17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild.
För den faller man ner och tillber.
    Man bönfaller inför den och säger:
"Rädda mig, för du är min gud."

18 Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting,
ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser,
och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.
19 Ingen har så mycken eftertanke,
    så mycket vett eller förstånd att han säger:
"En del av det har jag bränt upp i eld,
på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"

Read full chapter