³ Jag ska ge dig tillräckligt med vatten för att släcka din törst och för att vattna dina uttorkade fält. Och jag vill utgjuta min Ande och mina välsignelser över dina barn.

¹⁷ 'I de sista dagarna

¹⁸ Ja, den helige Ande ska komma till alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska profetera.

¹⁹ Och ni ska se märkliga tecken både på himlen och på jorden: blod och eld och rökmoln.

²⁰ Solen ska bli svart och månen blodröd innan Herrens stora dag kommer.

²¹ Men var och en som ber Herren om barmhärtighet ska få det och bli frälst.'

²² Hör på mig, ni israelitiska män! Gud gav Jesus från Nasaret sitt erkännande inför alla människor genom att låta honom utföra de mest fantastiska under. Det vet ni alla.

²³ Men Gud följde sin uppgjorda plan och tillät er att med hjälp av den romerska staten spika fast honom vid korset och döda honom.

²⁴ Sedan befriade Gud honom från dödens vånda och förde honom tillbaka till livet, för döden kunde inte hålla honom i sitt grepp.

²⁵ Kung David säger om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Han hjälper mig. Guds stora kraft håller mig uppe.

²⁶ Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och min tunga ropar ut hans lov! För jag vet att allt kommer att gå väl för mig när jag dör.

²⁷ Du kommer inte att lämna min själ i helvetet, eller låta din helige Sons kropp förgås.

²⁸ Du kommer att ge mig livet tillbaka och fylla mig med underbar glädje när jag är i din närhet.'

²⁹ Tänk efter, kära bröder! David talade inte om sig själv när han skrev de ord som jag har citerat, för han dog och blev begravd, och hans grav finns fortfarande här ibland oss.

³⁰ Men han var en profet och visste att Gud hade gett ett löfte som inte kunde brytas. Han hade lovat att en av Davids efterkommande skulle bli Messias och sitta på Davids tron.

³¹ David såg framåt och förutsa att Messias skulle uppstå med orden: ''Hans sj¤l ska inte l¤mnas i helvetet, och hans kropp ska inte f´rmultna.''

³² Det var alltså om Jesus han talade, och vi är alla vittnen till att Jesus uppstod från de döda.

³³ Och Gud har upprest honom och nu sitter han på hedersplatsen vid Guds högra sida. Och precis som Fadern har lovat, har Jesus fått motta den helige Ande, vilken han sedan har sänt till er med det resultat ni ser och hör i dag.

³⁴ Nej, det var inte om sig själv David talade i de ord som jag citerade nyss, för han for aldrig upp till himlen. Dessutom sa han också: 'Gud talade till min Herre, Messias, och sa till honom: Sitt här på hedersplatsen bredvid mig,

³⁵ tills jag lägger dina fiender för dina fötter!'

³⁶ Därför säger jag utan omsvep till alla i Israel att Gud har gjort denne Jesus, som ni korsfäste, till Herre och Messias!

³⁷ Petrus ord rörde dem djupt, och de frågade honom och de andra apostlarna: Bröder, vad ska vi göra?

³⁸ Petrus svarade: Var och en av er måste vända sig bort från synden och komma tillbaka till Gud och bli döpt i Jesu Kristi namn till syndernas förlåtelse. Då kommer ni också att få den helige Ande som gåva.

³⁹ Kristus har nämligen lovat att den helige Ande ska ges till var och en som har blivit kallad av Herren vår Gud, och till era barn, ja till och med till dem som bor i andra länder!

⁴⁰ Sedan höll Petrus en lång predikan och berättade om Jesus och uppmanade med stor kraft alla som lyssnade att ta emot frälsning och rädda sig undan detta onda släkte.

⁴¹ Och de som lät sig överbevisas av det Petrus sa döptes - tillsammans cirka tretusen personer.

Den första kristna församlingen

⁴² De förenade sig med de andra troende och deltog regelbundet i apostlarnas undervisning, i gudstjänsterna, i brödsbrytelsen och i bönen.

⁴³ Och en känsla av djup respekt fanns hos alla, för apostlarna utförde många under.

⁴⁴ Och alla de troende var ständigt tillsammans och delade allt med varandra.

⁴⁵ De sålde sina tillhörigheter och delade med sig till dem som behövde något.

⁴⁶ Varje dag bad de tillsammans i templet, och i hemmen samlades de i små grupper för att bryta bröd. De delade sina måltider i uppriktig glädje och tacksamhet

⁴⁷ och lovprisade Gud. Och alla i staden var vänligt inställda till dem, och varje dag växte församlingen i antal eftersom Gud frälste många.

