Det sanna Israel och den ende Guden

44 Men hör nu,

    du min tjänare Jakob,
        du Israel som jag har utvalt.
(A) Så säger Herren som skapade dig,
    han som formade dig i moderlivet
        och som hjälper dig:
    Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
        du Jeshurun[a] som jag har utvalt.

(B) För jag ska utgjuta
    vatten över det som törstar
        och strömmar över det torra.
    Jag ska utgjuta
        min Ande över dina barn,
    min välsignelse
        över dina avkomlingar,
(C) så att de växer upp
        bland det gröna gräset,
    som pilträd vid vattenbäckar.
Då ska en säga: "Jag tillhör Herren",
        en annan åberopa Jakobs namn,
    en tredje skriva: "Herrens egen"
        på sin hand
    och använda Israel som ärenamn.

(D) Så säger Herren, Israels Kung,
        och hans Återlösare,
            Herren Sebaot:
    Jag är den förste, och jag är den siste.
        Utom mig finns ingen Gud.
(E) Vem är som jag?
    Låt honom berätta och lägga fram
            för mig vad som har hänt
        sedan jag insatte folket för evigt,
    och berätta vad som ska komma
        i framtiden.
(F) Var inte rädda eller förskräckta.
    Har jag inte låtit er höra om det
        och förkunnat det
            för länge sedan?
        Ni är mina vittnen.
    Finns det någon annan Gud än jag?
        Nej, det finns ingen annan klippa,
            jag vet ingen.

Det dåraktiga med avgudar

(G) Alla som tillverkar avgudar är tomhet,
        deras kära gudar kan inte hjälpa.
    Deras vittnen ser inget
        och förstår inget,
    därför kommer de på skam.
10 (H) Vem vill forma en gud
        och gjuta en bild
    som inte kan hjälpa honom?
11 (I) Se, hela deras sällskap
        ska komma på skam.
    Konsthantverkarna är ju själva
        bara människor.
    Låt dem alla samlas och träda fram.
        Då ska de alla komma på skam
            i skräck.

12 Smeden tar sitt verktyg
        och bearbetar smidet i glöden,
    han formar det med hammare
        och bearbetar det
            med kraftig arm.
    Blir han hungrig
        förlorar han sin kraft,
    dricker han inte vatten
        blir han matt.
13 (J) Träsnidaren spänner ut
        sitt måttband
    och gör märken på trästycket
        med sitt ritstift.
    Han formar det med stämjärn
        och märker ut det med passaren.
    Han gör det till en mansbild,
        en vacker människogestalt
            att sättas i ett hus.

14 Man fäller cedrar åt sig
    och tar stenek och vanlig ek
        och väljer[b] åt sig
            bland skogens träd.
    Man planterar lärkträd,
        och regnet får dem att växa.
15 Detta har människorna till bränsle.
    Man tar av veden
        och värmer sig med den,
    man tänder på den
        och bakar bröd.
    Men man tillverkar också
        en gud och tillber den,
    man gör träet till en gudabild
        och faller ner för den.
16 Hälften av träet
        bränner man upp i eld,
    över hälften lagar man kött att äta,
        steker sin stek och äter sig mätt.
    Sedan värmer man sig och säger:
        "Gott, jag är varm!
            Jag njuter av brasan."
17 Men av det som är kvar
        gör man en gud, en gudabild.
    Man faller ner för den och tillber,
        Man ber till den och säger:
    "Rädda mig, för du är min gud!"
18 (K) Dessa människor vet ingenting
        och förstår ingenting,
    för deras ögon är stängda
        så att de inte ser,
    och deras hjärtan
        så att de inte fattar.
19 Ingen tänker efter i hjärtat,
        har vett eller förstånd att säga:
    "Hälften brände jag upp i eld,
        på kolen bakade jag bröd
            och stekte kött och åt.
    Skulle jag nu göra resten
        till en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner
        för en träbit?"
20 Den som lever av aska
        är förledd av ett vilselett hjärta,
    så att han inte kan rädda sin själ
        eller tänka:
    "Är det inte lögn,
        detta i min högra hand?"

21 (L) Tänk på detta, Jakob,
        du Israel, för du är min tjänare.
    Jag har format dig,
        du är min tjänare.
    Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 (M) Jag har utplånat dina brott
        som ett moln,
    dina synder som en sky.
    Vänd om till mig,
        för jag har återlöst dig.
23 (N) Jubla, ni himlar,
        för Herren har gjort det!
    Höj glädjerop, ni jordens djup,
        brist ut i jubel, ni berg,
            du skog med alla dina träd,
    för Herren har återlöst Jakob,
        han visar sin härlighet i Israel.

Jerusalem ska bli bebott

24 (O) Så säger Herren din återlösare,
    han som format dig
        sedan moderlivet:
    Jag, Herren,
        är den som har gjort allt,
    den som ensam har spänt ut himlen
        och brett ut jorden.
    Vem var med mig?
25 (P) Jag är den som tillintetgör
    lögnprofeternas tecken
        och gör spåmännen till dårar,
    som låter de visa komma till korta
        och gör deras kunskap
            till dårskap,
26 men bekräftar sin tjänares ord
    och fullbordar sina
        sändebuds råd.
    Jag är den som säger om Jerusalem:
        "Det ska bli bebott"
    och om Juda städer:
        "De ska byggas upp,
            jag ska resa upp deras ruiner."
27 (Q) Jag är den som säger till havsdjupet:
    "Bli torrt!
        Jag ska torka ut dina strömmar."
28 (R) Jag är den som säger om Koresh[c]:
    "Han är min herde,
        han ska fullborda allt jag vill.
    Han ska säga om Jerusalem:
        Det ska byggas upp,
    och till templet:
        Din grund ska bli lagd på nytt."

