculpido.
Curva-se diante dele e o adora,
ora a ele e diz:
“Livra-me,
pois tu és meu deus!”.
18 Quanta estupidez e ignorância!
Seus olhos estão fechados, e ele não consegue ver,
sua mente está fechada, e não consegue compreender.
19 Aquele que fez o ídolo não para e pensa:
“Queimei metade da madeira para me aquecer
e para assar o pão e a carne;
como é possível o restante ser um deus?
Vou me curvar para adorar um pedaço de madeira?”.
20 Tal pessoa se alimenta de cinzas e engana a si mesma,
confia em algo que em nada pode ajudá-la.
E, no entanto, não é capaz de perguntar:
“Será que este ídolo que tenho em mãos não é uma mentira?”.
Restauração para Jerusalém
21 “Preste atenção, ó Jacó,
pois você é meu servo, ó Israel.
Eu, o Senhor, o formei
e não me esquecerei de você.
22 Afastei seus pecados para longe, como uma nuvem;
dispersei suas maldades, como a névoa da manhã.
Volte para mim,
pois paguei o preço do seu resgate.”
23 Cantem, ó céus, pois o Senhor fez esta maravilha!
Gritem de alegria, ó profundezas da terra!
Irrompam em cânticos,
ó montes, bosques e todas as árvores!
Pois o Senhor resgatou Jacó
e é glorificado em Israel.
24 Assim diz o Senhor,
seu Redentor e Criador:
“Eu sou o Senhor, que fiz todas as coisas;
sozinho estendi os céus.
Quem estava comigo
quando criei a terra?
25 Mostro que os falsos profetas são mentirosos
e faço os adivinhos parecerem tolos.
Faço os sábios errarem suas previsões
e assim provo que são insensatos.
26 Mas cumpro as previsões de meus profetas!
Por meio deles, digo a Jerusalém:
‘Este lugar voltará a ser habitado’,
e às cidades de Judá:
‘Vocês serão reconstruídas;
restaurarei todas as suas ruínas’.
27 Quando eu falar aos rios: ‘Sequem’,
eles secarão.
28 Quando disser a respeito de Ciro: ‘Ele é meu pastor’,
ele certamente fará tudo que eu quiser.
Ele dirá: ‘Reconstruam Jerusalém!’
e ordenará: ‘Restaurem o templo!’”.
Footnotes
- 44.2 Em hebraico, Jesurum, termo carinhoso para Israel.
Jesaja 44
Svenska 1917
44 Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.
2 Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.
3 Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,
4 så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.
5 Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.
6 Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.
7 Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.
8 Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.
9 Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.
10 Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.
11 Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.
12 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.
14 Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.
15 Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.
16 En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»
17 Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --
18 Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.
19 Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»
20 Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»
21 Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.
22 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.
23 Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.
24 Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.
25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,
26 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»
27 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»
28 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
BÍBLIA SAGRADA, NOVA VERSÃO TRANSFORMADORA copyright © 2016 by Mundo Cristão. Used by permission of Associação Religiosa Editora Mundo Cristão, Todos os direitos reservados.