⁶ Därför är vi nu Guds barn, och han har gett oss sin Sons Ande så att vi nu med full rätt kan säga att Gud är vår älskade Far.

⁷ Nu är vi inte längre slavar, utan Guds egna barn. Och eftersom vi är hans barn, tillhör allt vad han äger oss, för så har han bestämt.

Paulus oro för galaterna

⁸ Innan ni galater kände Gud, var ni slavar under gudar som inte ens existerade.

⁹ Hur kommer det sig då att ni nu när ni har funnit Gud, eller rättare sagt, sedan Gud funnit er, återvänder till slaveriet under alla dessa regler som människor har hittat på?

¹⁰ Ni försöker vinna Guds gillande genom vad ni gör eller inte gör vissa dagar och månader, högtider och år.

¹¹ Jag är orolig för er. Jag är rädd att allt mitt hårda arbete för er är bortkastat.

¹² Kära bröder, jag ber er att följa mitt exempel och inte räkna med att Moses lag ska frälsa er. Jag är alltjämt lika fri som ni tidigare var. Ni föraktade mig inte heller när jag predikade för er för första gången.

¹³ Trots att jag var sjuk när jag kom till er med de goda nyheterna om Kristus,

¹⁴ och trots att mitt tillstånd var bedrövligt och en prövning för er så stötte ni inte bort mig eller var avvisande mot mig. Nej, ni välkomnade mig och tog hand om mig, som om jag hade varit en ängel från Gud eller till och med Jesus Kristus själv.

¹⁵ Var är nu den glädje och hänförelse som vi upplevde tillsammans? Jag vet ju att ni på den tiden skulle ha gjort vad som helst för mig, till och med rivit ut era ögon och gett dem till mig om detta hade varit möjligt.

¹⁶ Har jag nu blivit er fiende, därför att jag säger er sanningen?

¹⁷ De falska lärare, som är så ivriga att vinna ert förtroende, gör det inte för ert bästa. De försöker bara få in en kil mellan er och mig, så att ni ska ägna mer intresse åt dem.

¹⁸ Det är underbart när människor är vänliga mot er och har goda och uppriktiga motiv, särskilt när jag inte är hos er!

¹⁹ Mina kära barn, det ser ut som om jag en gång till som en mor måste föda er med smärta innan ni har vuxit upp till mogna kristna och är fyllda av Kristus.

²⁰ Jag önskar att jag kunde vara hos er just nu, så att jag bättre kunde välja mina ord. Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag ska ta mig till med er.

Hagar och Sara - lagen och löftet

²¹ Ni vill alltså leva efter de judiska lagarna. Varför tar ni då inte reda på vad det verkligen innebär?

²² Där står ju skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavkvinna Hagar och en med sin hustru Sara.

²³ Det var inget anmärkningsvärt med slavkvinnans barn. Det kom till eftersom Abraham längtade efter en son. Men barnet till den fria hustrun Sara, som ju egentligen var alldeles för gammal för att föda barn, kom till världen som en följd av vad Gud lovat.

^24-25 Det finns en djupare mening i detta. De två kvinnorna representerar två olika förbund. Hagar, Abrahams slavkvinna, som föder sitt barn som slav, är en bild av lagen som Gud gav till Mose på berget Sinai. Det kallas förresten Hagars berg av araberna. Det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, judarnas huvudstad, och centrum för det religiösa system som går ut på att behaga Gud genom att göra det lagen kräver. Judarna, som försöker följa det systemet, är förslavade under lagen precis som Hagars barn är slavar.

²⁶ Men vår mor är den fria kvinnan Sara och vår stad är det himmelska Jerusalem, som är fritt och inte står under judisk lag.

²⁷ Det var detta som Jesaja menade när han profeterade: Nu kan du vara glad, du barnlösa kvinna. Du kan ropa av glädje trots att du aldrig förr har fått barn, för jag ska ge dig många barn, fler än kvinnan som har en man.

²⁸ Alltså, kära bröder, är både ni och jag bland de barn som Gud lovade Abraham, precis som Isak var det.

²⁹ Och därför får vi som är födda av den helige Ande nu uppleva förföljelser av dem som vill att vi ska hålla de judiska lagarna, precis som löftesbarnet Isak förföljdes av slavkvinnans son Ismael.

³⁰ Men Skriften säger att Gud befallde Abraham att sända bort Hagar och Ismael, för en slavkvinnas son kunde inte ärva Abrahams land och egendom tillsammans med den fria hustruns son.

³¹ Kära bröder, vi är inte barn till en slavkvinna med förpliktelser mot de judiska lagarna, utan vi är barn till den fria kvinnan och accepterade av Gud på grund av vår tro.