Footnotes

  1. 44:2 Jeshurun   Poetiskt namn på Israel, troligen bildat av Jashár, "rättrådig".
  2. 44:14 väljer   Annan översättning: "odlar".
  3. 44:28 Koresh   Persisk kung (559-530 f Kr) som år 539 f Kr besegrade Babel och befriade rikets fångar, däribland judarna, och möjliggjorde återuppbyggnaden av templet i Jerusalem (se Esra 1).

44 “But now, listen to me, Jacob my servant,
    Israel my chosen one.
The Lord who made you and helps you says:
Do not be afraid, O Jacob, my servant,
    O dear Israel,[a] my chosen one.
For I will pour out water to quench your thirst
    and to irrigate your parched fields.
And I will pour out my Spirit on your descendants,
    and my blessing on your children.
They will thrive like watered grass,
    like willows on a riverbank.
Some will proudly claim, ‘I belong to the Lord.’
    Others will say, ‘I am a descendant of Jacob.’
Some will write the Lord’s name on their hands
    and will take the name of Israel as their own.”

The Foolishness of Idols

This is what the Lord says—Israel’s King and Redeemer, the Lord of Heaven’s Armies:

“I am the First and the Last;
    there is no other God.
Who is like me?
    Let him step forward and prove to you his power.
Let him do as I have done since ancient times
    when I established a people and explained its future.
Do not tremble; do not be afraid.
    Did I not proclaim my purposes for you long ago?
You are my witnesses—is there any other God?
    No! There is no other Rock—not one!”

How foolish are those who manufacture idols.
    These prized objects are really worthless.
The people who worship idols don’t know this,
    so they are all put to shame.
10 Who but a fool would make his own god—
    an idol that cannot help him one bit?
11 All who worship idols will be disgraced
    along with all these craftsmen—mere humans—
    who claim they can make a god.
They may all stand together,
    but they will stand in terror and shame.

12 The blacksmith stands at his forge to make a sharp tool,
    pounding and shaping it with all his might.
His work makes him hungry and weak.
    It makes him thirsty and faint.
13 Then the wood-carver measures a block of wood
    and draws a pattern on it.
He works with chisel and plane
    and carves it into a human figure.
He gives it human beauty
    and puts it in a little shrine.
14 He cuts down cedars;
    he selects the cypress and the oak;
he plants the pine in the forest
    to be nourished by the rain.
15 Then he uses part of the wood to make a fire.
    With it he warms himself and bakes his bread.
Then—yes, it’s true—he takes the rest of it
    and makes himself a god to worship!
He makes an idol
    and bows down in front of it!
16 He burns part of the tree to roast his meat
    and to keep himself warm.
    He says, “Ah, that fire feels good.”
17 Then he takes what’s left
    and makes his god: a carved idol!
He falls down in front of it,
    worshiping and praying to it.
“Rescue me!” he says.
    “You are my god!”

18 Such stupidity and ignorance!
    Their eyes are closed, and they cannot see.
    Their minds are shut, and they cannot think.
19 The person who made the idol never stops to reflect,
    “Why, it’s just a block of wood!
I burned half of it for heat
    and used it to bake my bread and roast my meat.
How can the rest of it be a god?
    Should I bow down to worship a piece of wood?”
20 The poor, deluded fool feeds on ashes.
    He trusts something that can’t help him at all.
Yet he cannot bring himself to ask,
    “Is this idol that I’m holding in my hand a lie?”

Restoration for Jerusalem

21 “Pay attention, O Jacob,
    for you are my servant, O Israel.
I, the Lord, made you,
    and I will not forget you.
22 I have swept away your sins like a cloud.
    I have scattered your offenses like the morning mist.
Oh, return to me,
    for I have paid the price to set you free.”

23 Sing, O heavens, for the Lord has done this wondrous thing.
    Shout for joy, O depths of the earth!
Break into song,
    O mountains and forests and every tree!
For the Lord has redeemed Jacob
    and is glorified in Israel.

24 This is what the Lord says—
    your Redeemer and Creator:
“I am the Lord, who made all things.
    I alone stretched out the heavens.
Who was with me
    when I made the earth?
25 I expose the false prophets as liars
    and make fools of fortune-tellers.
I cause the wise to give bad advice,
    thus proving them to be fools.
26 But I carry out the predictions of my prophets!
    By them I say to Jerusalem, ‘People will live here again,’
and to the towns of Judah, ‘You will be rebuilt;
    I will restore all your ruins!’
27 When I speak to the rivers and say, ‘Dry up!’
    they will be dry.
28 When I say of Cyrus, ‘He is my shepherd,’
    he will certainly do as I say.
He will command, ‘Rebuild Jerusalem’;
    he will say, ‘Restore the Temple.’”

Footnotes

  1. 44:2 Hebrew Jeshurun, a term of endearment for Israel.